Foto Anna Nilsen Ă
dÄ sÄ sa lÀkaren att
âDu kanske inte har nĂ„nâ.
Fast jag trodde ju att han skÀmtade,
sÄ jag skrattade ju Ät det.
Jag tĂ€nkte ju âNĂ€ men det Ă€r inte möjligtâ
det Àr typ som att sÀga att du har inte nÄt
łóÂáĂ€°ùłÙČč,
trodde jag.
Jag trodde âŠ
âŠvisste liksom inte att det gick.
Under de senaste Ă„ren har nya möjligheter öppnats för att behandla livmoderinfertilitet â infertilitet orsakad att livmodern saknas eller inte fungerar â genom livmodertransplantation. Omkring 50 livmodertransplantationer har genomförts i vĂ€rlden och 14 barn har fötts med hjĂ€lp av en transplanterad livmoder. Transplantationerna Ă€r menade att ge ofrivilligt barnlösa kvinnor utan livmoder möjlighet att bli gravida. Men de vĂ€cker ocksĂ„ frĂ„gor om vĂ„rdens prioriteringar, om risker och fördelar, och om normer kring kroppen, kvinnlighet och förĂ€ldraskap.
Genom att analysera kvinnors berĂ€ttelser om att leva med livmoderinfertilitet och forskares erfarenheter av att utveckla livmodertransplantation kan vi nyansera och fördjupa den etiska och samhĂ€lleliga diskussion som behövs nĂ€r livmodertransplantation snart kan komma att bli en del av den allmĂ€nna vĂ„rden. En sĂ„dan analys gör det möjligt att synliggöra normer, vĂ€rderingar och antaganden â i detta fall exempelvis om kvinnlighet, moderskap och slĂ€ktskap â som kommer till uttryck i medicinska innovationer men ocksĂ„ formar desamma. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kan vi bĂ€ttre förstĂ„ vad det kan betyda att fĂ„ eller ge en livmoder och varför det kan tyckas lika omöjligt att sakna en livmoder som att sakna ett hjĂ€rta.