91ÊÓÆ”

Allvarliga händelser så som krig och väpnade konflikter, skolskjutningar, terrorattacker, uppmärksammade dödsfall till följd av olyckor eller våld i vårt närsamhälle eller ute i världen påverkar barn och barns informationsflöde.

Barn Àr sÀrskilt utsatta vid allvarliga hÀndelser i samhÀllet

Barn exponeras nu för information om krig, gÀngkriminalitet, naturkatastrofer och terrorhot. Via bilder och texter i bÄde det traditionella nyhetsflödet och i sociala media. En komplicerande faktor för barn Àr att det kan vara svÄrt att förstÄ och tolka information, att begripa sammanhang eller se igenom ryktesspridning och underliggande budskap beroende pÄ barnets utvecklingsnivÄ. BegrÀnsad förmÄga att sÀtta saker i perspektiv och vara kÀllkritisk, kan göra barn utsatta för desinformation. Barn Àr uppmÀrksamma pÄ viktiga vuxnas reaktioner för att förstÄ det som hÀnder omkring dem och sÀrskilt vaksamma pÄ sÄdant som kan vara signaler om fara. En del barn tar ocksÄ ansvar för sina omsorgspersoners kÀnslomÀssiga reaktioner och undviker att prata om det som oroar för att inte störa eller stressa de vuxna. I hÀndelser av krig och sÀrskilt allvarliga hÀndelser söker bÄde barn och vuxna aktivt efter information för att förstÄ och uppleva kontroll kring det som sker. Barn som exponeras för omfattande nyhetsrapportering kan ha svÄrt att sovra bland sina intryck och hantera tankar och kÀnslor bÄde i stunden och efterÄt. DÀrför Àr det viktigt att barn och unga fÄr tillgÄng till nÀrvarande och stödjande vuxna. Om tillgÀngliga vuxna har svÄrt att hantera egen stress och oro kan det vara bra att se över tillgÄng till stöd för omsorgspersonen och att andra viktiga vuxna kan hjÀlpa till och möta upp barnets behov av stöd.

Att drabbas av krisreaktion

En kris Àr en livshÀndelse som innebÀr en upplevelse av att förlora sÀkerhet och kontroll. HÀndelsen kan vara en olycka eller naturkatastrof, allvarlig sjukdom eller risk för smitta, en separation eller förlust av nÄgon nÀrstÄende, men Àven erfarenhet av hÀndelser som vÄld och övergrepp, terrordÄd eller krig. Barn kan drabbas direkt men ocksÄ indirekt av svÄra hÀndelser.

​För de allra flesta medför kris en upplevelse av extrem stress och lidande. Hur barn reagerar i en krissituation beror pĂ„ flera saker, dels barnets Ă„lder och personlighet, men Ă€ven tidigare erfarenhet och vilken tillgĂ„ng till information och stöd barnet upplever.
​

Barns reaktioner och behov av krisstöd varierar

Barn reagerar olika efter allvarliga och skrÀmmande hÀndelser. Omfattning och inriktning pÄ krisstöd till barn och unga behöver anpassas till barnet och omstÀndigheterna. Vuxna som Àr ansvariga för barnets omsorg behöver ta initiativ till att stötta och krisstöd ska ske kontinuerligt. Det innebÀr att barn som av olika anledningar inte Àr trygga med att ta emot stöd vid ett tillfÀlle ska fÄ Äterkommande chanser till stöd. Om barnet har egen erfarenhet eller nÄgon i deras nÀrhet flytt frÄn krig kan barnet vara extra oroligt och i behov av att vuxna tar initiativ till samtal. Detsamma gÀller förstÄs för barn som relaterar till mÀnniskor som befinner sig i en konkret pÄgÄende katastrof eller krigszon. Svara pÄ barns frÄgor om den aktuella situationen. Ge ocksÄ möjlighet att bredda samtalet till att handla om barnets andra erfarenheter relaterade till platsen och mÀnniskorna som befinner sig dÀr.
​
Vanliga krisreaktioner hos barn Àr oro och rÀdsla för att det som hÀnt ska hÀnda igen, eller att hotet ska komma nÀrmare, frustration över att inte kunna förstÄ och pÄverka det som sker men Àven tomhet eller avstÀngdhet. Kroppen reagerar med stress vid stora förÀndringar vilket pÄverkar sÄvÀl hur vi fungerar under dagen som ÄterhÀmtning och sömn.
​
FörmÄgan att kÀnna oro har ett överlevnadsvÀrde för mÀnniskan. VÄr förmÄga att tÀnka pÄ en situation i förvÀg innebÀr att vi kan förbereda oss för svÄrigheter, tÀnka ut lösningar och planera för ett eventuellt kommande scenario. BÄde barn och vuxna kan bli vÀldigt upptagna av orostankar och starka kÀnslor. NÀr tankarna fÄr fritt spelrum dÀr vi förestÀller oss att det vÀrsta kan hÀnda och att vi inte kommer att kunna hantera situationen, rullar tanken fort som en snöboll och kan eskalera till en lÄng kedja av sammanhÀngande orostankar. Yngre barn och barn med sÀrskild benÀgenhet för oro och Àngslan kan behöva extra stöd och hjÀlp av viktiga vuxna i sin nÀrhet för att hantera sina reaktioner.

