91ÊÓÆ”

Verktyg och arbetssätt för prioriteringsarbete

Läs om tillämpningar och erfarenheter

Prioriteringscentrum erbjuder kunskaps- och metodstöd till regioner, kommuner, myndigheter, verksamheter och organisationer som planerar att starta eller redan bedriver ett prioriteringsarbete inom vÄrd och omsorg. HÀr har vi samlat ett antal publikationer som innehÄller verktyg och arbetssÀtt för olika typer av prioriteringsarbete. Vi ger Àven exempel pÄ erfarenheter och tillÀmpningar som gjorts inom olika verksamhetsomrÄden runt om i Sverige. LÀngst ner pÄ sidan finns kontaktuppgifter för att stÀlla frÄgor till oss angÄende prioriteringsarbete.

Nationell modell för öppna prioriteringar

Ett verktyg för rangordning

1. Bestäm syfte och prioriteringsområde

Att genomföra ett prioriteringsarbete kräver tankar om hur själva arbetsprocessen ska gå till. Vilka ska delta, vilken ledningen och styrning behövs, vilka arbetsformer passar oss, hur ska besluten fattas och, inte minst, hur ska prioriteringarna sedan implementeras? I en prioriteringsprocess behövs också ofta flera olika verktyg för att ta fram olika typer av beslutsunderlag för de prioriteringar som ska göras. Det är som ett av dessa verktyg Nationell modell har sin plats.

För att kunna tillämpa Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård är det viktigt att förhålla sig till varför prioriteringsarbetet ska göras i er verksamhet. Syftet kommer nämligen att påverka vad som ska bli föremål för era prioriteringsdiskussioner och vad modellen ska tillämpas på. Ett preciserat syfte kan hjälpa er bestämma för vilka patientgrupper och åtgärder rangordningen ska skapas. Ni kan med andra ord närmare definiera och avgränsa ert prioriteringsområde. Beroende på hur de prioriteringar som tas fram ska användas kan modellen tillämpas på hela eller avgränsade delar av er verksamhet. Några exempel kan vara:

  • Är syftet att sinsemellan i er verksamhet göra mer lika prioriteringar för samma vårdbehov? Är det i så falla vissa vårdbehov där olikheterna är som störst som bör ingå i diskussionerna?
  • Syftar tillämpningen av modellen att utveckla införandet av metoder på ett systematiskt sätt? Finns det i så fall några hållpunkter eller kriterier för dessa "nya" metoder som blir viktiga för att avgränsa vad diskussionen ska omfatta?
  • Behövs en vägledning i det dagliga arbetet om vilka prioriteringar som bör göras, som omfattar hela verksamheten? 
  • Ska modellen användas som ett verktyg för att identifiera det lägst prioriterade som ska bli föremål för beslut om ransonering? Mer om detta under "Frågor och svar" längre ner på denna sida.

Att tänka igenom följande kan också vara till hjälp i att definiera prioriteringsområdet som modellen ska tillämpas på:

  • Tillämpningen av det arbetsblad som ingår i modellen kommer att resultera i en rangordningslista. Till vad ska den listan användas? Vilken typ av resursfördelning och prioriteringsbeslut ska den vägleda - det dagliga arbetet med patienter/brukare? Investeringsbeslut? Ransoneringsbeslut? Annat?
  • I vilka situationer ska rangordningen användas? Det viktiga är förstås hur prioriteringarna får avtryck i den verksamhet ni bedriver, men det kan också vara värdefullt att tänka på om det finns konkreta situationer där själva listan ska användas. I ledningsmöten? På teamkonferenser? Finnas på ert intranät?
  • Vem ska i första hand använda rangordningen? Är det era medarbetare, patienterna/brukarna, ledningen i er verksamhet eller ska ert arbete ingå i ett större sammanhang där er huvudman är en viktig avnämare?

Se en kort informationsvideo (cirka 3 minuter) som beskriver steg ett i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras på samt manuset.

2. Identifiera prioriteringsobjekt

När ni bestämt vilket syfte ni har med ert prioriteringsarbete och vilket område som ska bli föremål för ert prioriteringsarbete, är det dags att identifiera det som ni ska rangordna. Detta kallas för prioriteringsobjekt i modellen. För att den etiska plattformen i sin helhet ska kunna tillämpas ska prioriteringsobjekten alltid bestå av ett hälsoproblem eller hälsotillstånd kombinerat med en hälso- och sjukvårdsåtgärd. Prioriteringsobjekt = hälsoproblem/hälsotillstånd + åtgärd. När ni formulerar hälsoproblem/hälsotillstånd finns några enkla tumregler:

  • Välj ett sätt att beskriva hälsoproblemen så att de som ska använda prioriteringslistan bäst förstår vad det gäller.
  • Beskriv just det hälsoproblem som åtgärden är tänkt att avhjälpa oavsett om det gäller en aktuell ohälsa, misstänkt ohälsa eller risk för framtida ohälsa.
  • Dela upp hälsoproblemet i undergrupper om ni vet att hälsoproblemet varierar när det gäller svårighetsgrad.
  • Dela upp hälsoproblemet i undergrupper om ni redan från början vet att åtgärden kan ha olika effekt beroende på olika omständigheter, till exempel olika faser eller grader av en sjukdom.

När ni formulerar era åtgärder, tänk då på att:

  • Det är åtgärder som riktas mot patientgrupper eller befolkningsgrupper som ni ska formulera, inte administrativa åtgärder eller dylikt
  • En åtgärd kan beskrivas som en enstaka åtgärd eller en kombination av åtgärder – ett åtgärdsprogram
  • I vissa prioriteringssituationer, till exempel vid inprioritering, behöver ni klargöra vilken redan etablerad åtgärd (om sådan finns) ni jämför den nya åtgärden med. Detta blir då ert jämförelsealternativ.

Var beredd på att formulering av prioriteringsobjekt kan vara en fas i ert prioriteringsarbete som tar tid. Ni kan behöva gå tillbaka och omformulera era hälsoproblem när ni kommer vidare i modellen. Läs mer om hur detta kan hanteras under "Frågor och svar" längre ner på denna sida.

Se en kort informationsvideo (cirka 3 minuter) som beskriver steg två i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras på samt manuset

3. Bedöm svårighetsgrad

NÀr ni bestÀmt vilka hÀlsoproblem/tillstÄnd och vilka ÄtgÀrder som ni behöver göra en prioritering mellan Àr det dags att starta med att bedöma hur svÄra ni anser att hÀlsoproblemen Àr. I modellen anvÀnds ordet svÄrighetsgrad för denna bedömning.

Vid bedömningen behöver ni besvara följande frÄgor:

  • Hur svĂ„rt Ă€r tillstĂ„ndet/hĂ€lsoproblemet dĂ„ Ă„tgĂ€rden (som ni kopplat ihop med hĂ€lsoproblemet) ska sĂ€ttas in? 
  • Hur varaktigt bedömer ni att problemet skulle vara om inte den aktuella Ă„tgĂ€rden sattes in?
  • Hur ofta kĂ€nner de som drabbas av tillstĂ„ndet av sina hĂ€lsoproblem? Konstant? NĂ„gon gĂ„ng i mĂ„naden?
  • Finns det nĂ„gon risk för försĂ€mring eller att en ohĂ€lsa uppstĂ„r i framtiden?
  • Finns det nĂ„gon risk för att patientgruppen dör i förtid och i sĂ„ fall inom vilken tidsrymd? 

 Bedömningen av svĂ„righetsgraden innehĂ„ller mĂ„nga olika aspekter. Tanken Ă€r alla dessa aspekter ska vĂ€gas samman till en svĂ„righetsgrad och anges i en fyragradig skala: 

  • Mycket stor
  • Stor
  • ČŃĂ„łÙłÙ±ôŸ±Č”
  • Liten

NĂ€r ni gör bedömningen av svĂ„righetsgrad tĂ€nk dĂ„ pĂ„: 

  • Att tĂ€nka gruppnivĂ„: Hur svĂ„rt Ă€r hĂ€lsoproblemet för de flesta personer som drabbas?
    Eller annorlunda uttryckt: Hur svÄrt Àr hÀlsoproblemet vanligen, oftast et cetera?
  • Att det Ă€r det hĂ€lsoproblem som Ă„tgĂ€rden förvĂ€ntas pĂ„verka som ska bedömas.
  • Är till exempel andra Ă„tgĂ€rder redan insatta som har minskat problemet? 
  • Att era stĂ€llningstaganden om vad som avgör svĂ„righetsgraden mĂ„ste kunna förklaras.
  • Att vara vaksamma sĂ„ att inte bedömningarna stĂ„r i strid med mĂ€nniskovĂ€rdesprincipen.

Se en kort informationsvideo (cirka 3 minuter) som beskriver steg tre i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hÀlso- och sjukvÄrd. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras pÄ samt manuset

I en lite lĂ€ngre video (cirka 7 minuter) beskriver vi en Čő±čĂ„°ùŸ±Č”łó±đłÙČőČ”°ùČč»ćČőłŸČčłÙ°ùŸ±Čő, ett redskap för att bedöma svĂ„righetsgrad för ett hĂ€lsotillstĂ„nd. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras pĂ„ samt manuset

4. Bedöm patientnyttan

När ni har skapat er en uppfattning om hur svårt ett hälsoproblem är och gjort en bedömning kring hälsoproblemets svårighetsgrad, då är det dags att bedöma patientnyttan. Ju svårare ett hälsoproblem bedöms vara, desto större patientnytta är möjlig att uppnå.

Vid bedömning av patientnytta behöver ni besvara följande frågor:

  • Hur stor effekt på hälsoproblemet förväntas åtgärden ha? Om ni har konstaterat en risk för framtida ohälsa och/eller risk för förtida död tänk också på effekten på dessa risker.
  • Hur relevant uppfattar patientgruppen själva att de effekter är som kan uppnås med åtgärden?
  • Innebär åtgärden i sig en risk för biverkningar eller komplikationer?
  • Hur blir svårighetsgraden för det hälsoproblem som åtgärden förväntas påverka efter att åtgärden satts in?
Skalsteg

I nationella modellen anges patientnyttan i följande skala:

  • Mycket stor
  • Stor
  • Måttlig
  • Liten
  • Ingen
Att tänka på vid bedömning av patientnytta
  • Svårighetsgrad och patientnytta hänger ihop. Vid liten svårighetsgrad kan patientnyttan bara bli liten, vid mycket stor svårighetsgrad kan patientnyttan vara alltifrån liten till mycket stor beroende på hur effektiv åtgärden är.
  • Fundera på vilka kriterier ni har för mycket stor patientnytta, stor patientnytta och så vidare – tycker ni att det finns någon effekt som är avgörande för ert ställningstagande?
  • Utgå från hälsoproblemet som åtgärden riktar sig mot när du bedömer dess effekt.
  • Tänk på gruppnivå, det vill säga hur stor patientnytta ger åtgärden för de flesta som drabbas.
  • Patientnyttan av en åtgärd kan variera i en patientgrupp. För att prioriteringen ska bli mer vägledande kan ni behöva dela upp hälsoproblemet i flera grupper.

Se en kort informationsvideo (cirka 4 minuter) som beskriver steg fyra i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras på samt manuset.

