Medan biovetenskap och bioteknologier visar på ömsesidigt beroende och relationalitet som en grundkarakteristik för samtliga organismers liv, tenderar västerländska föreställningar att dra en skarp linje mellan mänskliga och ickemänskliga andra. Detta blir särskilt tydligt i de sammanhang där vi förhåller oss till döden: i stort sett är det mänsklig död som anses förtjäna individuell uppmärksamhet och respekt, vilket exempelvis skiljer sig markant från det vanliga handhavandet av döda djurkroppar.
Ändå utgör relationalitet mellan människan och miljön - i kombination med den potentiella och faktiska utplåningen av liv, inklusive mänskligt liv på jorden - ett viktigt fokus för samtida konst och utvecklandet av utrotningsfilosofier. Konstnärliga praktiker, speciellt de samtida konstnärliga fälten miljökonst, kroppskonst och biokonst, erbjuder ett vitalt utrymme för dialog mellan kulturella och vetenskapliga föreställningar och filosofiska begrepp, som ofta frångår de regler och idéer kring applicerbarhet och effektivitet som ges utrymme inom andra discipliner.
Genom att sammanföra, studera och skapa dialoger mellan fem nyckelområden; samtida konst, humanistisk miljöforskning, feministisk teori, dödstudier samt naturvetenskap syftar detta tvärvetenskapliga projekt till att: (1) undersöka hur miljöforskning, kroppskonst och biokonst utforskar relationer mellan människan och miljön i en kontext av utrotning av livet på jorden som en följd av människans avtryck; (2) undersöka hur de analyserade konstverken närmar sig dödens och förruttnelsens materialitet och processer; (3) utforska om och hur de analyserade konstnärliga praktikerna möjligen kan mobilisera en dödens etik som uppmärksammar mänsklig/icke-mänsklig relationalitet i en kontext av klimatförändring och artutrotning.
Projektet kombinerar visuella, textuella och konceptuella analyser i utforskandet av betydelser som kan hjälpa oss att förstå “död” materia bortom de två dominanta narrativen inom humanismen, det vill säga å ena sidan den sekulariserade diskursen om den mänskliga dödens helighet och unika status, å andra sidan betoningen av likets “abjekta” karaktär. På så sätt utforskar studien hur de analyserade konstverken kan bidra till en artikulering av mer situerade och nyanserade former av etik om döden, som skulle kunna ta i beaktning mänskliga/icke-icke-mänskliga ekologiers oreducerbara och mångfaldiga karaktär, speciellt i samband med den
rådande klimatkrisen.
Forskningsprojektet finansieras av Vetenskapsrådet (3,15 million SEK).