Tips för att hjälpa barn reglera orostankar vid krig och allvarliga händelser

  • FrĂ„ga barnet vad den har hört, lĂ€st eller sett om det som hĂ€nder i vĂ€rlden.

  • Anpassa information efter det som barnet vill veta och förklara sĂ„ att det kan förstĂ„s med enkla ord. Var Ă€rlig och tydlig Ă€ven nĂ€r du inte har svar. Ta reda pĂ„ fakta tillsammans, exempelvis genom krisinformation.se.

  • Ge perspektiv pĂ„ upplevelser och det som hĂ€nder genom att sĂ€tta det i ett sammanhang.

  • Var nyfiken och uppmĂ€rksamma barnets kĂ€nslor och tankar. AvfĂ€rda inte barnets oro genom snabba svar om att det inte Ă€r nĂ„got att vara orolig för. BĂ„de barn och vuxna behöver fĂ„ sĂ€tta ord pĂ„ sina upplevelser för att göra sig sjĂ€lv och vĂ€rlden mer begriplig. KĂ€nslor och tankar innehĂ„ller viktig information om vad vi behöver för att mĂ„ bĂ€ttre

  • HjĂ€lp till att begrĂ€nsa mĂ€ngden triggande intryck via nyhetsrapportering och sociala media.

  • Ta initiativ till att frĂ„ga Ă€ven tysta och tillbakadragna barn. VĂ„ga vĂ€ck den björn som sover och var vaksam pĂ„ sĂ€rskilt sĂ„rbara grupper av barn, sĂ„som barn med erfarenhet av krig och flykt och sĂ€rskilt oroliga barn.
  • Pröva att sĂ€tta ord pĂ„ nĂ„gra av dina egna tankar och kĂ€nslor som ett sĂ€tt att visa barnet att det Ă€r viktigt att lyssna och prata med varandra.

  • Anta inte att alla barn reagerar lika. Respektera barns behov av integritet, utan att tvinga fram samtal. LĂ„t samtidigt samtal om det som hĂ€nder i vĂ€rlden och barnets reaktioner vara ett Ă„terkommande tema i vardagen sĂ„ att barnet fĂ„r signalen att de vuxna bryr sig och klarar av att lyssna.

  • Ta gemensamt del av barnanpassade nyheter sĂ„som Lilla aktuellt som ett enkelt sĂ€tt att pĂ„börja samtal med ett konkret fokus som ram.

Bemöta barn som är oroliga

Var lugn och uppmuntrande

  • Barn reagerar pĂ„ bĂ„de det vi uttrycker verbalt och det vi inte sĂ€ger.
  • PĂ„minn barn om att vuxna finns dĂ€r för att hĂ„lla dem trygga.
  • LĂ„t barnen prata om sina kĂ€nslor och hjĂ€lp till att sĂ€tta oro i sitt perspektiv.

Var tillgÀnglig

  • Barn kan behöva extra uppmĂ€rksamhet frĂ„n dig och behov att prata om sin oro, rĂ€dsla och funderingar.
  • Det Ă€r viktigt att barn vet att det Ă€r nĂ„gon som lyssnar pĂ„ dem.

Var Àrlig och tydlig

  • I frĂ„nvaro av information grundad pĂ„ fakta förestĂ€ller sig barn ofta situationen vĂ€rre Ă€n vad den Ă€r.
  • Ignorera inte barns oro och hjĂ€lp barn att ta del av och hantera information baserad fakta som finns tillgĂ€nglig för tillfĂ€llet.