5. Bedöm kostnad i relation till patientnytta

För att genomföra steg fem i modellen behöver ni först bedöma svårighetsgrad och patientnytta med åtgärd. Svårighetsgraden ligger till grund för hur stor patientnytta som kan uppnås och det är patientnyttan som i sin tur här ska sättas i relation till kostnaden med åtgärden. Kostnad i relation till patientnytta anger ni i skalan:

  • Mycket hög
  • Hög
  • Måttlig
  • Låg

För att kunna göra denna bedömning behöver ni:

  • Definiera vad som är en mycket hög, hög kostnad et cetera. Mer om detta hittar du under "Vanliga frågor och svar" längre ner på denna sida.
  • Definiera vilken/vilka alternativa åtgärder ni jämför med.
  • Vara vaksamma så att inte bedömningarna står i strid med människovärdesprincipen.

Se en kort informationsvideo (cirka 3 minuter) som beskriver steg fem i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras på samt manuset.

6. Bedöm kunskapsunderlagen

I modellen ingår ett krav på att redovisa och värdera kvaliteten på de underlag som ni grundar era bedömningar i modellen på. Underlagen kan både handla om vetenskaplig evidens som beprövad erfarenhet eller erfarenhetsbaserad kunskap som det också kallas.

Kom ihåg att ett underlag är starkt när det gäller till exempel effekt med en åtgärd inte säger något om effekten i sig utan bara värderar hur säker bedömningen är. Det kan med andra ord innebära att det med mycket stor säkerhet är en liten effekt med en åtgärd.

Se en kort informationsvideo (cirka 3 minuter) som beskriver steg sex i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras på samt manuset.

7. Väg samman och rangordna

När alla bedömningar är klara: svårighetsgrad, patientnytta, patientnytta i relation till kostnad samt kvaliteten på kunskapsunderlagen, ska ni väga samman dessa bedömningar till en rangordningsnivå (eller prioriteringsgrad). Ni kommer att se att er bedömning av svårighetsgraden blir viktig i detta moment. Läs gärna om den etiska plattformen för prioriteringar (på sidan Om prioriteringar ovan) för att förstå bakgrunden till detta. Läs också gärna i rapporten om vad som finns skrivet om svårighetsgraden. Skalan för rangordningen är 1 – 10.

  • 1 står för det som är högst prioriterat
  • 10 står för det som är lägst prioriterat

För att komma fram till rangordningen föreslås följande tillvägagångssätt:

  1. Utgå från svårighetsgraden och sätt en rangordningsnivå utifrån det.
  2. Om patientnyttan inte är så bra som den skulle kunna vara, det vill säga botar tillståndet eller liknande (givet den svårighetsgrad som finns) sänks rangordningsnivå i relation till hur god patientnyttan är – i annat fall kvarstår rangordningsnivån.
  3. Om kostnad i relation till patientnytta är hög eller mycket hög sänks rangordningen – i annat fall kvarstår den.
  4. Om kunskapsunderlagen är av låg kvalitet, det vill säga att det finns en stor osäkerhet kring de bedömningar ni gjort, finns anledning att överväga att rangordningsnivån sänks ytterligare – i annat fall kvarstår den.

Se en kort informationsvideo (cirka 3 minuter) som beskriver steg sju i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras på samt manuset.

8. Presentera rangordning och dess grunder

Det sista steget i modellen handlar om att den rangordning ni kommit fram till, och dess grunder, ska kunna redovisas. Riksdagens beslut om öppna prioriteringar innebÀr att i princip vem som helst, medborgare, politiker eller verksamhetsföretrÀdare, kan be att fÄ information om vilka prioriteringar som finns i just er verksamhet. För att komma fram till hur presentationen av er prioriteringsordning ska göras kan följande frÄgor stÀllas:

  • Vilken Ă€r mĂ„lgruppen för presentationen? Finns det flera mĂ„lgrupper och behövs i sĂ„ fall olika typer av information?
  • Vad ska presentationen anvĂ€ndas till? En vĂ€gledning i vardagen för era medarbetare? Ett beslutsunderlag för regionledningen i budgetprocessen? För att informera medborgare om prioriteringsordningen pĂ„ en vĂ„rdcentral?
  • UtifrĂ„n syfte och mĂ„lgrupp - vilken presentationsform Ă€r lĂ€mpligast?

Se en kort informationsvideo (cirka 3 minuter) som beskriver steg Ätta i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hÀlso- och sjukvÄrd. Ladda ner powerpoint-sidorna som videon baseras pÄ samt manuset.

Modellen i 8 steg

Nationell modell för öppna prioriteringar Àr ett verktyg för att systematiskt rangordna olika hÀlsotillstÄnd och dess ÄtgÀrder utifrÄn riksdagens riktlinjer för prioriteringar. Det kan anvÀndas vid prioriteringar i första hand pÄ gruppnivÄ och inom alla typer av offentligt finansierad hÀlso- och sjukvÄrd i regioner, men Àven inom kommunal och privat driven hÀlso- och sjukvÄrd. Det finns ocksÄ exempel dÀr modellen anvÀnts för annan verksamhet Àr vÄrd och omsorg. Verktyget fungerar bÄde inom ett prioriteringsomrÄde och mellan olika prioriteringsomrÄden. I denna guide med 8 steg fÄr du vÀgledning i hur modellen kan tillÀmpas i din verksamhet. Nedan hittar du rapporten i sin helhet samt frÄgor och svar om de 8 stegen i guiden.

Nationell modell i rapportform

Omslag för publikation 'Nationell modell för öppna prioriteringar inom hÀlso- och sjukvÄrd: ett verktyg för rangordning'
(2017)

För öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård

łąĂ€Čő och anvĂ€nd vĂ„rt verktyg för att genomföra prioriteringsarbeten och omsĂ€tta riksdagens riktlinjer för prioriteringar. Klicka pĂ„ rapporten hĂ€r bredvid för att lĂ€sa den. Rapporten gĂ„r Ă€ven att bestĂ€lla i tryckt format för 100 kr styck exklusive moms. Vid bestĂ€llning av 10 rapporter eller fler Ă€r priset 75 kr styck exklusive moms. Mejla prioriteringscentrum@liu.se för bestĂ€llning. Vid frĂ„gor om rapporten, se vanliga frĂ„gor och svar nedan eller kontakta Lars Sandman, förestĂ„ndare för Prioriteringscentrum.

Frågor och svar om Nationell modell för öppna prioriteringar

1. Bestämma syfte och prioriteringsområde

Vad Àr ett rimligt syfte med att anvÀnda Nationell modell?

Detta Àr en mycket viktig frÄga! Att skapa förhoppningar att en enda modell skulle kunna lösa mÄnga olika slags problem som rör resursfördelning och prioriteringar Àr vilseledande. Oavsett vad syftet Àr med ert prioriteringsarbete Àr det viktigt att hÄlla i minnet att det som modellen kan tillföra Àr en systematisk struktur för att bedöma och rangordna vÄrdbehov utifrÄn den etiska plattformen för prioriteringar. Utöver det kommer Àven andra redskap och kunskap att behövas för att ni ska uppnÄ ert syfte, bÄde vad det gÀller olika typer av beslutsunderlag samt kunskap om arbetsprocesser, implementeringskunskap och styrning- och ledningsfunktioner av olika slag.

Vi mÄste hÄlla budgeten, det Àr det viktigaste syftet för oss. Kan modellen vara till nytta för det?

Modellen innehÄller bedömning av kostnadseffektivitet men inte budgetpÄverkan. Det innebÀr att bedömningen görs av om kostnaden för en vÄrdÄtgÀrd Àr rimlig i relation till den patientnytta som ÄtgÀrden kan ge. Modellen tar med andra ord ingen hÀnsyn till antal drabbade vilket ju dÀremot Àr ytterst relevant vid bedömning av budgetpÄverkan. För att bedöma hur sÄvÀl besparingar som investeringar pÄverkar budgeten behöver med andra ord modellen kompletteras med andra styrningsredskap. Det modellen dÀremot bidrar med Àr att den kan hjÀlpa er reda ut vad i er verksamhet som utifrÄn den etiska plattformen för prioriteringar bör vara lÄgt respektive högt prioriterat. Ni kan dÀrför fÄ hjÀlp att vid diskussioner om ransoneringar starta med det lÀgst prioriterade för att uppnÄ ert sparbeting eller i motsatt situation, starta uppifrÄn i prioriteringslistan vid tillförsel av medel.

Hur vet vi att vi uppnÄtt syftet med vÄrt prioriteringsarbete - utvÀrdering finns ju inte med som ett steg i modellen?

UppnÄdde vi den ransonering vi Àmnade göra? Lyckades vi uppnÄ mer jÀmlik vÄrd i vÄr verksamhet? UtvÀrdering Àr förstÄs ett vÀldigt viktigt steg i en prioriteringsprocess. Nationell modell Àr bara ett steg i ett prioriteringsarbete - steget handlar om att ta fram beslutsunderlag. Modellen beskriver med andra ord inte den arbetsprocess (deltagare, arbetsformer, styrning och ledning et cetera) som prioriteringsarbetet som helhet innebÀr.

Att inte utvĂ€rdering finns med som ett steg i modellen innebĂ€r med andra ord inte att detta Ă€r oviktigt. TvĂ€rtom. Det kan vara vĂ€rdefullt att förbereda för uppföljning samtidigt som man startar sitt prioriteringsarbete ‒ vad Ă€r det vi vill följa upp och hur ska vi arrangera vĂ„r prioriteringsprocess sĂ„ att detta gĂ„r att mĂ€ta? En tidig planering av uppföljning kan bidra till att formulera en rimlig mĂ„lsĂ€ttning. Är syftet med prioriteringsarbetet till exempel att ni ska göra mer lika bör planeringen för uppföljningen inriktas pĂ„ detta.

Om syftet Àr att ransonera, mÄste vi gÄ igenom hela vÄr verksamhet dÄ?

Svaret Àr att det beror pÄ vilka förutsÀttningar ni har att arbeta med prioriteringar. Det kan vara sÄ att dÄ modellen anvÀnds för att ta fram prioriteringar kan det som ni innan tÀnkte pÄ som högt prioriterat i er verksamhet fÄr en lÀgre prioritet och vice versa. Idealt skulle dÀrför ert prioriteringsomrÄde omfatta hela er verksamhet. För att genomföra ett sÄdant arbete mÄste dock ni ha möjlighet att avsÀtta mycket tid. Om detta inte Àr realistiskt fÄr ni tillÀmpa ett mer pragmatiskt angreppssÀtt, till exempel att dÀr möjliga kandidater för ransonering vÀljs ut och sedan vÀrderas utifrÄn den modellen.

Vi har fÄtt uppdraget att arbeta med prioriteringar - var börja?

Prioriteringar görs stÀndigt med eller utan ett systematiskt prioriteringsarbete. Ett uppdrag att arbeta med prioriteringar behöver dÀrför bli mer specificerat. En adekvat start Àr dÀrför att göra en probleminventering för att ringa in syftet. Först dÀrefter kan prioriteringsomrÄdet och processen bestÀmmas, och stÀllning tas till huruvida ni tror att Nationell modell kan vara ett lÀmpligt verktyg för er att anvÀnda vid rangordningen.

