Artikeln bygger på en integrativ litteraturöversikt där resultaten från 26 diskursiva policyanalyser av EU:s Gröna Giv sammanställs och diskuteras med särskilt fokus på hur begreppen hållbar utveckling och transformation översätts i policies för att styra den gröna omställningen. Den integrativa översikten visar hur tidigare forskning särskilt har analyserat detta i förhållande till agendans omfattning och inriktning, dess försök att vinna legitimitet av relevanta aktörer samt i förhållande till rättviseaspekten av den gröna omställningen.
I relation till den Gröna Givens omfattning och inriktning konstateras med utgångspunkt i den tidigare forskningen att agendan har en transformativ diskurs genom att den tydligare lyfter fram miljö- och klimatfrågor än vad dess föregångare gjorde. Samtidigt bygger dess inriktning på vad som kallas för ett ekomodernistiskt perspektiv där klimatkrisen också ses som en ekonomisk möjlighet som bäst kan lösas genom ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och grön teknik. Däremot lyfts inte behovet av ett förändrat ekonomiskt system eller beteendeförändringar fram som viktiga för att lyckas med den gröna omställningen.
I försöket att skapa legitimitet för agendan visar litteraturöversikten att detta sker genom att tydligt länka den till annan EU-lagstiftning för att därigenom minska risken för konfliktytor mellan de styrmedel som krävs för den gröna omställning och andra lagstiftnings- och styrmedelspaket inom EU. Detta bidrar till att det inom vissa delar av den Gröna Given uppstår tydliga gap mellan dess uttryckta målsättningar och de verktyg för att implementera dem som står till buds. I försöket att vinna legitimitet för Gröna Given bland Europas medborgare och institutioner har EU framförallt byggt på de berättelser om grön tillväxt och kapitalistisk välfärd som redan finns och har ett starkt stöd. På detta sätt lyckas de också dämpa de kritiska röster som har höjts mot agendan.
Vad gäller frågan om en rättvis grön omställning konstateras att Gröna Given gör relativt få referenser till ojämlikhet och sociala rättigheter med undantag för behovet av utbildning och gröna färdigheter. Den tenderar också att tona ned de ekonomiska orättvisor som kan skapas av den gröna omställningen. Likaså beaktar den inte de orättvisor som den gröna omställningen, och implementeringen av den Gröna Given, bidrar till att skapa i andra delar av världen och således argumenterar en del av den tidigare forskningen för att den Gröna Given har blivit ett sätt för EU att utöva fortsatt kolonialt förtryck.
Sammanfattningsvis visar författarna hur ord som transformation och hållbar utveckling, i den Gröna Given, fylls av diskurser som bidrar till att frånta dem dess radikala och transformativa innehåll. Detta görs genom att tala om dem på sätt som bidrar till att reproducera dominerande agendor och synsätt kring vad som utgör utveckling och framgång samt liera sig med redan existerande och dominerande maktcentrum (läs Europa och västvärlden).
Artikeln finns fritt tillgänglig i tidskriften Sustainable Development.
Enberg, C., and C. Ståhl. 2025. “ Tangled Up in Green: A Review of Policy Analyses of the European Green Deal.” Sustainable Development 1–13. .