Barns reaktioner och behov av krisstöd i olika åldrar

SpÀda och smÄ barn under 2 Är

Reagerar pÄ verbalt och icke verbalt kroppssprÄk och kan uppfatta att nÄgot Àr annorlunda utan att förstÄ vad exempelvis krig och katastrofer i sig innebÀr. Kan reagera med klÀngighet och svÄrreglerade kÀnslor.

Behov

  • Omsorg och nĂ€rhet av trygg förutsĂ€gbar omsorgsperson.
  • HjĂ€lp att reglera stressreaktioner – exempelvis bli vyssad och vaggad, lugnt och tryggt med prat eller sĂ„ng, bekanta lekar och ramsor.
  • Skydd frĂ„n pĂ„trĂ€ngande plötsliga ljud och skrĂ€mmande intryck.
  • Stabila vardagsrutiner för sömn och mat.

Förskolebarn, 2—5 Ă„r

Uppfattar fara genom att uppmÀrksamma och tolka tillgÀngliga vuxnas reaktioner pÄ stress. Kan visa oro och stress över konkreta förÀndringar i vardagen. Uppfattar död och skada som nÄgot tillfÀlligt. Visar rÀdsla för att bli övergiven och oro kan ta sig uttryck bÄde pÄ dagtid och nÀtter som mardrömmar och orolig nattsömn. Oro och stress uttrycks ibland i kroppsliga symtom. Förskolebarns reaktioner och beteenden pÄ oro vÀxlar ofta i intensitet och uttryck. Oro kan visas med inÄtvÀndhet och generaliserad Àngslan och undvikande inför situationer men ocksÄ med utagerande beteende och trots.

Behov

  • Stabil vardagsstruktur och rutiner
  • Ärlighet och tydlig information för att öka förstĂ„else om konkreta hĂ€ndelser.
  • NĂ€rvaro av vuxen som lyssnar och bekrĂ€ftar kĂ€nslor.
  • TillgĂ„ng till olika sĂ€tt att uttrycka kĂ€nslor exempelvis genom lek, musik och bild.
  • Enkla och konkreta svar pĂ„ barnets frĂ„gor.
  • Massor av kĂ€rlek och omsorg frĂ„n trygga och pĂ„litliga relationer.
  • Skydd frĂ„n skrĂ€mmande nyhetsrapportering riktad till vuxna.

Skolbarn, yngre 6—9 Ă„r

Tar del av nyhetsinformation frĂ„n kamrater och skolan. Ökad kognitiv förmĂ„ga och perspektiv pĂ„ vĂ€rlden bidrar ocksĂ„ till en insikt om att förĂ€ldrar inte kan skydda frĂ„n allt hemskt som hĂ€nder i barnets omvĂ€rld. Börjar förstĂ„ konsekvenser av vĂ„ld och krig. Utvecklar ofta Ă€ngslighet eller rĂ€dsla för att dö och för att andra ska dö. Orosreaktioner mĂ€rks ofta som sömnsvĂ„righeter och generella stressreaktioner sĂ„som irritabilitet, frustration och nedstĂ€mdhet. Oro för krig och katastrofer kan öka vardagsstress. Kan kĂ€nna medlidande och skuldkĂ€nsla för att nĂ„gon annan lider eller dör. Magiskt tĂ€nkande kan förstĂ€rka tankar om eget ansvar för nĂ„gons död.

Behov

  • Stöd för att uttrycka sina kĂ€nslor.
  • NĂ€rvaro av viktig vuxen som lyssnar och bekrĂ€ftar kĂ€nslor.
  • Stöd i att reglera svĂ„ra kĂ€nslor, överdos av kĂ€rlek och omsorg.
  • Konkreta svar pĂ„ frĂ„gor och hjĂ€lp med perspektiv.
  • Kunskap och information om det som hĂ€nder. HjĂ€lp att sortera i det som barnet kan pĂ„verka och har ansvar för och inte.