För att komma fram till ett syfte behöver ni stÀlla er frÄgan varför era nuvarande prioriteringar behöver utvecklas. Fundera över vad som inte Àr tillfredsstÀllande idag och vilka konsekvenser det fÄr i er verksamhet. Handlar det till exempel om:
– Att ni sinsemellan gör olika prioriteringar för samma vĂ„rdbehov?
– Bristande diskussion och vĂ€rdering av vĂ€rdet med nya metoder som etableras i er verksamhet?
– Otydliga grunder för era prioriteringar?
– Stor upplevd arbetsbelastning och dĂ€r det finns en uttalad önskan om att begrĂ€nsa ert uppdrag?

En problemidentifiering kan ge er ytterligare vÀgledning i att specificera mÄlet för ert prioriteringsarbete och vilken typ av underlag ni vill att modellen ska hjÀlpa er att ta fram.

VÄra patienter har mÄnga andra vÄrdgivare och deras insatser pÄverkar Àven oss, men vi kan ju inte bestÀmma vad de ska prioritera?

Det Àr förstÄs sant, och troligen Àr det sÄ att Àven era insatser pÄverkar era vÄrdgrannar. Vinsten med prioriteringsarbeten visar sig ofta vara den möjlighet det ger att föra dialog kring gemensamma prioriteringar. Ett gemensamt prioriteringsarbete kan vara en vÀrdefull möjlighet att undersöka, och i sÄ fall identifiera vilket prioriteringsomrÄde (till exempel viss diagnosgrupp eller vissa funktionsnedsÀttningar) som Àr sÀrskilt viktigt att diskutera tillsammans. Hur ett sÄdant gemensamt arbete bÀst skulle organiseras beror förstÄs pÄ vilka traditioner, kulturer, samarbete ni haft sedan tidigare och vilka förutsÀttningar till exempel i tid ni olika aktörer har.

Om det inte gÄr att genomföra ett gemensamt prioriteringsarbete blir istÀllet informationen om ert eget arbete, sÄvÀl era planer som ert resultat, Ànnu viktigare för det fortsatta samarbetet med era vÄrdgrannar.

Är det fel om bara vĂ„r yrkesgrupp gör ett prioriteringsarbete, utan att involvera andra professioner?

En vinst med prioriteringsarbeten visar sig ofta vara den möjlighet den ger att föra dialog kring prioriteringar. Ett gemensamt prioriteringsarbete kan vara en vÀrdefull tanke att pröva. Men fel, nej det Àr det inte. Vad ett prioriteringsarbete omfattar (i det hÀr fallet en eller flera yrkesgrupper) beror pÄ vad ni vill fÄ ut av ert arbete och vad som, rent praktiskt, Àr möjligt att göra.

Vi tycker egentligen inte att vi har nÄgot problem med vÄrt sÀtt att arbeta med resursfördelning. Vad kan dÄ motivera att arbeta enligt den modellen?

Att uppleva att nÄgot Àr problematiskt med de prioriteringar som sker i en verksamhet Àr ofta en motiverande utgÄngspunkt för ett prioriteringsarbete. Lika viktigt som att identifiera eventuella problem Àr förstÄs att ta fasta pÄ det som ni upplever fungerar bra i ert nuvarande arbetssÀtt med prioriteringar. Att anvÀnda modellen Àr naturligtvis inget mÄste. Det viktiga Àr istÀllet att de prioriteringar som görs i er verksamhet följer riksdagens riktlinjer och dess etiska principer för prioriteringar; mÀnniskovÀrdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.

VÄrt syfte med prioriteringsarbetet Àr att visa för regionledningen hur viktig vÄr verksamhet Àr.

Detta Ă€r inte syftet med modellen (Ă€ven om det hypotetiskt skulle kunna bli resultatet av ett prioriteringsarbete). Prioriteringar innebĂ€r i sig en rangordning dĂ€r nĂ„got sĂ€tts före nĂ„got annat. NĂ„got blir viktigare Ă€n annat. Vi vill pĂ„stĂ„ att detta Ă€r giltigt för sĂ„ gott som all verksamhet nĂ€r det gĂ€ller hĂ€lso- och sjukvĂ„rdsinsatser – allt som görs inom en verksamhet Ă€r inte lika viktigt. Det blir ofta tydligt i bristsituationer – semestertider till exempel. Beroende pĂ„ vad syftet med prioriteringsarbetet Ă€r kan fokus ligga mer pĂ„ det som Ă€r allra viktigast men ocksĂ„ pĂ„ det som Ă€r minst viktigt. Att i ett prioriteringsarbete som syftar till begrĂ€nsning av vĂ„rdutbud fokusera pĂ„ det högst prioriterade ger svag vĂ€gledning för de beslut som mĂ„ste tas.

2. Identifiera prioriteringsobjekt

Ska vi börja med att lista hÀlsotillstÄnd/hÀlsoproblem eller ÄtgÀrder som vi ska prioritera?

HÀr finns inga mÄsten, bÄda sÀtten Àr möjliga. Att börja fundera över vilka hÀlsoproblem de patientgrupper har som berörs av er verksamhet kÀnns kanske ÀndÄ som den mest logiska ingÄngen i ett prioriteringsarbete. Sedan ska ni ju alltid koppla ihop varje hÀlsoproblem med en ÄtgÀrd. Det innebÀr att om ni istÀllet börjar med att lista de ÄtgÀrder ni gör sÄ ska ni koppla vart och ett av dem till de hÀlsoproblem som ÄtgÀrderna förvÀntas pÄverka.

Är det bara det som vi gör idag som ska vara med pĂ„ listan?

Ett prioriteringsarbete kan vara ett tillfÀlle att stanna upp och reflektera över er verksamhet. NÀr listan med tillstÄnd-ÄtgÀrdspar Àr klar kan det dÀrför vara relevant att stÀlla er frÄgan: finns det nÄgra hÀlsoproblem som vi idag inte arbetar med men som vi ska övervÀga att ta med och vÀrdera enligt nationella modellen? Avgörande för ert svar blir vilket syfte ni har med ert prioriteringsarbete.

MÄste man utgÄ frÄn diagnoser dÄ man beskriver hÀlsoproblem/hÀlsotillstÄnden?

Det Àr inte ovanligt att momentet i modellen att definiera olika hÀlsotillstÄnd ger associationer till att det enbart skulle gÀlla att rÀkna upp olika diagnoser. SÄ Àr inte fallet. TillstÄnd har en vid mening i modellen men innebÀr alltid en beskrivning relaterad till nÄgon dimension av ohÀlsa. Att enbart ange en diagnos Àr sÀllan tillrÀckligt förutom dÄ det gÀller vÀrdering av ÄtgÀrder som syftar till bot. Mer ofta Àr ÄtgÀrderna troligen riktade mot symtom eller funktionshinder som följer av sjukdom eller skada eller som riskerar att uppstÄ i en framtid. En vÀgledning för att hitta adekvat formulering av tillstÄnden kan vara att tÀnka: Vilket hÀlsoproblem Àr ÄtgÀrden tÀnkt att ÄtgÀrda? Vad ska ÄtgÀrden leda till för patientgruppen?

MÄste diagnosen alls vara med i ett prioriteringsobjekt?

Huvudregeln dÄ man formulerar tillstÄnd i modellen Àr att hÀlsoproblemet ska beskrivas pÄ ett sÀtt som Àr mest vÀgledande för de som ska anvÀnda rangordningslistan. Prioriteringsobjekt kan dÀrför utformas pÄ olika sÀtt beroende pÄ prioriteringssituation. För att kunna göra de bedömningar som ingÄr i modellen mÄste dock orsaken till hÀlsoproblemet framgÄ. Ni mÄste till exempel veta nÄgot om prognosen för att avgöra svÄrighetsgrad och patientnyttan med en ÄtgÀrd. Olika bakomliggande orsaker till ett funktionshinder kan ocksÄ krÀva helt olika ÄtgÀrder.

Om ni reflekterat över att utesluta orsaken till ett funktionshinder fundera en stund över era skÀl. Kan man anta att de som ska vÀgledas av er prioritering sjÀlvklart förstÄr vilket tillstÄnd ni menar utan att ange orsak? Om svaret Àr ett oantastligt ja sÄ kan orsaken förstÄs uteslutas. Kan ett annat skÀl vara att det finns negativa effekter av att ange orsak? Till exempel fÄr inte en sjukdom (diagnos=orsak) per automatik leda till en viss prioritet. Det Àr bÀttre att tydliggöra Àn att utesluta orsak i beskrivningen av prioriteringsobjekt.

Hur detaljerat ska prioriteringsobjekten beskrivas?

HĂ€lsoproblem och Ă„tgĂ€rder kan beskrivas hur övergripande eller hur detaljerat som helst. Ett sĂ€tt att komma fram till vilken detaljnivĂ„ ni behöver ha Ă€r först och frĂ€mst att backa tillbaka till ert syfte – till vad ska er prioriteringslista anvĂ€ndas?
Ett annat Àr att efter att ha formulerat nÄgra tillstÄnd-ÄtgÀrdspar gÄ igenom alla steg i modellen innan ni gÄr vidare: bedöma svÄrighetsgrad, patientnytta, kostnad i relation till patientnyttan och göra sammanvÀgning till en prioriteringsgrad. PÄ sÄ sÀtt kan ni fÄ mer vÀgledning i hur detaljerade beskrivningar ni behöver ha för att kunna göra dessa bedömningar.

Erfarenheter visar att ni löper större risk att ni hamnar i en alltför detaljerad beskrivning Àn för övergripande. Fundera över vad som Àr praktiskt möjligt att uppnÄ med ert prioriteringsarbete; vilka resurser som Àr avsatta i form av personal och tid för att genomföra arbetet i relation till syftet med ert arbete. Ofta tvingas man göra en avvÀgning mellan exakthet, fullstÀndighet och praktisk hanterbarhet.

Att ta fram prioriteringsobjekten tar lÄng tid, hur kan vi underlÀtta arbetet?

Kanske upptÀcker ni dÄ prioriteringslistan börjar göras upp att en ÄtgÀrd kan förstÄs pÄ flera olika sÀtt och att hÀlsoproblem inte heller sjÀlvklart har en entydig betydelse. Att gemensamt formulera prioriteringsobjekt kan vara ett nog sÄ viktigt steg om ni vill uppnÄ samsyn i er verksamhet. AvsÀtt dÀrför om möjligt tid till detta steg. Om inte detta Àr möjligt för er kan nÄgra tips vara:

– Finns etablerade klassificeringssystem i er verksamhet – anvĂ€nd om möjligt dem. Vill ni införa nya klassificeringar - rĂ€kna med att Ă€ven detta tar tid (men förstĂ„s kan ge andra vinster till exempel i form av tydlighet)
– LĂ„t nĂ„gon/nĂ„gra personer ta fram tillstĂ„nd-Ă„tgĂ€rdsparen att utgĂ„ ifrĂ„n
– Börja prioriteringsarbetet med de tillstĂ„nd-Ă„tgĂ€rder som ni anser vara mest angelĂ€get att diskutera. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kommer ni kanske ocksĂ„ lĂ€ttare in i sĂ€ttet att arbeta
– GĂ„ tillbaka till ert syfte – kanske behöver det ytterligare avgrĂ€nsas och preciseras?

