Målet är att ta fram kunskap om de miljökonsekvenser och risker som är förbundna med utvecklingen av storskaliga socio-tekniska system. Särskilt intresse ägnas de tolkningsstrider, meningsmotsättningar och värdekonflikter som uppstår i samband med växande krav på ekologisk hänsyn.
Miljöhumaniora
Vår forskning syftar till att undersöka samspelet mellan människa och miljö, samt hur detta förhållningssätt görs konkret, utmanas och omförhandlas, både inom vetenskapen och i vårt vardagsliv.
Om miljöhumaniora
För att hantera våra samtida miljöproblem krävs förståelse för hur fysiska processer i naturen fungerar, men också för de begrepp och föreställningar om “det naturliga” som cirkulerar i sådana narrativ.
Allt eftersom tekniken förändrar de förutsättningar genom vilka vi uppfattar och interagerar med vår omvärld så blir det också relevant att ställa frågor som har att gör med de historiska, politiska och kunskapsteoretiska aspekterna av dessa förändringsmönster. Det vi vanligen kallar miljöproblem är i hög grad också samhällsproblem: de har uppstått när människor och samhällen, politik och ekonomi, kunskap och teknik samverkat med varandra. Vad som bedöms som ett problem liksom hur dessa problem förstås och angrips är dessutom en fråga om normer, värderingar och maktrelationer.
Vårt förhållningssätt bygger på uppfattningen att människa och miljö bäst förstås i relation till varandra snarare än var för sig. Klimatförändringar, artutrotning, föroreningar och exploatering har bidragit till att göra denna relation mer relevant än någonsin. Dessa är exempel på problemområden som varken natur-, samhällsvetenskaperna eller de humanistiska disciplinerna har monopol på att behandla eller ens kapacitet att lösa på egen hand. Genom att inrätta ett tvärvetenskapligt utrymme för forskning som spänner över discipliner avser vi inkludera hänsyn till samspelet mellan människa och miljö.
Miljöhumaniora som tvärvetenskapligt fält
Vårt forskningsprogram kan förstås som en reaktion mot att miljöfrågor i första hand har gjorts till en affär för natur- och ingenjörsvetenskaperna. Vad som driver vårt samarbete är uppfattningen att de disciplinära uppdelningar som råder bör utmanas om vi med framgång ska kunna ta itu med de miljöproblem som vår samtid ställer oss inför.Vårt förhållningssätt bygger på uppfattningen att människa och miljö bäst förstås i relation till varandra snarare än var för sig. Klimatförändringar, artutrotning, föroreningar och exploatering har bidragit till att göra denna relation mer relevant än någonsin. Dessa är exempel på problemområden som varken natur-, samhällsvetenskaperna eller de humanistiska disciplinerna har monopol på att behandla eller ens kapacitet att lösa på egen hand. Genom att inrätta ett tvärvetenskapligt utrymme för forskning som spänner över discipliner avser vi inkludera hänsyn till samspelet mellan människa och miljö.
För att hantera våra samtida miljöproblem krävs förståelse för hur fysiska processer i naturen fungerar, men också för de begrepp och föreställningar om “det naturliga” som cirkulerar i sådana narrativ.
Då vi är en tvärvetenskaplig institution så kommer våra forskare från rätt skilda bakgrunder, men vi delar samtidigt en profil som grundar sig i humanistiska och samhällsvetenskapliga studier i skärningspunkten mellan miljö, teknik och vetenskap. Pågående forskning berör, exempelvis, den svenska gruvpolitikens omvandlingar och kontroverser, hur naturresurser görs och omformas i samhälleliga processer, kunskapsanspråk i samband med storskalig klimatmanipulation och vid modellering av ekologiska och planetära system, svensk miljö- och energipolitik under andra halvan av 1900-talet, samt framtidsvisioner och föreställningar av hållbarhet vid utveckling av smarta elnät.