Skolbarn, Ă€ldre 10—12 Ă„r

Har realistisk idé om vad krig kan innebÀra inklusive förlust av nÀra anhöriga. Vill ha svar pÄ konkreta och praktiska frÄgor; vilka förÀndringar kommer att ske, hur kommer min familj att förÀndras? Kan identifiera sig med barn som lever i ett krigstillstÄnd. Kan reflektera över och visa intresse för att hjÀlpa till och bidra till att barn fÄr det bÀttre. Ett större omvÀrldsperspektiv och kunskap om beroende mellan lÀnder kan öka rÀdsla och oro för att skrÀmmande hÀndelser i andra delar av vÀrlden kan fÄ konsekvenser för barnets nÀromrÄde.

Behov

  • Utrymme och stöd för att uttrycka kĂ€nslor, Ă€ven svĂ„ra och obekvĂ€ma kĂ€nslor sĂ„som ilska, skuld, lĂ€ttnad, ledsenhet.
  • En nĂ€ra vuxen som frĂ„gar efter barnets reaktioner, lyssnar och bekrĂ€ftar kĂ€nslor.
  • Erbjudande om stöd och information om var de kan vĂ€nda sig som alternativ till barnets omsorgsperson.
  • Engagera barn i vardagliga uppgifter dĂ€r barn fĂ„r uppleva att de kan vara med och bidra i familjen.
  • Kunskap om att hela samhĂ€llet arbetar hĂ„rt för trygghet och sĂ€kerhet i landet. Om barnet visar oro inför att gĂ„ hemifrĂ„n och lĂ€mna sin förĂ€lder informera om att skolan har god planering för att skydda barn Ă€ven vid hĂ€ndelse av en vĂ€pnad konflikt eller liknande.

TonĂ„ringar 13—18 Ă„r

FörstÄr att livet Àr skört, att vÀpnade konflikter och krig som leder till död bÄde Àr oundvikligt och oÄterkalleligt. De kan oroa sig för egen eller andras livssituation. Försöker ofta undvika att tÀnka pÄ skrÀmmande hÀndelser och kan samtidigt fastna i grubblande och stressande katastrofscenarier som ett sÀtt att försöka ta kontroll över situationen. Kan dölja kÀnslor för att inte verka annorlunda inför kompisar. TonÄrstiden innefattar mÄnga olika utvecklingsspÄr och upptagenhet av orostankar kan leda till hög grad av stress, nedstÀmdhet och uppgivenhet. BÄde symtom pÄ ökad inÄtvÀndhet och utagerande Àr vanligt.

Behov:

  • NĂ€rvaro av viktiga stödjande vuxna.
  • HjĂ€lp med perspektiv pĂ„ hĂ€ndelser och kunskap om att krig tar slut.
  • Balanserade samtal om framtiden med tillförsikt och positiva scenarier.
  • HjĂ€lp att reglera information frĂ„n traditionella och sociala media. TĂ€nk pĂ„ att sociala media ocksĂ„ kan vara en viktig kĂ€lla till stöd och gemenskap.
  • Omsorgspersoner som visar öppenhet för att prata om kĂ€nslor, till del Ă€ven egna.
  • Respekt för behov av integritet och samtidigt hjĂ€lp att hantera svĂ„ra kĂ€nslor.
  • Kontinuerligt kĂ€nslomĂ€ssigt stöd med hĂ€nsyn till tajming.
  • Stöd och uppmuntran för att utveckla sjĂ€lvstĂ€ndighet.

Krisstöd

Alla barn behöver:

  • NĂ€rvarande stödjande vuxna
  • Information pĂ„ barnets nivĂ„ med utgĂ„ngspunkt frĂ„n barnets frĂ„gor
  • HjĂ€lp att reglera och vĂ€rdera inkommande information
  • Vardagsrutiner och förutsĂ€gbar struktur
  • Uttrycka tankar och kĂ€nslor
  • Positiva och avslappande aktiviteter för att reglera stress

Enkla hanteringsstrategier vid svÄr stress för alla

  • StĂ€ng av nyheter och stĂ€ndig uppkoppling pĂ„ sociala medier.
  • Vistas utomhus varje dag, gĂ€rna i naturen.
  • Enkla fysiska aktiviteter som att promenera, kasta boll, Ă„ka pulka och cykla.
  • Stunder av stillhet och lugna sinnesintryck, exempelvis med hjĂ€lp av musik.
  • Stöd och nĂ€rhet frĂ„n varsamma vuxna och hjĂ€lp att skifta fokus frĂ„n orostankar.
  • Vid behov stöd att slappna av i kroppen och djupandas med magen.