Vi menar inte samma sak - hur löser vi det?

Inte sĂ€llan upptĂ€cker man inom en och samma verksamhet att det kan förekomma mĂ„nga olika termer och begrepp för samma tillstĂ„nd och inte minst för olika Ă„tgĂ€rder. łąĂ€Čő mer om hur man kan hantera detta under frĂ„gan: Att ta fram prioriteringsobjekten tar sĂ„dan tid, hur kan vi underlĂ€tta?

Vi kommer att fÄ en lista pÄ vÀldigt mÄnga tillstÄnd-ÄtgÀrdspar i vÄr verksamhet, för mÄnga kanske?

PÄ den hÀr frÄgan finns det egentligen bara ett svar: vilka och hur mÄnga tillstÄnd-ÄtgÀrdspar ni ska vÀlja styrs helt av syftet med ert prioriteringsarbete.
Syftar ert arbete till att genomföra en ransonering krÀvs ett mer detaljerat, men begrÀnsat fokus pÄ de hÀlsotillstÄnd och ÄtgÀrder som Àr lÀgst prioriterade i din verksamhet.

Syftar ert arbete istÀllet till att skapa en prioriteringsordning för att ge vÀgledning i hur din verksamhet och dess resurser i första hand ska anvÀndas för att skapa mest nytta för brukarna? I sÄdana situationer blir det kanske nödvÀndigt att identifiera mÄnga men kanske mer övergripande prioriteringsobjekt. Alternativt fokuserar ni pÄ de omrÄden i er verksamhet för vilka ni anser att en vÀgledning Àr mest behövlig. Finns det till exempel omrÄden dÀr det rÄder mindre samsyn om vad som Àr viktigast? Eller har ni omrÄden som krÀver mycket resurser och dÀrför Àr viktiga att diskutera eller omrÄden dÀr patienterna fÄr ojÀmlik vÄr beroende pÄ vart och vem som utför ÄtgÀrderna?

En detaljrik beskrivning av era prioriteringsobjekt blir förstÄs skarpare i sin vÀgledande funktion men kan riskera att bli oöverblickbar dÄ man fÄr ett stort antal prioriteringsobjekt att hantera. SÀrskilt stor Àr denna risk om syftet Àr att göra en prioriteringsordning för en hel verksamhet. Att ha en bra sökfunktion blir i sÄdana situationer viktigt. En tillstÄnds-/ÄtgÀrdslista kan dock aldrig bli heltÀckande och omfatta alla typer av beslutssituationer i din verksamhet. Om det finns sÄdana förvÀntningar blir det viktigt att backa tillbaka och skapa en mer realistisk förvÀntning pÄ ert prioriteringsarbete.

Ju otydligare syftet med ert prioriteringsarbete Àr och vad de rangordningar som tas fram ska anvÀndas till desto svÄrare kommer ni att ha att vÀlja ut lÀmpliga objekt.

Modellen Àr till för att bedöma avgrÀnsade diagnoser, inte de multisjuka som vi ofta möter

Det hĂ€r Ă€r ingen frĂ„ga men en vanlig förestĂ€llning om vad modellen kan anvĂ€ndas till som dock inte stĂ€mmer. Det som krĂ€vs Ă€r dock att ni alltid beskriver de tillstĂ„nd ni ska diskutera och det gĂ€ller Ă€ven multisjuka. Sedan gör ni samma bedömningar i modellen (svĂ„righetsgrad, patientnytta et cetera) som ni gör för alla tillstĂ„nd oavsett om de omfattar ett ”litet” vĂ€l avgrĂ€nsat hĂ€lsoproblem eller Ă€r just ett komplext mĂ„ngfacetterat hĂ€lsoproblem.

3. Bedöma svårighetsgrad

Vems perspektiv pÄ svÄrighetsgrad anges i modellen, vÄrt eller patienternas?

Modellen Àr till för att vÀgleda resursfördelning pÄ gruppnivÄ. Ansvaret för resursfördelning och prioriteringar ligger hos sjukvÄrden. Det Àr med andra ord er professionella bedömning som ska ligga till grund för bedömningen av svÄrighetsgrad i modellen. Er yrkeskompetens Àr en viktig utgÄngspunkt likvÀl som er kunskap, vetenskaplig och/eller erfarenhetsbaserad, om hur de drabbade personerna vanligen upplever hÀlsoproblem. Samtidigt Àr det viktigt att patienternas perspektiv pÄ vad som Àr relevant och hur de avvÀger mellan olika aspekter vÀgs in.

Vad ska vi jÀmföra med?

Hur man ser pĂ„ vad som Ă€r en större eller mindre svĂ„righetsgrad kan variera i olika verksamheter. Tumregeln i modellen Ă€r att Ă„tminstone alla hĂ€lsoproblem som ert prioriteringsarbete omfattar ska jĂ€mföras med varandra. GĂ€ller prioriteringsarbetet hela regionen mĂ„ste bedömningarna göras i jĂ€mförelse mellan mĂ„nga olika sorters hĂ€lsoproblem. Är det istĂ€llet ett arbete som gĂ€ller inom en typ av verksamhet (till exempel inom kvinnosjukvĂ„rd) sĂ„ kan jĂ€mförelsen göras mellan de hĂ€lsoproblem som hanteras inom den verksamheten. Det kan vara nog sĂ„ svĂ„rt att avgöra vilka hĂ€lsoproblem som Ă€r störst inom en verksamhet och kanske Ă€nnu svĂ„rare om jĂ€mförelsen ska göras med alla olika typer av hĂ€lsoproblem som omhĂ€ndertas inom hĂ€lso- och sjukvĂ„rd. Å andra sidan kan en sĂ„dan vidare referensram vara en hjĂ€lp att skapa nya perspektiv pĂ„ hur stora hĂ€lsoproblem ni möter i er verksamhet. Om ni vĂ€ljer att ha er egen verksamhet som referensram och ni i en framtid kommer att vara del av ett större prioriteringsarbete, kan era bedömningar behöva kalibreras mot andra verksamheter. Att tydliggöra vilken referensram ni slutligen vĂ€ljer ökar öppenheten i era prioriteringar. 

Vad stÄr mycket stor svÄrighetsgrad för?

I modellen anges inte vad de olika skalstegen stĂ„r för och vad som anses som stor eller liten svĂ„righetsgrad kan variera mellan olika verksamheter. En vĂ€gledning Ă€r att i alla prioriteringsarbeten bör graden mycket stor stĂ„ för betydande eller lĂ„ngvariga inskrĂ€nkningar av hĂ€lsan och/eller stor risk att dö i förtid. Enligt riksdagens riktlinjer för prioriteringar bör livskvalitetspĂ„verkan och livslĂ€ngdspĂ„verkan i princip ges samma vikt. I övrigt mĂ„ste ni sjĂ€lva i ert prioriteringsarbete komma fram till vilken innebörd ni lĂ€gger i de olika svĂ„righetsgraderna. HĂ€r kan till exempel ł§±čĂ„°ùŸ±Č”łó±đłÙČőČ”°ùČč»ćČőłŸČčłÙ°ùŸ±Čő±đČÔ vara till hjĂ€lp.

Det mesta i vÄr verksamhet bedöms som mycket stor eller stor svÄrighetsgrad, Àr det rimligt?

BĂ„de ja och nej. Det kan förstĂ„s finnas verksamheter i vĂ„rden som enbart har att hantera mycket svĂ„ra hĂ€lsoproblem, relativt sett mot andra verksamheter. Kanske er verksamhet Ă€r en sĂ„dan. Oftare Ă€r det nog sĂ„ att det inom en verksamhet finns hĂ€lsoproblem med olika svĂ„righetsgrader. Att ni fĂ„r fram en sĂ„dan differentiering Ă€r vĂ€rdefullt för att ge er större vĂ€gledning i era prioriteringar. 

Ett sÀtt att arbeta med detta Àr att arbeta i flera steg genom vad vi kan kalla en kalibrering. Det kan till exempel lÀggas upp sÄ att olika arbetsgrupper/personer gör sina bedömningar först för de hÀlsoproblem som berör dem och att grupperna/personerna sedan byter bedömningar med varandra och ser om nya jÀmförelser av hÀlsoproblem ger upphov till omvÀrdering av svÄrighetsgrader. Ett annat sÀtt Àr att lÄta personer frÄn annan eller liknande verksamhet granska era bedömningar och se om de uppfattas som rimliga.

Beroende pÄ vad ni tror Àr orsaken till att de flesta hÀlsoproblem bedöms ha mycket stor/stor svÄrighetsgrad sÄ kan andra ÄtgÀrder vara möjliga. En vanlig orsak Àr att man missar att det Àr det specifika hÀlsoproblemet som en specifik ÄtgÀrd Àr tÀnkt att ÄtgÀrda som ska bedömas. Det innebÀr att det inte alltid Àr sjÀlva sjukdomen eller skadan i sig vars svÄrighetsgrad som ska bedömas utan en mer specificerad, avgrÀnsad problematik.

Hur kan vi uppnÄ större samsyn pÄ svÄrighetsgraderna i vÄr verksamhet?

Ett sĂ€tt att arbeta med större samsyn kring svĂ„righetsgrad Ă€r att arbeta i flera steg genom vad vi kan kalla en kalibrering. Det kan till exempel lĂ€ggas upp sĂ„ att olika arbetsgrupper/personer gör sina bedömningar först för de hĂ€lsoproblem som berör dem och att grupperna sedan byter bedömningar med varandra och ser om nya jĂ€mförelser av hĂ€lsoproblem ger upphov till omvĂ€rdering av svĂ„righetsgrader. Ett annat sĂ€tt att lĂ„ta personer frĂ„n annan eller liknande verksamhet granska era bedömningar och se om de uppfattas som rimliga. Att anvĂ€nda ł§±čĂ„°ùŸ±Č”łó±đłÙČőČ”°ùČč»ćČőłŸČčłÙ°ùŸ±Čő±đČÔ kan ocksĂ„ vara ett stöd i era diskussioner.

Om vi ska bedöma tillÀggsbehandling vid ett hÀlsoproblem, vad Àr det för svÄrighetsgrad som dÄ ska bedömas?

Det Ă€r alltid svĂ„righetsgraden sĂ„dan den Ă€r innan den aktuella Ă„tgĂ€rden (dvs. Ă„tgĂ€rden i tillstĂ„ndsparet) sĂ€tts in som ska bedömas. Om det redan finns en eller flera Ă„tgĂ€rder insatta sĂ„ Ă€r det hur svĂ„rt tillstĂ„ndet/hĂ€lsoproblemet Ă€r om de redan Ă€r behandlade med dessa insatser som ska bedömas. Det innebĂ€r att problemet rimligen Ă€r mindre Ă€n det skulle vara om det var obehandlat. 

Hur ska vi tÀnka om svÄrighetsgrad dÄ prioriteringarna gÀller bedömning vid misstÀnkt hÀlsoproblem?

