Projektet bygger pĂ„ nationell statistik som bĂ„de har problematiserats och sammanstĂ€llts för att Ă„stadkomma longitudinella och regionala data. Bearbetningen av statistiken har inneburit att vi över tid kunnat visa regionala förĂ€ndringar i var i landet fosterbarn tagits emot. Men projektet har ocksĂ„ visat hur begreppet fosterbarn har Ă€ndrat innebörd över tid. I den första fosterbarnslagstiftningen (1902), innefattade definitionen av fosterbarn endast barn under 7 Ă„r som togs emot mot betalning. Ăven barnhemsbarn inkluderades i denna. DĂ€refter har olika förĂ€ndringar gjorts som har pĂ„verkat bland annat fosterbarnsstatistiken. Projektet bidrar med en begreppsdiskussion som belyser hinder och möjligheter för tolkning av statistik. Projektet bygger Ă€ven pĂ„ arkivstudier samt pĂ„ textanalyser av lagstiftning, handböcker och artiklar i tidskrifter pĂ„ barnavĂ„rdsfĂ€ltet.
Lokala praktiker och nationella mÄl
I svensk vÀlfÀrdspolitik har det funnits en strÀvan efter att skapa lika villkor och att göra barndomen mer enhetlig, oavsett klasstillhörighet eller bostadsort. Den hÀr studien synliggör den lÄngsamma process som prÀglat enhetliggörandet av den sociala barnavÄrden i Sverige. Trots lagar och förordningar pÄ nationell nivÄ framtrÀder skillnader i hur de efterlevts och implementerats pÄ lokal nivÄ.Fosterbarn pÄ mÄnga olika sÀtt
Projektet uppmÀrksammar Àven variationen av arrangemang kring fosterbarn. Vissa barn har omhÀndertagits av sociala myndigheter, ibland har placeringen skötts genom filantropiska föreningar eller privat av den egna familjen. En del barn placerades med tvÄng, i andra fall var förflyttningen frivillig. En viktig aspekt som tidigare sÀllan lyfts fram Àr de omfattande privata placeringarna. Projektet visar att Ànnu vid mitten av 1900-talet var ca 50 procent av fosterbarnen privatplacerade av förÀldrar eller nÀra anhöriga. Men barnavÄrdsnÀmnderna hade ansvar för tillsyn av dessa barn och de var pÄ det sÀttet en del av samhÀllets barnavÄrd.FosterbarnsvÄrdens lokala variation
Projektet exemplifierar hur fosterbarnsvÄrden har organiserats pÄ ett par orter. FrÄn Stockholm sÀndes mÄnga barn ut i landet och dÀr organiserades tillsyn och rekrytering av fosterhem genom hundratals lokalombud. Verksamheten expanderade samtidigt som vÀlfÀrdsstaten vÀxte och kan ses som ett uttryck för de komplexa och nÀra relationer mellan professionella och lekmÀn som det sociala arbetet varit beroende av. Lokalombuden har tidigare inte varit föremÄl för nÄgon systematisk undersökning. Det finns vissa paralleller mellan lokalombud och den diskussion som idag förs kring sÀrskilda ombud för barn i den sociala barnavÄrden.Fosterbarnens ö
Slutligen har projektet undersökt ett par lokalsamhĂ€llen dĂ€r fosterbarnen varit sĂ€rskilt mĂ„nga. PĂ„ GĂ„lö i Stockholms skĂ€rgĂ„rd och i Ăstad utanför AlingsĂ„s placerades mĂ„nga fosterbarn av tvĂ„ filantropiska sĂ€llskap verksamma fram till ca 1940. Verksamheterna pĂ„ GĂ„lö och Ăstad visar sĂ€tt att organisera fosterbarnsvĂ„rd som vi inte Ă€r vana att se idag. De visar ocksĂ„ pĂ„ spĂ€nningen mellan fosterfamiljernas integritet och kontrollen över att fosterbarnen har det bra samt vilken styrning som Ă€r möjlig givet ett visst samhĂ€llssystem.
Projektet har finansierats av FORTE samt av GÄlöstiftelsen