Fördjupat krisstöd vid behov

En grundlÀggande princip vid krisstöd Àr sÄ kallad watchful waiting. Det innebÀr stegvisa insatser och att barnet ges bÀsta förutsÀttningar för att ÄterhÀmta sig och ÄterfÄ lugn med hjÀlp omsorgsstöd.

  • Information om vanliga krisreaktioner och socialt stöd till barn och deras omsorgspersoner, samt rĂ„d om stresshantering.
  • Efter fyra veckor uppföljning av hur personen mĂ„r, bedömning av om behov av ytterligare insatser. (NICE, 2018).
  • StĂ€llningstagande om att avvakta ytterligare eller att ge professionellt stöd. Typ av hĂ€ndelse, tillgĂ„ng till socialt stöd, och individens styrka/sĂ„rbarhet Ă€r underlag för planering och fortsatt uppföljning.
  • Fördjupat krisstöd kan ges av hĂ€lso- och sjukvĂ„rden, Första linjen, barn- och ungdomspsykiatrin, Barnahus.

NÀr vet jag om barnet behöver mer stöd?

Konsultera BVC, Första linjen eller Barn- och ungdomspsykiatrin för rÄd och bedömning nÀr barn inte kan skifta fokus frÄn orostankar, eller nÀr stressreaktioner dröjer sig kvar eller förvÀrras. UppmÀrksamma reaktioner som ihÄllande Àngslighet eller ilska, social tillbakadragenhet, minskat intresse för sÄdant som tidigare var roligt som vÀnner och aktiviteter. Var Àven uppmÀrksam pÄ uppgivenhet, sjÀlvdestruktivt beteende, sjÀlvskadebeteende och prat om att vilja dö.

ÅłÙ±đ°ùłóĂ€łŸłÙČÔŸ±ČÔČ”

De allra flesta barn som drabbas av en krisreaktion ÄterhÀmtar med hjÀlp av stöd i sitt nÀtverk och genom vanliga strategier för ÄterhÀmtning, men utan professionellt stöd (Socialstyrelsen, 2008, Michel, 2014). Forskning visar att majoriteten av de som drabbas av pÄfrestande svÄra hÀndelser inte utvecklar lÄngvariga allvarliga besvÀr (Bonnano, 2004).

Strategier för att hantera stress och starka känslor i vardagen för yrkespersoner

Även kompetenta yrkespersoner kan drabbas av starka kĂ€nslor sĂ„som oro, sorg, otillrĂ€cklighet, vanmakt, vilsenhet och ilska i samband med allvarliga hĂ€ndelser i vĂ€rlden. Kom ihĂ„g att ge dig sjĂ€lv utrymme för Ă„terhĂ€mtning och stresshantering i vardagen. Att vara uppmĂ€rksam pĂ„ hur vi mĂ„r och att ta hand om kĂ€nslomĂ€ssiga behov tar inte bort orostankar för framtiden. Det pĂ„verkar inte heller den faktiska situationen i vĂ€rlden. Genom att förĂ€ndra hur vi hanterar och agerar i en situation som vi inte har kontroll över kan vi lĂ€ttare reglera stressreaktioner och hejda snöbollseffekten av katastroftankar.

  • Identifiera det som du inte kan kontrollera och det vi behöver lĂ€ra oss att hantera eller stĂ„ ut med.
  • UppmĂ€rksamma sĂ„dant som du kan ta kontroll över och saker du kan göra i din vardag – exempelvis hur du bemöter dig sjĂ€lv och andra.
  • HĂ„ll kontakt med betydelsefulla mĂ€nniskor i ditt nĂ€tverk.
  • UppmĂ€rksamma och acceptera dina tankar och kĂ€nslor. Den Ă€r vanliga reaktioner pĂ„ stressande eller skrĂ€mmande hĂ€ndelser.
  • Pröva olika strategier för att reglera starka kĂ€nslor om katastroftankar och oro tenderar att ta över.
  • Reglera mĂ€ngden information och konsumtion av nyheter och sociala media som triggar stress. SĂ€rskilt viktigt att vara varsam med intryck pĂ„ kvĂ€llen inför sĂ€nggĂ„ende och insomning.
  • Pröva att lĂ€sa en bok eller lyssna pĂ„ musik som en lugnande och avslappnande aktivitet.
  • Kom ihĂ„g att orostankar vĂ€xer nĂ€r de matas med Ă€nnu mer uppmĂ€rksamhet pĂ„ det som triggar oro.
  • Öva pĂ„ att skifta fokus i vardagen genom en kort och enkel övning, gĂ€rna nĂ„got som gĂ„r att göra flera gĂ„nger om dagen. Exempelvis fokusera pĂ„ lĂ„nga och djupa andetag.
  • Vistas utomhus och ge kroppen utrymme att reglera stress med hjĂ€lp av fysisk aktivitet bĂ„de lugnare och mer intensiv motion.