LÄt oss anta att det hÀr gÀller att göra en prioriteringsordning mellan olika misstÀnkta hÀlsotillstÄnd och olika typer av utredningsÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla en diagnos. Ett exempel pÄ ett sÄdant behov kan finnas pÄ en vÄrdcentral med stort inflöde. Att bedöma hur svÄrt tillstÄnd som inte Àr konstaterade utan det "bara finns en misstanke om, mer eller mindre trolig, kan vara Ànnu mer komplicerat Àn att bedöma svÄrighetsgraden för ett kÀnt tillstÄnd. Samtidigt mÄste vi alltid försöka förhÄlla oss till riksdagens riktlinjer om att de med den svÄraste ohÀlsan ska erhÄlla mer resurser. NÀr ni tillÀmpar modellen föresprÄkas att ni stÀller er följande frÄgor för att bestÀmma svÄrighetsgraden:

– Hur allvarligt Ă€r det tillstĂ„nd som det finns misstanke om? Som stöd kan ni titta pĂ„ de frĂ„gor vi listat ovan som ni kan stĂ€lla er.
– Hur sannolikt Ă€r det att patientgruppen som söker för vissa symtom har det tillstĂ„nd som misstĂ€nks? Ofta Ă€r det antagligen sĂ„ att vissa symtom talar mer för ett tillstĂ„nd Ă€n andra. Beroende pĂ„ vad ni ska anvĂ€nda prioriteringsordningen till sĂ„ kan det vara vĂ€rdefullt att dela upp tillstĂ„nden i undergrupper för att ge mer vĂ€gledning. Symtom som med stor sannolikhet talar för ett misstĂ€nkt tillstĂ„nd bör rimligen ges en större svĂ„righetsgrad Ă€n de symptom som i lĂ€gre grad talar för att det Ă€r ett allvarligt tillstĂ„nd.

Hur kan ni tĂ€nka om ert prioriteringsarbete omfattar patientgrupper med ett potentiellt svĂ„rt tillstĂ„nd som riskerar att snabbt försĂ€mras? I det lĂ€get Ă€r det angelĂ€get att tillstĂ„ndet prioriteras högre för att konstatera ohĂ€lsan eller utesluta den. SvĂ„righetsgraden bör med andra ord kunna bli högre i sĂ„dana situationer Ă€ven om sannolikheten inte Ă€r sĂ„ hög för att det Ă€r detta allvarliga tillstĂ„nd. 

Kan vi ta hÀnsyn till Älder nÀr vi bedömer svÄrighetsgrad utan att bryta mot mÀnniskovÀrdesprincipen?

MĂ€nniskovĂ€rdesprincipen gör en skillnad mellan kronologisk och biologisk Ă„lder och sĂ€ger att kronologisk Ă„lder fĂ„r vi inte ta hĂ€nsyn till, men dĂ€remot biologisk Ă„lder. Biologisk Ă„lder handlar om patienternas biologiska eller fysiologiska möjligheter att tillgodogöra sig behandling – det kan Ă€ven uttryckas i termer av skörhet eller liknande begrepp. Detta Ă€r nĂ„got som behöver vĂ€gas in vid bedömning av svĂ„righetsgrad och som förmodligen gör att svĂ„righetsgraden bedöms som större jĂ€mfört med andra grupper med liknande tillstĂ„nd med som har en lĂ€gre biologisk Ă„lder eller mindre skörhet. NĂ€r det gĂ€ller kronologisk Ă„lder bör man dĂ€remot iaktta försiktighet och vi rekommenderar dĂ€rför att man bedömer livslĂ€ngdspĂ„verkan eller förtida död i termer av tid eller död och inte i termer av antal Ă„r man förlorar genom att dö i förtid. Tid till död innebĂ€r att patientens kronologiska Ă„lder i mindre utstrĂ€ckning ger utslag.

FÄr vi ta hÀnsyn till om hÀlsoproblemet pÄverkar andra personers hÀlsa Àn de som blir föremÄl för ÄtgÀrden?

Enligt mĂ€nniskovĂ€rdesprincipen fĂ„r vi inte ta hĂ€nsyn till patientens sociala situation eller stĂ€llning. Att en patients tillstĂ„nd skulle bli vĂ€rre för att det Ă€ven pĂ„verkar hens nĂ€rstĂ„ende et cetera kan vi dĂ€rmed inte vĂ€ga in. Detta skulle kunna bli diskriminerande för de patienter som saknar nĂ€rstĂ„ende eller sĂ„dana pĂ„verkansrelationer. Rekommendationen Ă€r istĂ€llet att skapa prioriteringsobjekt för de grupper som pĂ„verkas indirekt av patientens tillstĂ„nd, exempelvis nĂ€rstĂ„ende, och pĂ„ det sĂ€ttet bedöma svĂ„righetsgraden för dessa grupper sjĂ€lvstĂ€ndigt. 

4. Bedöma patientnyttan

Vad Àr skillnaden mellan effekt och patientnytta i Nationella modellen?

Det Àr en vÀldigt bra frÄga eftersom begreppen anvÀnds pÄ lite olika sÀtt i olika sammanhang. Med patientnytta menas i modellen hur mycket hÀlsa som en ÄtgÀrd kan ge. Patientnytta Àr med andra ord beroende av er bedömning av hur stor ohÀlsa ni anser att ett hÀlsoproblem har och hur mycket denna ohÀlsa pÄverkas av den ÄtgÀrd ni ska bedöma. Denna pÄverkan Àr ÄtgÀrdens effekt. Om en ohÀlsa botas av en ÄtgÀrd kan den sÀgas ha en mycket stor effekt oavsett hur svÄr denna ohÀlsa var, men patientnyttan kan för den skull vara liten om hÀlsoproblemet bara var litet.

Kan patientnyttan vara större Àn den svÄrighetsgrad som vi bedömt att hÀlsoproblemet har?

Svaret mÄste bli nej med det sÀtt som patientnytta definieras i modellen. Eftersom patientnytta Àr ett mÄtt pÄ hur stort gap i ohÀlsa som en ÄtgÀrd pÄverkar kan inte patientnyttan bli större Àn vad svÄrighetsgraden Àr. Det innebÀr att har ni bedömt svÄrighetsgraden som liten sÄ kan aldrig patientnyttan bli större Àn liten, oavsett hur effektiv en ÄtgÀrd Àr. Vid mÄttlig svÄrighetsgrad kan patientnyttan högst bli mÄttlig förutsatt att ÄtgÀrden Àr effektiv.
Om vi anvÀnder arbetsbladet som finns i modellen, ska vi inte ange effekten av ÄtgÀrden dÀr?
Arbetsbladet Ă€r framför allt till för att skapa en systematik i prioriteringsdiskussionerna och i de underlag som leder fram till en rangordning. Eftersom storleken pĂ„ patientnytta begrĂ€nsas av hur stor svĂ„righetsgraden Ă€r kan det bli sĂ„ att effekten inte riktigt kan lĂ€sas av om endast patientnyttan dokumenteras i arbetsbladet. Om ni till exempel har flera tillstĂ„nd med liten svĂ„righetsgrad kan patientnyttan aldrig bli mer Ă€n liten för nĂ„gon av de Ă„tgĂ€rder som Ă€r aktuella. Det syns med andra ord inte vilka Ă„tgĂ€rder som Ă€r effektiva och vilka som har mycket liten effekt. Om ni vill kan ni förstĂ„s lĂ€gga till en kolumn före patientnyttan dĂ€r ni anger effekten. Men kom ihĂ„g, det Ă€r kolumnen med patientnytta som ska rĂ€knas in i den sammantagna rangordningen – inte hur ni bedömt effekten.

Hur liten kan patientnyttan vara för en ÄtgÀrd riktad mot ett tillstÄnd med stor eller mycket stor svÄrighetsgrad för att ÀndÄ bli högre prioriterat Àn ett tillstÄnd med liten svÄrighetsgrad med effektiv ÄtgÀrd?

TyvÀrr finns inget enkelt svar hÀr. Om ett litet hÀlsoproblem pÄverkas sÄ att problemet försvinner, kan man sÀga att ett litet gap i ohÀlsa pÄverkas. LÄt oss anta att ett annat tillstÄnd med mycket stor svÄrighetsgrad förbÀttras i motsvarande omfattning. DÄ ska ni i enlighet med riksdagens riktlinjer ge högre prioritet Ät ÄtgÀrden för det större hÀlsoproblemet (om inte kostnadseffektivitet pÄverkar beslutet vill sÀga). Om det större hÀlsoproblemet uppfattas i mindre omfattning Àn det mindre problemet Àr det mer osÀkert om det ÀndÄ ska leda till en högre prioritet. Bedömningen Àr kvalitativ och mÄste ske genom gemensamma diskussioner dÀr ni kommer fram till vad som Àr den mest rimliga bedömningen och redovisa denna.

Vems perspektiv pÄ patientnytta ska gÀlla, vÄrt eller patientens?

Modellen Àr till för att vÀgleda resursfördelning pÄ gruppnivÄ. Ansvaret för resursfördelning ligger hos sjukvÄrden. Det Àr med andra ord er professionella bedömning som ska ligga till grund för bedömningen av patientnytta i modellen. Er yrkeskompetens Àr en viktig utgÄngspunkt likvÀl som er kunskap, vetenskaplig och erfarenhetsbaserad, om hur de drabbade personerna vanligen upplever hÀlsoproblemet. Detta innebÀr dock att patientens perspektiv pÄ vad som Àr relevant patientnytta och hur viktiga olika aspekter av denna Àr bör vÀgas in.

Det mesta i vÄr verksamhet bedöms som mycket stor eller stor patientnytta, Àr det rimligt?

Det kan vara rimligt under förutsÀttningarna att följande kriterier Àr uppfyllda:

- Samtliga tillstÄnd pÄ er prioriteringslista har bedömts ha mycket stor eller stor svÄrighetsgrad.
- Samtliga ÄtgÀrder anses pÄverka dessa gap i ohÀlsa i stor eller mycket stor grad.

Om inte detta Àr fallet bör ni ta en förnyad diskussion kring patientnyttan.

Hur gör vi om en patientnytta varierar stort inom det hÀlsoproblem vi ska bedöma?

Detta Àr en knepig frÄga. Det bÀsta Àr om gruppen som lider av hÀlsoproblemet kan delas upp i olika undergrupper dÀr det finns mindre variation kring patientnyttan. Ett mindre bra alternativ Àr att beskriva att patientnyttan varierar frÄn mÄttlig till stor eller frÄn liten till stor et cetera. SkÀlet till att man bör undvika det om man kan Àr att det gör det svÄrare att komma fram till en rangordningsnivÄ. Om det finns en variation i patientnyttan innebÀr det ocksÄ att det kommer vara en variation nÀr det gÀller rangordningsnivÄn.

FÄr vi ta hÀnsyn till om en ÄtgÀrd pÄverkar andra personers hÀlsa Àn den patientgrupp som Àr föremÄl för ÄtgÀrden?

Enligt mÀnniskovÀrdesprincipen fÄr vi inte ta hÀnsyn till social situation eller stÀllning. Det Àr dock inte helt klart hur detta ska tolkas. VÄr rekommendation Àr dock att hellre skapa ett eget prioriteringsobjekt för den grupp som dÄ pÄverkas, exempelvis nÀrstÄende, snarare Àn att vÀga samman effekten pÄ den gruppen tillsammans med effekten pÄ patienten. Detta eftersom inte alla patienter har nÀrstÄende eller liknande som pÄverkas av ÄtgÀrden. Vissa ÄtgÀrder, exempelvis om det rör smittskydd och liknande, kan dock behöva behandlas pÄ ett sÀrskilt sÀtt.

