DĂ„ man kommer överens om internationella ramverk, kommer besluten ofta frĂ„n toppen: förhandlingar pĂ„ hög instans leder till ett beslut och det beslutet skall genomföras nationellt, oavsett olika situationer olika i lĂ€nder. Fokus ligger pĂ„ lagstiftande organ, lagar och policys för att driva igenom beslutet.Â
â Mina studier visar vad problemen kan bli nĂ€r andra aspekter av hur ett beslut skall tillĂ€mpas nationellt förbises, sĂ€ger Prabhat Upadhyaya.Â
En typ av ramverk för klimatpolicys som tagits i bruk efter FN:s klimatmöte pĂ„ Bali 2007 Ă€r NAMA. NAMA stĂ„r för Nationally Appropriate Mitigation Action och betyder nationellt lĂ€mpliga utslĂ€ppsminskade Ă„tgĂ€rder. LĂ€nder inom FN har olika kapacitet att delta i arbetet för att minska utslĂ€pp av vĂ€xthusgaser. NAMA uppmĂ€rksammar den skillnaden och gĂ„r ut pĂ„ att lĂ€nder kan göra frivilliga insatser och kan fĂ„ internationellt stöd för att genomföra dem. I sin avhandling har Prabhat Upadhyaya undersökt hur det fungerade dĂ„ NAMA tillĂ€mpats av Indien, Brasilien, och Sydafrika. Â
â Dessa lĂ€nder Ă€r framvĂ€xande ekonomier, som har begrĂ€nsade men möjliga resurser för att delta i klimatarbetet. LĂ€nderna har ocksĂ„ olika energiförsörjningsformer och fördelning av resurser, samtidigt som de representerar en geografisk spridning, förklarar Prabhat Upadhyaya urvalet av lĂ€nder.Â
Ăver fyrtio intervjuer och en genomgĂ„ng av 193 FN-lĂ€nders nationella klimatprogram och de utvalda lĂ€ndernas kapacitet pĂ„ institutionell nivĂ„ att engagera sig i klimatarbete ligger bakom avhandlingen. Prabhat Upadhyaya har identifierat hur Brasiliens, Indiens och Sydafrikas engagemang varierat, och bakomliggande orsaker till det. Utöver att den nationella lagstiftningen skall hĂ€nga med i besluten mĂ„ste Ă€ven landets normer och vĂ€rderingar tas i beaktande, samtidigt som statens kapacitet till att pĂ„ hög institutionsnivĂ„ koordinera tillĂ€mpandet Ă€r en faktor.Â
â Att stĂ€rka samarbetet mellan olika departement i landet Ă€r avgörande för att implementera klimatpolicys pĂ„ ett bra sĂ€tt. Nationell politik Ă€r vĂ€ldigt dynamisk och pĂ„verkar den internationella politiken, det skall heller inte glömmas bort.
Ett exempel pĂ„ nationell klimatpolitik som pĂ„verkar den internationella arenan Ă€r USA:s. Vad hĂ€nder nu med Parisavtalet, dĂ„ Trump valt att pĂ„ exekutiv order att gĂ„ ur? Enligt Prabhat Upadhyaya var uttrĂ€det inte ovĂ€ntat, men sĂ„klart inte önskvĂ€rt. I och med uttrĂ€det kan Ă€ndĂ„ vissa mothandlingar uppkomma:Â
â Vi kan redan nu se att EU och lĂ€nder som Indien och Kina stĂ„r fast vid avtalet och har uttryckt att de kommer att förstĂ€rka sitt arbete. Vi fĂ„r vĂ€nta och se hur det hela utspelar sig.
Han tillĂ€gger att det dĂ„ ocksĂ„ Ă€r möjligt att jobba runt beslutet att gĂ„ ur istĂ€llet för att oroa sig över hur en nationell ledare som president Trump kan pĂ„verka ramverk och förhandlingar frĂ„n insidan. Den nationella politiken som kan influera internationella riktlinjer Ă€r ocksĂ„ den dynamisk, och cyklisk. Â
â Det Ă€r möjligt att driva internationella avtal utan en specifik stat. USA var inte med i Kyoto-programmet och det implementerades rĂ€tt framgĂ„ngsrikt, Prabhat Upadhyaya.
