– Det känns meningsfullt, säger Ingrid Asp som donerat 20 miljoner kronor till Linköpings universitets forskning.
Foto Staffan GustafssonEn osannolikt stor summa pengar för de flesta av oss. Att Ingrid Asp haft möjligheten att skänka bort så mycket har att göra med att hon föddes in i ett familjeföretag i Södra Vi i Småland. Ljunghälls företag, som fortfarande lever kvar, arbetar med pressgjutning i lättmetall och levererar delar bland annat till bilindustrin. Ingrid Asp jobbade där under större delen av sitt yrkesliv, som ansvarig för exporten. Hon reste över världen, lärde sig flera språk på egen hand. När företaget såldes 2004 blev vinsten stor. Samtidigt hade hennes son drabbats av en allvarlig njursjukdom. Det var ett svårt slag för familjen och Ingrid Asp har svårt att hålla tårarna borta när hon berättar om den svåra tiden.
– Jag satt i Gullringen där vi bodde och googlade på njursjukdom. Då visste jag ingenting om vad en sjuk njure och dialys innebär för en människa.
Efter 15 års väntan hade sonen turen att bli njurtransplanterad och han mår bra idag. Men den starka oro, sorg och känsla av maktlöshet Ingrid Asp upplevde under sonens sjukdom ledde till att hon ville påverka utvecklingen av kunskap inom området. 2005 inrättades Stiftelsen för njurmedicinsk forskning vid LiU, med hjälp av tio miljoner kronor från henne. De pengarna finansierar nu en professur inom njurmedicin och flera projekt har startat inom forskningsområdet.
Några år senare inrättades Stiftelsen för forskning inom psoriasis och eksem med hjälp av ytterligare tio miljoner från Ingrid Asp. Även denna gåva som en följd av erfarenheter inom familjen av sjukdomen.
Donationen ledde till fördjupad kunskap
Donationen till Linköpings universitet ledde inte ”bara” till att två nya forskningsområden vid medicinska fakulteten kunde stärkas. Den innebar också att nya perspektiv på samhället öppnades för Ingrid Asp. Hon visste ingenting om universitetsvärlden eller forskningens villkor när hon bestämde sig för att skänka pengar.
Jag har jobbat jättemycket i mitt liv men det roligaste har varit att få kontakt med forskarna på universitetet. Jag känner mig dummare och dummare för varje gång jag träffar dem, säger hon och ler.
Det vill säga ett tecken på att hon lär sig allt mer av den forskning som bedrivs och att fler frågor väcks vartefter hennes egen kunskap djupnar.
Njursjukdomar är vanligare än många tror. Cirka tio procent av befolkningen har någon form av kronisk njurskada eller njursjukdom. Målet med forskningen vid LiU är att öka kunskapen om njursjukdomar och att ge bättre möjligheter till behandling. Även psoriasis drabbar många. Cirka 300 000 personer i Sverige lider av psoriasis, en kronisk inflammationssjukdom som drabbar hud och leder och även kan bidra till hjärt- och kärlsjukdom. Forskningen vid Ingrid Asp Psoriasis Research Center syftar till att förstå psoriasis och dess orsaker för att på sikt hitta ett botemedel eller nya behandlingar som kan lindra symtomen. Ingrid Asp har valt att vara en aktiv donator och hon besöker universitetet några gånger per år när stiftelserna sammanträder.
– Man lär sig nya konstiga ord hela tiden. Dekanus, fakultet och preprefekt till exempel, säger hon, återigen med glimten i ögat.
Därför valde Ingrid Linköpings universitet
Ingrid Asp tycker att Linköpings universitet tagit emot henne väl som donator. När hon i början av 2000-talet fattade beslutet att skänka pengar till medicinsk forskning tog hon kontakt med flera universitet. Men det var bara vid LiU hon blev bemött med ett genuint intresse. Universitetsledningen ville självklart träffa henne och höra mer om hennes tankar och önskemål. I flera andra fall fick hon bara ett bankgironummer dit hon skulle betala in pengarna. Det avgjorde vilket universitet hon skulle välja. Utöver sammanträdena har hon numera direktkontakter med forskarna utan att för den skull ha synpunkter på själva forskningen, hon vill helt enkelt följa den på nära håll.
Allt fler bidrar till stiftelsen
Som pensionär ägnar hon sig åt de tre barnbarnen, sticker ofta iväg på pensionärsdanser, reser mycket över världen, åker på språkkurser, läser – just nu Elena Ferrantes ”Det förlorade barnet” –, spelar piano och målar ibland akvarell. Men hon lägger också ner mycket tid på de båda forskningsstiftelserna. Från början valde hon att vara en anonym donator men efter några år klev hon fram med sitt namn enbart av ett skäl; att på så vis aktivt kunna söka efter fler donatorer till forskningen inom de båda områdena. Det har gett resultat, flera företag bidrar nu till stiftelsekapitalet.
Det finns så mycket kapital som går till spillo, både hos privatpersoner och företag. Så många fler skulle kunna göra en insats genom att skänka pengar till forskning som de vill stödja. Men när det kommer till medicinsk forskning tror jag det är först när man själv drabbas som man kommer på tanken att bidra. Innan dess är det nog inget man tänker på i vardagen.
Donationsregistret är livsviktigt
Ingrid Asp återkommer till meningsfullheten hon känner av att vara med och bidra.
– Donationen har öppnat nya världar för mig. Den har gett ett lärande för mig själv och tillfredsställelsen i att det man skänker gör nytta för andra människor. Jag har fått höra många patienters berättelser vid det här laget och mycket om organdonation.
Hon ser som sin uppgift att sprida budskapet att var och en av oss tar ansvar och anmäler oss till organdonationsregistret. Ingrid Asp tänker ett varv till, leendet kommer fram igen.
– Tänk om forskarna kunde tillverka en konstgjord njure, så många liv det skulle rädda. Här hjälper ju inte en njure som blir pressgjuten på Ljunghälls, direkt.
Text: Eva Bergstedt