FÄr vi ta hÀnsyn till kön dÄ vi bedömer hur stor patientnyttan Àr?

MÀnniskovÀrdesprincipens likabehandlingstanke signalerar att vi bör vara försiktiga hÀr. Att göra skillnad beroende pÄ könet i sig fÄr man inte göra. DÀremot kan det vara sÄ att könet pÄverkar behandlingseffekten beroende pÄ olika genetiska, fysiologiska förutsÀttningar et cetera. Den skillnaden i behandlingseffekt fÄr man vÀga in.

FÄr vi ta hÀnsyn till Älder dÄ vi bedömer hur stor patientnyttan Àr?

MÀnniskovÀrdesprincipen sÀger att vi inte fÄr ta hÀnsyn till kronologisk Älder vid prioriteringar. Det innebÀr att vi inte kan bedöma behandlingseffekten som större för yngre personer Àn för Àldre personer. DÀremot fÄr man ta hÀnsyn till biologisk Älder, det vill sÀga patienters möjlighet att tillgodogöra sig behandling givet de fysiska förutsÀttningar patienten har.

FÄr vi ta hÀnsyn till livsstil dÄ vi bedömer hur stor patientnyttan Àr?

MĂ€nniskovĂ€rdesprincipen tillĂ„ter inte hĂ€nsyn till tidigare livsstil. Det innebĂ€r att vi inte kan ”bestraffa” patienter för de liv de levt innan de söker vĂ„rd oavsett om det har lett till behovet av vĂ„rd eller inte. DĂ€remot sĂ€gs det att vi fĂ„r ta hĂ€nsyn till framtida livsstil i den mĂ„n det kan pĂ„verka behandlingseffekten hos en Ă„tgĂ€rd.

FÄr vi ta hÀnsyn till sociala situationen för patientgruppen dÄ vi bedömer hur stor patientnyttan Àr?

UtifrĂ„n mĂ€nniskovĂ€rdesprincipen Ă€r det enkla svaret pĂ„ den frĂ„gan nej. Samtidigt Ă€r det förmodligen mer komplicerat Ă€n sĂ„. I vissa fall kan ju effekten av en Ă„tgĂ€rd vara beroende av om det finns stöd i omgivningen eller inte. Detta kan dĂ„ behöva vĂ€gas in. Samtidigt Ă€r det viktigt att dĂ„ vara uppmĂ€rksam pĂ„ att om en Ă„tgĂ€rd har en viss effekt pĂ„ grund av omgivningsstöd frĂ„n familj och nĂ€rstĂ„ende – sĂ„ kan det behöva kompenseras för de patienter som saknar ett sĂ„dant stöd.

Är en Ă„tgĂ€rd som förlĂ€nger liv viktigare Ă€n en Ă„tgĂ€rd som förbĂ€ttrar livskvaliteten?

Det enkla svaret pÄ den frÄgan Àr nej. Enligt den etiska plattformen kan en ÄtgÀrd som förbÀttrar livskvaliteten vara lika viktig som en ÄtgÀrd som förlÀnger livet.

Alla vÄra ÄtgÀrder hamnar pÄ samma patientnytta - vi fÄr för lite vÀgledning i vÄr prioritering!

Om alla ÄtgÀrder hamnar pÄ samma patientnytta, vilket kan förefalla osannolikt, kan man behöva gÄ tillbaka och granska sitt underlag för att se om man varit tillrÀckligt noggrann i sina bedömningar och tagit hÀnsyn till svÄrighetsgraden. Om samma bild trots detta kvarstÄr fÄr man dÄ tÀnka pÄ att rangordningen pÄverkas av mer Àn patientnyttan sÄ genom att vÀga in svÄrighetsgrad, kostnad per patientnytta och kunskapsunderlaget sÄ kan man förmodligen fortfarande skilja mellan de olika prioriteringsobjekten.

ÅtgĂ€rden Ă€r inte sĂ„ effektiv just för det aktuella hĂ€lsotillstĂ„ndet men ger mĂ„nga andra bonuseffekter – betyder inte det nĂ„gonting?

Att en Ă„tgĂ€rd har positiva effekter pĂ„ andra omrĂ„den som Ă€r viktiga ur ett hĂ€lsoperspektiv Ă€r naturligtvis bra. För att fĂ„nga dessa kan man göra pĂ„ tvĂ„ olika sĂ€tt. Man kan lĂ€gga till dessa bonuseffekter till effekten pĂ„ det aktuella hĂ€lsotillstĂ„ndet – problemet med det Ă€r att de dĂ„ blir relativt osynliga. Det kanske kan finnas andra sĂ€tt att uppnĂ„ dessa bonuseffekter Ă€n genom att anvĂ€nda Ă„tgĂ€rden för det aktuella hĂ€lsotillstĂ„ndet. Ett bĂ€ttre sĂ€tt kan dĂ€rför vara att skapa ett egna prioriteringsobjekt för dessa andra aspekter som pĂ„verkas av Ă„tgĂ€rden och dĂ€rmed tydligare lyfta fram dessa bonuseffekter. Det kan ocksĂ„ göra det tydligare att det kanske finns andra Ă„tgĂ€rder som Ă€n bĂ€ttre ger dessa bonuseffekter och dĂ€rmed kanske den ursprungliga Ă„tgĂ€rden kan utmönstras.

Hur bedömer vi patientnyttan av diagnostiska ÄtgÀrder?

Diagnostiska ÄtgÀrder kan vara svÄra att bedöma med modellen eftersom de dels syftar till att undersöka hur svÄrt sjuk en patient Àr (det vill sÀga de riktar sig mot tillstÄnd med varierande svÄrighetsgrad), dels kan det vara svÄrt att bedöma patientnyttan eftersom det beror pÄ vad som görs med resultatet frÄn diagnostiken. Ett sÀtt att tÀnka Àr dÀrför att fundera pÄ vilken eller vilka andra ÄtgÀrder den diagnostiska ÄtgÀrden ska ligga till grund för och titta pÄ vilken rangordningsnivÄ dessa ligger pÄ. Den bÀsta diagnostiska ÄtgÀrden för att möjliggöra dessa andra ÄtgÀrder bör dÄ hamna pÄ samma rangordningsnivÄ. Finns det sedan alternativa och sÀmre diagnostiska ÄtgÀrder bör de hamna pÄ lÀgre rangordningsnivÄer. Detta innebÀr att nÀr det gÀller diagnostiska ÄtgÀrder gÄr man mer direkt pÄ rangordningssteget och tittar pÄ patientnyttan mer indirekt.

Hur bedömer vi patientnyttan vid ÄtgÀrder riktade mot framtida risker för ohÀlsa?

Eftersom patientnyttan med en ÄtgÀrd Àr relaterad till svÄrighetsgraden hos tillstÄndet Àr det viktigt att vÀga in hur vi bedömer svÄrighetsgraden hos tillstÄnd som innebÀr framtida risker för ohÀlsa (se avsnitt om svÄrighetsgrad). SvÄrighetsgraden hos ett tillstÄnd med risk för framtida ohÀlsa utgÄr frÄn svÄrighetsgraden hos det tillstÄnd som ska undvikas och viktar sedan ner detta nÄgot beroende pÄ hur stor risken Àr. PÄ motsvarande sÀtt behöver effekten av ÄtgÀrder riktade mot att undvika framtida ohÀlsa viktas nÀr patientnyttan ska bedömas, sÄ att de matchar svÄrighetsgraden.

5. Bedöma kostnad i relation till patientnytta

Vi har inte tillgÄng till hÀlsoekonomiska analyser, kan vi utesluta den bedömningen dÄ?

Det finns egentligen tvÄ svar pÄ den frÄgan och bÄda Àr ett nej. Enligt riskdagens riktlinjer ingÄr kostnadseffektivitetsprincipen i den etiska plattformen för prioriteringar. Ni handlar med andra ord oetiskt om ni inte tillser att mer av era resurser gÄr till de svÄraste hÀlsoproblemen om det för dessa finna tillrÀckligt effektiva ÄtgÀrder. SÄ oavsett om modellen anvÀnds eller ej mÄste sÄdana avvÀganden göras dÄ ni fördelar era resurser.

Det blir alltsÄ ocksÄ ett nej pÄ frÄgan om denna bedömning kan uteslutas dÄ ni ska tillÀmpa modellen. DÀremot finns inga specifika krav pÄ hur avancerade dessa bedömningar behöver vara. En miniminivÄ för ert prioriteringsarbete bör vara att ÀndÄ göra en grov bedömning av kostnaden för att genomföra ÄtgÀrden och att sÀtta detta i relation till vilken patientnytta ni bedömt att ÄtgÀrden ger.

Vad ska rÀknas som en rimlig relation mellan kostnad och patientnytta?

FrÄgan Àr verkligen befogad. För att avgöra om en ÄtgÀrds kostnad Àr rimlig i relation till patientnyttan behövs sÄ kallade tröskelvÀrden, det vill sÀga en övre grÀns för vad som Àr acceptabelt att betala för en viss patientnytta givet tillstÄndets svÄrighetsgrad. I avsaknad av sÄdana nationellt faststÀllda grÀnsvÀrden ingÄr inte nÄgot grÀnsvÀrde för vad som Àr en acceptabel kostnadseffektivitet i modellen och inte heller nÄgra grÀnsvÀrden för skalstegen mycket hög kostnad i relation till patientnyttan, hög kostnad et cetera. IstÀllet mÄste ni sjÀlva faststÀlla och kunna redovisa sÄdana vÀrden. HÀr Àr det viktigt att strÀva efter sÄ stor enhetlighet som möjligt i det sammanhang er verksamhet finns i. SÀrskilt viktigt blir detta om er verksamhet ska jÀmföras med andra verksamheter i er region sÄ att inte det som anses kostnadseffektivt i en verksamhet grundar sig pÄ helt andra kostnader Àn i andra verksamheter. I sÄdana situationer behövs ofta en diskussion pÄ regionnivÄ för att ge ett relevant stöd till er verksamhet.

Inget av det vi gör Àr sÀrskilt kostsamt sÄ vi har en hög kostnadseffektivitet pÄ det mesta vi gör.

SÄ kan det förstÄs vara men det finns nÄgra brasklappar. I modellen beskrivs kostnadseffektivitet i termer av kostnad i relation till patientnytta. Det gÀller dÀrför att ni inte glömmer att sÀtta kostnaden i relation till den patientnytta en ÄtgÀrd ger. En ÄtgÀrd med liten patientnytta har dÀrför svÄrt att fÄ höga vÀrden i denna bedömning. Bara för att nÄgot Àr billigt behöver det inte vara kostnadseffektivt.

Den andra brasklappen handlar om att ni pÄ nÄgot sÀtt uppskattar alla relevanta kostnader för att utföra ÄtgÀrden, Àven sÄdana kostnader som inte ligger hos er sjÀlva (personalkostnader, lokaler, medicinteknisk utrustning et cetera).