â Mina studier visar vad problemen kan bli nĂ€r andra aspekter av hur ett beslut skall tillĂ€mpas nationellt förbises, sĂ€ger Prabhat Upadhyaya.Â
En typ av ramverk för klimatpolicys som tagits i bruk efter FN:s klimatmöte pĂ„ Bali 2007 Ă€r NAMA. NAMA stĂ„r för Nationally Appropriate Mitigation Action och betyder nationellt lĂ€mpliga utslĂ€ppsminskade Ă„tgĂ€rder. LĂ€nder inom FN har olika kapacitet att delta i arbetet för att minska utslĂ€pp av vĂ€xthusgaser. NAMA uppmĂ€rksammar den skillnaden och gĂ„r ut pĂ„ att lĂ€nder kan göra frivilliga insatser och kan fĂ„ internationellt stöd för att genomföra dem. I sin avhandling har Prabhat Upadhyaya undersökt hur det fungerade dĂ„ NAMA tillĂ€mpats av Indien, Brasilien, och Sydafrika. Â
â Dessa lĂ€nder Ă€r framvĂ€xande ekonomier, som har begrĂ€nsade men möjliga resurser för att delta i klimatarbetet. LĂ€nderna har ocksĂ„ olika energiförsörjningsformer och fördelning av resurser, samtidigt som de representerar en geografisk spridning, förklarar Prabhat Upadhyaya urvalet av lĂ€nder.Â
Ăver fyrtio intervjuer och en genomgĂ„ng av 193 FN-lĂ€nders nationella klimatprogram och de utvalda lĂ€ndernas kapacitet pĂ„ institutionell nivĂ„ att engagera sig i klimatarbete ligger bakom avhandlingen. Prabhat Upadhyaya har identifierat hur Brasiliens, Indiens och Sydafrikas engagemang varierat, och bakomliggande orsaker till det. Utöver att den nationella lagstiftningen skall hĂ€nga med i besluten mĂ„ste Ă€ven landets normer och vĂ€rderingar tas i beaktande, samtidigt som statens kapacitet till att pĂ„ hög institutionsnivĂ„ koordinera tillĂ€mpandet Ă€r en faktor.Â
â Att stĂ€rka samarbetet mellan olika departement i landet Ă€r avgörande för att implementera klimatpolicys pĂ„ ett bra sĂ€tt. Nationell politik Ă€r vĂ€ldigt dynamisk och pĂ„verkar den internationella politiken, det skall heller inte glömmas bort.
Ett exempel pĂ„ nationell klimatpolitik som pĂ„verkar den internationella arenan Ă€r USA:s. Vad hĂ€nder nu med Parisavtalet, dĂ„ Trump valt att pĂ„ exekutiv order att gĂ„ ur? Enligt Prabhat Upadhyaya var uttrĂ€det inte ovĂ€ntat, men sĂ„klart inte önskvĂ€rt. I och med uttrĂ€det kan Ă€ndĂ„ vissa mothandlingar uppkomma:Â
â Vi kan redan nu se att EU och lĂ€nder som Indien och Kina stĂ„r fast vid avtalet och har uttryckt att de kommer att förstĂ€rka sitt arbete. Vi fĂ„r vĂ€nta och se hur det hela utspelar sig.
Han tillĂ€gger att det dĂ„ ocksĂ„ Ă€r möjligt att jobba runt beslutet att gĂ„ ur istĂ€llet för att oroa sig över hur en nationell ledare som president Trump kan pĂ„verka ramverk och förhandlingar frĂ„n insidan. Den nationella politiken som kan influera internationella riktlinjer Ă€r ocksĂ„ den dynamisk, och cyklisk. Â
â Det Ă€r möjligt att driva internationella avtal utan en specifik stat. USA var inte med i Kyoto-programmet och det implementerades rĂ€tt framgĂ„ngsrikt, Prabhat Upadhyaya.