91ÊÓÆ”

25 november 2016

Östergötland och Södermanland har flest kommuner med blocköverskridande styren. Ett nytt parlamentariskt landskap skapar pragmatiska och oväntade politiska lösningar.

Ìę

Det visar Johan WĂ€nström, forskare vid CKS, i rapporten ”Kommunal styrning och koalitionsbildning i ett nytt parlamentariskt landskap”.Ìę

Han har under tvĂ„ Ă„rs tid studerat minoritetsstyren och blocköverskridande styren i Sveriges kommuner dĂ€r spelreglerna för kommunalpolitiken drastiskt förĂ€ndrats de senaste tio Ă„ren: frĂ„n utprĂ€glad blockpolitik till ett nytt politiskt landskap. Det innebĂ€r förĂ€ndringar i den lokala politiken och nya situationer som kommunerna mĂ„ste tackla.Ìę

”BĂ€ttre Ă€n befarat”

Studien visar att en tredjedel av alla kommuner har blocköverskridande styren, en tredjedel styrs av minoritetsstyren och att en tredjedel har traditionella blockbaserade styren.

– De kommuner som försökt anpassa sig genom blocköverskridande styren fungerar bĂ€ttre Ă€n vad mĂ„nga hade befarat. De som gĂ„tt in i det med öppet sinne i blocköverskridande samarbeten har funnit att det kan fungera riktigt vĂ€l. Samtidigt verkar det som att man bjuder till lite mer i samarbetet nĂ€r man vet att man Ă€r utbytbar som koalitionspartner. Allt gĂ„r inte att ta för givet, sĂ€ger Johan WĂ€nström.

S+M hÄller lÀnge

Resultatet Ă€r i vissa avseenden nĂ„got förvĂ„nande. Av alla konstellationer av blocköverskridande styren Ă€r det till exempel de dĂ€r Moderaterna och Socialdemokraterna styr tillsammans som oftast överlever mer Ă€n en mandatperiod. HĂ€lften av alla Sveriges kommuner dĂ€r Moderaterna och Socialdemokraterna styr tillsammans den hĂ€r mandatperioden finns i ett klusterÌę
i och runt Östergötland och Södermanland.Ìę



Ìę
– Den lokala politiken Ă€r ofta pragmatisk och innefattar mĂ„nga gĂ„nger andra sakfrĂ„gor och ideologiska skiljelinjer Ă€n de som stĂ„r i centrum för rikspolitiken, sĂ€ger Johan WĂ€nström.

Han identifierar tre avgörande framgÄngsfaktorer för lokala samarbeten över blockgrÀnserna:

  1. Personkemin mellan politikerna i de olika partierna.
  2. Att man har en liknande syn pÄ hur beslutsprocesserna bör fungera: frÄn idé till beslut och implementering.
  3. Att man fokuserar pÄ de frÄgor dÀr man tror man har störst förutsÀttningar att göra skillnad tillsammans.

Samarbetsformen styr dÀrför delvis vilka frÄgor som kommer upp pÄ den politiska dagordningen: det Àr lÀttare att fokusera mer pÄ de frÄgor som passar bra för just den konstellationen av styrande partier, menar Johan WÀnström.