Om våld och attacker i skolmiljö


Boken Evidensbaserad elevhÀlsa
LÄngström N. VÄld och riktade attacker I skolan. Evidensbaserad elevhÀlsa, Studentlitteratur, s 389-393
Korhonen L, MĂŒnger AC. Elever som utsĂ€tts för vĂ„ld. Evidensbaserad elevhĂ€lsa, Studentlitteratur , s 375-387


Vetenskaplig litteratur

Vissa artiklar kan hittas som PDF på Google Scholar https://scholar.google.com

Surviving a school shooting: Impacts on the mental health, education, and earnings of American youth
https://siepr.stanford.edu/publications/health/surviving-school-shooting-impacts-mental-health-education-and-earnings-american

Cimolai, V., Schmitz, J. & Sood, A.B. Effects of Mass Shootings on the Mental Health of Children and Adolescents. Curr Psychiatry Rep 23, 12 (2021). https://doi.org/10.1007/s11920-021-01222-2
https://link.springer.com/article/10.1007/s11920-021-01222-2

Fiedler, N., Sommer, F., Leuschner, V., & Scheithauer, H. (2019). Student crisis prevention in schools: The NETWorks Against School Shootings Program (NETWASS)—An approach suitable for the prevention of violent extremism? International Journal of Developmental Science, 13(3-4), 109–122. https://doi.org/10.3233/DEV-190283
https://psycnet.apa.org/record/2020-14730-003

Holloway K, Cahill G, Tieu T, Njoroge W. Reviewing the Literature on the Impact of Gun Violence on Early Childhood Development. Curr Psychiatry Rep. 2023 Jul;25(7):273-281. doi: 10.1007/s11920-023-01428-6. Epub 2023 May 26. PMID: 37233973; PMCID: PMC10213564.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10213564/

Kenyon, J., Baker-Beall, C., & Binder, J. (2021). Lone-Actor Terrorism – A Systematic Literature Review. Studies in Conflict & Terrorism, 46(10), 2038–2065. https://doi.org/10.1080/1057610X.2021.1892635
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/1057610X.2021.1892635

Lowe, S. R., & Galea, S. (2017). The Mental Health Consequences of Mass Shootings. Trauma, Violence, & Abuse, 18(1), 62-82. https://doi.org/10.1177/1524838015591572
https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1524838015591572?url_ver=Z39.88-2003&rfr_id=ori:rid:crossref.org&rfr_dat=cr_pub%20%200pubmed

Reeping PM, Gobaud AN, Branas CC, Rajan S. K-12 School Shootings: Implications for Policy, Prevention, and Child Well-Being. Pediatr Clin North Am. 2021 Apr;68(2):413-426. doi: 10.1016/j.pcl.2020.12.005.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10111880/

Ross, D., von der Embse, N., Andrews, J. L., Headley, M. M., & Mierzwa, C. (2022). A systematic review of threat assessment in k-12 schools: Adult and child outcomes. Journal of School Violence. Advance online publication. https://doi.org/10.1080/15388220.2022.2108434
https://psycnet.apa.org/record/2022-91532-001

Schonfeld D, Demaria T, Supporting Children After School Shootings, Pediatric Clinics of North America, Volume 67, Issue 2, 2020, Pages 397-411,
https://doi.org/10.1016/j.pcl.2019.12.006. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0031395519301828?via%3Dihub

Travers, Á., McDonagh, T. & Elklit, A. Youth Responses to School Shootings: a Review. Curr Psychiatry Rep 20, 47 (2018). https://doi.org/10.1007/s11920-018-0903-1
https://link.springer.com/article/10.1007/s11920-018-0903-1#citeas

Digitala utbildningar från Barnafrid

Taggar