Varför kallas bedömningen kostnad i relation till patientnytta och inte helt enkelt för kostnadseffektivitet?

Hur vÀlbekant man Àr med termer som kostnadseffektivitet och dess innebörd vÀxlar i hÀlso- och sjukvÄrden. För att tydliggöra vad det Àr som ska bedömas har vi istÀllet valt att kalla denna bedömning för kostnad i relation till patientnytta. Vi vill med det ocksÄ understryka att det handlar om att bedöma inte bara effekt av en ÄtgÀrd utan att ta hÀnsyn till hur svÄrt problem som ÄtgÀrden riktas mot.

Blir det inte massa dubbelrÀkningar i modellen? SvÄrighetsgraden finns bÄde som separat bedömning och som del i bedömningen av patientnyttan. Sedan ingÄr bÄda dessa Àven i bedömningen av kostnad i relation till patientnytta. Vad Àr tanken med detta?

Man kan tycka att det handlar om dubbelrÀkning men det handlar snarare om att vÀga in de olika aspekterna pÄ olika sÀtt för att inte missa nÄgot. Eftersom inte de olika aspekterna kvantifieras blir det ingen dubbelrÀkning i egentlig bemÀrkelse. Snarare ska det ses som att alla aspekter ligger till grund för en samlad kvalitativ bedömning.

Ska vi bara bedöma kostnad i relation till patientnytta mellan ÄtgÀrder för samma hÀlsoproblem?

Nej, modellen Àr tÀnkt att anvÀndas sÄvÀl för prioriteringar mellan olika ÄtgÀrder riktade mot samma hÀlsotillstÄnd som för val av ÄtgÀrder riktade mot olika tillstÄnd.

Vi vill genomlysa en del av vÄr verksamhet lite mer ingÄende för att sÀkerstÀlla att vi fokuserar pÄ rÀtt saker. Det innebÀr att vi kommer att jÀmföra en massa olika tillstÄnd och ÄtgÀrder med varandra och blir dÄ lite fundersamma pÄ hur vi ska hantera jÀmförelsealternativet.

I vissa situationer Ă€r det sjĂ€lvklart vilket som Ă€r jĂ€mförelsealternativet. SĂ„ kan det till exempel vara om det Ă€r aktuellt att övervĂ€ga införandet en ny metod för ett visst hĂ€lsoproblem. TvĂ„ frĂ„gor blir dĂ„ viktiga. Ett – vilket tillstĂ„nd Ă€r patienten i med nuvarande behandling/Ă„tgĂ€rd? TvĂ„ – vilken ytterligare patientnytta (mycket stor, stor et cetera) kan uppnĂ„s med den nya Ă„tgĂ€rden?

I den situation ni beskriver Ă€r det, som ni noterat, inte lika givet vilket som Ă€r jĂ€mförelsealternativet. HĂ€r finns kanske ingen given bĂ€sta praxis – att fĂ„ fram detta kan kanske vara sjĂ€lva syftet med ert prioriteringsarbete. Idealt skulle bĂ€sta praxis först vaskas fram och utgöra era jĂ€mförelsealternativ. Av naturliga skĂ€l skulle en sĂ„dan process ta mycket tid om en stor del av er verksamhet ska genomlysas. Av praktiska skĂ€l kan jĂ€mförelsealternativet i sĂ„dana situationer istĂ€llet vara att ni jĂ€mför med inte göra nĂ„gon av dessa Ă„tgĂ€rder – förenklat uttryckt som ”ingen Ă„tgĂ€rd”.

Även om ni vĂ€ljer att utesluta kolumnen ”JĂ€mförelsealternativ Ă„tgĂ€rd” i arbetsbladet i sĂ„dana situationer ska det ska alltid framgĂ„ nĂ„gonstans i ett prioriteringsarbete vad patientnyttan och kostnadseffektiviteten med en Ă„tgĂ€rd jĂ€mförts med.

Finns det nÄgot tips för att bli mer stringent i avvÀgningen mellan patientnytta och kostnad?

Det hÀr Àr en bra ambition. Det Àr bra bÄde för att sÀkra upp att bedömningarna blir sÄ lika som möjligt inom det omrÄde prioriteringsarbete genomförs, och ocksÄ för att öka förutsÀttningarna att kunna redogöra för vad er bedömning grundar sig pÄ.

Vilka kostnader ska vi ta med i berÀkningarna?

Man hör ibland att en behandling Ă€r bra för att den fĂ„r patienterna att Ă„tergĂ„ i arbete och att det Ă€r en samhĂ€llsvinst. FĂ„r man ta med sĂ„dana kostnader eller vinster som faller utanför hĂ€lso- och sjukvĂ„rden? HĂ€r gĂ€ller det att vara lite försiktig. Om man vĂ€ger in att man kan göra samhĂ€llsvinster pĂ„ att patienten Ă„tergĂ„r i arbete sĂ„ gynnar det patienter som Ă€r i arbetsför Ă„lder eller som har möjlighet att Ă„tergĂ„ i arbete. Å andra sidan kan det dĂ„ missgynna andra patienter. En rekommendation Ă€r dĂ€rför att göra sina bedömningar med och utan denna faktor inrĂ€knad för att kunna avgöra om det gör nĂ„gon skillnad och sedan vara försiktig med i vilken mĂ„n det tillĂ„ts pĂ„verka rangordningen.

6. Bedöma kunskapsunderlagen

Vi kan inte lÀgga tid pÄ att söka evidens, kan vi ÀndÄ anvÀnda modellen?

I portalparagrafen i HĂ€lso- och sjukvĂ„rdslagen lyfts kvalitetskravet pĂ„ vĂ„rd fram (2a§ SFS 1982:763) och att vĂ„rden ska vara baserad pĂ„ vetenskap och beprövad erfarenhet/den erfarenhetsbaserade kunskapen. UtgĂ„ngspunkten Ă€r ocksĂ„ att era prioriteringar ska vila pĂ„ bĂ€sta möjliga kunskap. Det gĂ€ller oavsett om ni anvĂ€nder modellen eller inte. Det som kan hĂ€nda Ă€r att dĂ„ ni i ett prioriteringsarbete fĂ„r tillfĂ€lle att systematiskt reflektera över de underlag ni har. Ibland kan det momentet göra era uppmĂ€rksamma pĂ„ eventuella kunskapsluckor. Idealt vore det förstĂ„s vĂ€rdefullt att dĂ„ kunna gĂ„ vidare och se vilket stöd det finns för bedömningen. Beroende pĂ„ i vilket sammanhang och i vilket syfte prioriteringsarbetet görs mĂ„ste ni kanske avstĂ„ frĂ„n en sĂ„dan fördjupning och istĂ€llet dokumentera de grunder ni de facto gör er bedömning pĂ„ – sĂ„som ni gör det i klinisk vardag.

Det viktiga Àr att ni alltid pÄ nÄgot sÀtt kan redovisa grunderna för era bedömningar.

Vad menas egentligen med kunskapsunderlag i modellen – vad omfattar det?

Med kunskapsunderlag avses i modellen sÄvÀl vetenskaplig evidens som beprövad erfarenhet. Begreppet beprövad erfarenhet har allt mer kommit att ersÀttas av begreppet erfarenhetsbaserad kunskap som Àr en kombination av teoretisk kunskap, erfarenhet av att se mÄnga fall, att se variationer och avvikelser, samt att som professionell ha intuition och personlig mognad.

Om vi ”bara” har beprövad erfarenhet kan vi anvĂ€nda modellen Ă€ndĂ„?

Svaret Àr ja. Vetenskaplig evidens Àr alltid viktigt att förhÄlla sig till och mÄste generellt ses som ett förstahandsalternativ framför beprövad erfarenhet i den mÄn den Àr relevant för den aktuella prioriteringssituationen. Beprövad erfarenhet Àr dock ett viktigt underlag för bedömningarna, sÀrskilt pÄ de omrÄden som saknar forskning eller om den vetenskapliga evidensen inte kan anses vara kliniskt fullt ut relevant. Kom ihÄg att ni hela tiden gör prioriteringar oavsett om ni anvÀnder modellen eller inte. Genom att anvÀnda modellen kan viktiga kunskapsluckor identifieras som kan finnas anledning att uppmÀrksamma.

Ju större konsekvenser som förknippas med en ÄtgÀrd, till exempel höga kostnader eller stora organisatoriska krav, eller om ÄtgÀrden Àr förknippad med risker och biverkningar desto rimligare Àr det att era bedömningar vilar pÄ mycket stor sÀkerhet.

MÄste vi ocksÄ redovisa kunskapsunderlag för bedömningarna av svÄrighetsgrad av kostnadseffektivitet?

Vi gissar att frĂ„gan kommer sig av att det kanske Ă€r lĂ€ttare att hitta evidens för Ă„tgĂ€rders effekt Ă€n för hur stor svĂ„righetsgrad olika tillstĂ„nd har. Idag finns dock en hel del forskning om patientupplevelser av olika typer av ohĂ€lsa. Dessutom finns förstĂ„s i er verksamhet en erfarenhetsbaserad kunskap om hur olika hĂ€lsoproblem brukar upplevas av patienterna. Även nĂ€r det gĂ€ller bedömning av kostnad i relation till patientnytta kan ni fĂ„ stöd i hĂ€lsoekonomiska studier pĂ„ vissa omrĂ„den. Om sĂ„dana saknas och era bedömningar grundar sig pĂ„ uppskattningar ni sjĂ€lva gjort sĂ„ Ă€r det detta ni anger.

Om man önskar öka tydligheten i arbetsbladet kan kolumner med kvalitetsbedömning anvÀndas efter samtliga dessa tre bedömningar. Ytterligare ett alternativ kan vara att skriva in bedömningen av kvalitet direkt i respektive kolumn. Det viktiga Àr med andra ord inte hur ni dokumenterar kvaliteten utan att ni gör denna bedömning och att den kan redovisas.

Att det finns stark evidens talar för att patientnyttan Àr stor.

Det hÀr Àr ingen frÄga utan mer en förestÀllning som inte Àr helt ovanlig. Att det finns vetenskaplig evidens för en ÄtgÀrd innebÀr inte automatiskt att det finns en stor patientnytta med en ÄtgÀrd. En stark evidens i det hÀr fallet kan tala sÄvÀl för en stor som liten patientnytta. Det kan med andra ord finnas stark evidens för att en ÄtgÀrd har mycket liten effekt pÄ ett hÀlsoproblem. Ett starkt underlag innebÀr en stor sÀkerhet angÄende en ÄtgÀrds effekt och att det Àr mycket osannolikt att ytterligare forskning Àndrar skattningen av effekten.

Är det ett svagare underlag dĂ„ det bara finns kvalitativa studier?

Eftersom valet av forskningsmetoder Àr helt beroende av vilken frÄga som ska besvaras kan en kvantitativ studie vara olÀmplig som metod, likvÀl som en kvalitativ metod kan ge mindre information. Det gÄr med andra ord inte att sÀga generellt att den ena eller andra metoden automatiskt ger ett svagare underlag. PÄ samma sÀtt som kvantitativa studier kan bedömas efter vissa system (se evidensgraderingssystem GRADE) behöver ocksÄ kvalitativa studiers kvalitet granskas. Statens beredning för utvÀrdering, SBU, har ett sÄdant verktyg för för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik.

