Att svenskar, norrmän och danskar betraktats som tillhörande 'den vita rasen' har inte alltid varit en självklarhet. För ett par hundra år sedan när rastänkandet gjorde insteg, föll nordbor ibland utanför kategorin 'vita', för att senare få representera föreställningar om en idealtypiskt, ren, vit ras. Dessa historiska konjunkturer för ett idag grundligt vederlagt rasbegrepp är en del av det som står i fokus i specialnumret av Scandinavian Studies (2:2017) om 'nordisk vithet' som docenterna Catrin Lundström, REMESO, LiU, och Benjamin R. Teitelbaum, University of Colorado Boulder, har redigerat.
Specialnumret samlar en rad olika forskares empiriska studier av olika föreställningar om 'nordisk vithet', dvs hur 'det nordiska' förhåller sig till 'vithet' och hur idéer om detta förändrats, bland annat beroende på tid, plats och ideologisk kontext, som studeras.
Citatet i rubriken är hämtat från en redogörelse av en skogsarbetares möte 1901 med "illaluktande" svenskar i Minnesota. Detta lyfter redaktörerna fram i sin introduktion av specialnumret. Resten av denna skogsarbetares redogörelse gör det uppenbart att svenskar då sågs ned på som en lägre stående "ras", helt åtskild från de vita anglosaxerna.
Denna bild står i bjärt kontrast till andra bilder och föreställningar av kopplingen mellan det nordiska och det vita, som berörs i numret. Den historiska föränderligheten i fråga om vad "vit" betyder, paras så med texter som ser på föreställningar om vithet i samtiden, kopplade till rasistiska politiska organisationers nostalgiska vithetsideal. Andra texter behandlar hur frågan om vithet behandlas i media och litteratur och hur den väcks till liv och är något som alla måste förhålla sig till, även som invandrad eller adopterad i något av de nordiska länderna.
- Sammantaget visar artiklarna i denna utgåva av Scandinavian Studies hur vithet är ett föränderligt, flytande och svårfångat begrepp, men likväl mycket aktivt och levande både för de som inte passar in i det och för de som driver politiska rörelser med det som ett ledord, förklarar Catrin Lundström.
-Vi visar att vitheten är kontextuellt och historiskt föränderlig och att den nordiska vitheten har en specifik position i denna historia.
Läs mer innehållet i