VÄrt huvudsakliga intresse riktas mot hur flöden av vatten via transmembrana akvaporiner (AQP) bidrar till cellulÀra formförÀndringar och bildandet av membranutskott i riktad cellrörelse.
Det finns inget mer uppenbart tecken Àn rörelse för att avgöra om en organism Àr död eller levande. Rörelse Àr den egenskap vi nÀrmast förknippar med levande, friska celler och organismer. Intressant nog Àr de grundlÀggande molekylÀra mekanismerna, i princip, de samma i alla adhesionsberoende celltyper, vilket tyder pÄ ett mycket robust, konserverat, biologiskt system. Det molekylÀra nÀtverket av proteiner som behövs för cellrörelse Àr mycket stort och Àven om olika typer av celler delar samma komponenter varierar anledningen till rörelse och cellrörelsens makroskopiska uttryck stort mellan olika cell- och organtyper.
I alla celler Àr dock rörelsen utomordentligt kÀnsligt för variationer i den lokala omgivningen vilket Àr grunden för inte bara riktad rörelse utan mÄnga olika cellulÀra funktioner. Det hÀr exemplifieras vÀldigt bra av vita blodkroppar som patrullerar vÄr kropp i jakt pÄ frÀmmande patogener sÄsom bakterier och parasiter. Dessa celler mÄste rekryteras frÄn blodkÀrl i nÀrheten av infektioner. I en komplicerad serie av molekylÀra reaktioner gÄr cellerna frÄn inaktiva, sfÀriska celler, som passivt flyter med blodet, till adherenta, morfologiskt aktiva celler med en distinkt fram och bak som behövs för cellernas rörelse genom extracellulÀrt matrix.
Cellrörelse Àr sÄledes en förutsÀttning för vÄrt försvar mot ett stort antal infektiösa agens, sÄsom partiklar, bakterier och parasiter. Men den bidrar ocksÄ till att styra embryonal utveckling och spelar en nyckelroll i organisationen av vÀvnad och neuronala nÀtverk till komplexa, funktionella strukturer. I den vuxna organismen, Àr cellrörelse avgörande för sÄrlÀkning och regenerering av vÀvnad. Olyckligtvis bidrar cellrörelse ocksÄ till allvarliga sjukdomar sÄsom kroniska inflammationer, komplikationer efter ischemi och i maligna cellers flykt frÄn en primÀr tumör. FörstÄelse av de cellulÀra- och molekylÀrasignalvÀgarna vid riktad cellrörelse Àr avgörande i vÄr strÀvan att finna botemedel för rörelsebaserade sjukdomar sÄsom metastas.
I riktad cellrörelse deltar hundratals proteiner för att Ästadkomma cellulÀra formförÀndringar. Men Àven om mÄnga av de molekylÀra kandidaterna Àr vÀlkÀnda sÄ Àr de molekylÀra mekanismerna fortfarande i stort höljda i dunkel. Vi fokuserar pÄ transmembrana akvaporiners (AQPs) roll i rörelse. Vi har visat att initiering och bildandet av membranutskott sÄsom lamellipodier och filopodier i inflammatoriska celler induceras genom lokal ansamling av AQP9. I vÄr arbetsmodell sker en ansamling av AQP9 i membranet som i sin tur möjliggör en lokal ökning av vatteninflöde över cellmembranet.
Det snabba inflödet av vatten skapar ett lokaliserat hydrostatiskttryck mellan membranet och cytoskelettet som trycker membranet utÄt och dÀrmed inleder bildandet av en membranomsluten utbuktning. Via bildandet av ett vÀtskefyllt hÄlrum mellan membranet och underliggande cytoskelett sÄ underlÀttas polymeriseringen av aktin. Det beror pÄ att tidigare membranförankrade filamentÀndor har exponerats samtidigt som utspÀdningen innebÀr att bÄde aktinmonomerer och aktinreglerande proteiner lÀttare kan diffundera till de frilagda filamentÀndorna. Allteftersom cytoskelettet vÀxer in i membranutskottet kommer strukturen att stabiliseras. I början kommer det snabba inflödet av vatten tvinga membranet utÄt snabbare Àn cytoskelettet hinner vÀxa in i utskottet, men dÄ flödet av vatten avstannar sÄ kommer polymeriserade filament att nÄ membranet vilket slutligen stabiliserar membranutskottet.
Det finns ett starkt stöd för den kliniska relevansen av transmembrana AQP vattenkanaler i cancer. Vetenskapliga fynd frÄn flera av varandra oberoende forskargrupper visar pÄ en uppreglering av vattenkanaler i olika former av cancer. Denna uppreglering har visat sig korrelera med en dÄlig prognos. Fokus för vÄr forskning Àr dÀrför att inte bara undersöka hur akvaporiner reglerar riktad cellrörelse i allmÀnhet utan Àven vilken roll de har i metastasering i synnerhet.
Metoder
I vÄr forskning anvÀnder vi ett flertal former av visualiseringsmetoder och dÀrmed ocksÄ genetiska verktyg sÄsom fluorescerande proteiner och sonder. Vi strÀvar efter att förstÄ hur akvaporiner och associerade proteiner styr cellulÀr polaritet och reglerar cytoskelettet.
Vi söker svar pÄ hur signalkedjan vid riktad cellrörelse och bildandet av membranutskott ser ut molekylÀrt. I vÄr forskning Àr vi ocksÄ intresserade av att förstÄ cellernas generella svar vad gÀller till exempel endoplasmatiskt retikulum (ER) stress och utvecklar dÀrför genetiska sensorer för att följa ER stress i realtid.
Utvecklingen av fluorescerande sonder Àr inte enbart viktigt för att förstÄ cellulÀra responser i riktad cellrörelse utan har stor betydelse som cellulÀra verktyg för preklinisk toxicitetstestning. Som ett led i att minska antalet djurförsök, kan vÄr metodik ocksÄ anvÀndas för att undersöka tidiga stressresponser i celler vid lÀkemedelsprövningar.