Finns det nÄgot sÀtt att ta sig an detta med erfarenhetsbaserad kunskap/beprövad erfarenhet?

Ett sĂ€tt som anvĂ€nts pĂ„ vissa hĂ„ll under senare Ă„r Ă€r sĂ„ kallade konsensuspaneler eller konsensusmetoder. Det innebĂ€r att man försöker undersöka om experter inom ett visst omrĂ„de förefaller vara eniga om hur en nĂ„got ska bedömas – det vill sĂ€ga Ă€r deras erfarenhet samstĂ€mmig. Man kan alltsĂ„ försöka undersöka om de bedömningar som man sjĂ€lv gör i sin prioritering delas av andra personer som Ă€r experter eller verksamma inom fĂ€ltet.

7. Väga samman och rangordna

Vi har satt siffror pÄ bedömningarna av svÄrighetsgrad, patientnytta et cetera. Kan vi rÀkna ihop dem och pÄ sÄ sÀtt fÄ fram rangordningsnivÄn?

Det finns inget som sÀger att det inte gÄr att göra sÄ. Siffrorna kan ibland uppfattas som ett steg pÄ vÀgen för att komma fram till rangordningsnivÄn. Vi vill ÀndÄ uppmÀrksamma er pÄ att siffror kan ge en falsk bild av exakthet. Bedömningarna som görs i modellen Àr istÀllet i huvudsak kvalitativa. Dessutom har de olika bedömningarna olika stor tyngd vilket innebÀr att de olika siffrorna kan behöva ges olika vikt.

Ska man förstÄ prioriteringsskalan sÄ att det som Àr högst prioritet i vÄr verksamhet ska ges prioriteringsgrad 1?

Det kan verka logiskt men sĂ„ Ă€r inte tanken med modellen. Om ett prioriteringsarbete ”bara” ska vĂ€gleda resursfördelningen inom en verksamhet sĂ„ skulle ett sĂ„dant tankesĂ€tt förstĂ„s fungera. SĂ„ fort olika prioriteringsarbete ska jĂ€mföras med varandra för att vĂ€gleda en resursfördelning, till exempel i regioner som helhet, behövs ett annat tankesĂ€tt. Prioriteringsgrad 1 kan annars i en verksamhet stĂ„ för ett hĂ€lsoproblem med mĂ„ttlig svĂ„righetsgrad, mĂ„ttlig patientnytta och mĂ„ttlig kostnad i relation till patientnyttan medan samma prioriteringsgrad i annan verksamhet stĂ„r för patientgrupper med den högsta svĂ„righetsgraden och patientnyttan till liten kostnad. IstĂ€llet Ă€r tanken i modellen att det ska finnas ett logiskt samband mellan bedömningarna och den rangordningsnivĂ„ man kommer fram till.

I modellen föreslÄs ett tillvÀgagÄngssÀtt vid rangordningen som innebÀr att endast de prioriteringsobjekt dÀr svÄrighetsgraden bedömts som mycket stor kan ges prioritet 1.

Vi tycker att det blir för svÄrt att dela upp vÄr lista i 10 prioriteringsgrader utan har valt 3 istÀllet.

Att det just ska vara 10 rangordningsnivÄer Àr förstÄs inte givet nÀr det gÀller att beskriva prioriteringar. Nackdelen med 3 nivÄer Àr att det kan ge begrÀnsad vÀgledning i prioriteringen, beroende förstÄs pÄ vad prioriteringsarbetet omfattar och syftar till. Om ert syfte till exempel Àr att fÄ fram vilka begrÀnsningar (ransoneringar) ni ska göra i er verksamhet sÄ kan en inledning i tre grupper ge ganska stora grupper. Gruppen med lÀgst prioritet kan dÄ omfatta bÄde det som sjÀlvklart skulle ransoneras till det som Àr mer tveksamt. Grunderna för era val kan dÄ bli mindre tydliga Àn om ni har en mer differentierad skala. Detsamma kan gÀlla vid inprioriteringar dÀr det finns mÄnga olika alternativ att vÀlja pÄ. Det hÀr Àr anledningen till att modellen innehÄller fler skalsteg Àn tre.

Ibland har de som anvÀnt modellen börjat sin rangordning med att göra en grovindelning i 3 tre grupper (hög, medel och lÄg prioritet) för att sedan differentiera en eller alla grupper mer.

Att tÀnka i 10 nivÄer dÄ ni tillÀmpar modellen (Àven om inte alla nivÄer anvÀnds) underlÀttar om ni i framtiden ska jÀmföra era prioriteringar med andra verksamheter nÄgonstans i Sverige som ocksÄ anvÀnt modellen.

Vad Àr det som avgör vilken rangordningsnivÄ ett prioriteringsobjekt hamnar pÄ?

Modellen bygger pÄ att det Àr flera olika aspekter som mÄste vÀgas mot varandra och som sammantaget leder till en rangordningsnivÄ. Det Àr med andra ord ingen enskild bedömning som ensam avgör en rangordning. Eftersom riksdagens riktlinjer för prioriteringar innebÀr att mer av vÄrdens resurser ska ges till de med de svÄraste sjukdomarna och den sÀmsta livskvaliteten sÄ har bedömningen av svÄrighetsgrad dock en sÀrskild vikt. DÀrför kan följande hÄllpunkter tillÀmpas:

‱ TillstĂ„nd med aktuell eller förvĂ€ntad framtida liten svĂ„righetsgrad kan högst ges prioritet 6
‱ TillstĂ„nd med mĂ„ttlig svĂ„righetsgrad kan högst ges prioritet 5
‱ TillstĂ„nd med stor svĂ„righetsgrad kan högst ges prioritet 3
‱ TillstĂ„nd med mycket stor svĂ„righetsgrad kan högst ges prioritet 1

Även om dessa hĂ„llpunkter anvĂ€nds Ă€r det viktigt att komma ihĂ„g att svĂ„righetsgrad ensamt inte kan avgöra en prioritering. TillstĂ„nden kan fĂ„ lĂ€gre rangordning beroende pĂ„ hur patientnyttan, kostnaden och kunskapsunderlaget för Ă„tgĂ€rden Ă€r.

NÀr vi hade gjort alla bedömningar och skulle komma fram till rangordningsnivÄ sÄ tycker vi att nivÄn inte kÀndes rÀtt!

Att följa de olika stegen i modellen Àr inte alltid en linjÀr process. NÀr ni gjort en bedömning kan ni behöva backa ett eller flera steg. SÄ kan det ocksÄ vara nÀr ni ska bestÀmma er för rangordningsnivÄn. Kanske behöver ni omvÀrdera nÄgon eller nÄgra av de bedömningar ni gjort. Det kan ocksÄ vara sÄ att ni behöver gÄ igenom ett antal prioriteringsobjekt för att se relationen mellan dem och pÄ sÄ sÀtt hitta rÀtt prioriteringsnivÄ. MÄnga vittnar om att det i början av ett prioriteringsarbete kan vara svÄrt att differentiera rangordningsnivÄerna och att det brukar gÄ lÀttare allt eftersom man blir mer van att föra den typen av diskussioner.

Kan aldrig det med liten svÄrighetsgrad fÄ hög prioritet Àven om ÄtgÀrden har bra effekt och ÄtgÀrden Àr billig?

Eftersom riksdagens riktlinjer för prioriteringar innebĂ€r att mer av vĂ„rdens resurser ska ges till dem med de svĂ„raste sjukdomarna och den sĂ€msta livskvaliteten sĂ„ har bedömningen av svĂ„righetsgrad en sĂ€rskild vikt i modellen. DĂ€rför föreslĂ„s att tillstĂ„nd med aktuell eller förvĂ€ntad framtida liten svĂ„righetsgrad kan ges högst prioritet 6, beroende pĂ„ effekt med Ă„tgĂ€rd och kostnad i relation till patientnyttan. Beroende pĂ„ vad syftet Ă€r med ert prioriteringsarbete och hur skalan ser ut i övrigt hos er behöver detta inte innebĂ€ra att sĂ„dana prioriteringsobjekt blir bortprioriterade i er verksamhet – Ă€ven om de sĂ„ hamnar pĂ„ prioriteringsgrad 10. Det viktiga Ă€r bara att om det finns tillstĂ„nd och Ă„tgĂ€rder som ni anser har högre prioritet ska dessa i första hand tillsĂ€kras resurser om en bristsituation uppstĂ„r.

8. Presentera rangordning och dess grunder

MÄste man publicera hela prioriteringslistan?

FrĂ„gan bestĂ„r egentligen av tvĂ„ frĂ„gor: mĂ„ste allt som finns pĂ„ prioriteringslistan vara med och mĂ„ste den ”publiceras”? Om vi börjar med detta sĂ„ finns det inget i riksdagens riktlinjer om prioriteringar som slĂ„r fast nĂ„got publiceringskrav. Öppenheten stĂ„r istĂ€llet för att om nĂ„gon efterfrĂ„gar information om prioriteringar sĂ„ ska ni kunna redovisa era prioriteringar, vad de grundas pĂ„ samt vad som blir konsekvenserna av dessa.

MÄste dÄ hela listan vara med? Inte heller nÄgot sÄdant krav finns. Det beror som sÄ ofta pÄ vilket syfte ni har med ert prioriteringsarbete och vilken mÄlgruppen Àr. Generellt sÄ kan vÀl sÀgas att publicera en prioriteringslista rÀtt upp och ner enligt det arbetsblad som finns i modellen kan te sig lite svÄrbegripligt för de allra flesta. Oftast behövs situationsanpassade versioner för att beskriva prioriteringsordningen. DÀrmed inte sagt att listor aldrig har sin plats nÀr prioriteringsordningar ska kommuniceras ut. Listor kan i vissa sammanhang ge en snabb överblick och komplettera andra beskrivningar.

Varför framgÄr det inte av modellen vad olika prioriteringsgrader ska innebÀra?

Anledningen Ă€r egentligen enkel. I vĂ„rt decentraliserade sjukvĂ„rdssystem tas sĂ„dana beslut ytterst av respektive huvudman och utifrĂ„n det delegeringsansvar som ni har i er egen verksamhet. Det gĂ„r med andra ord inte att nationellt sĂ€ga vart grĂ€nsen ska gĂ„ för eventuella begrĂ€nsningar som behöver göras – ska det vara vid rangordning 9, 8 eller 7? SĂ„dana beslut mĂ„ste fattas lokalt.

Hur ska vi förstÄ de olika prioriteringsgraderna?

Svaret mÄste bli som sÄ ofta: det beror pÄ vilket syfte och sammanhang ert prioriteringsarbete görs i. Det viktiga Àr att ni stÀller er just denna frÄga: vad ska en hög respektive lÄg prioritet innebÀra för oss?

Exakt hur riksdagens riktlinjer ska tolkas nÀr det gÀller konsekvenser av prioriteringar och resursfördelning Àr inte helt klart utan detta fÄr avgöras i respektive verksamhet.

Under senare Är har Socialstyrelsen formulerat de centrala rekommendationerna som ÄtgÀrder som hÀlso- och sjukvÄrden eller socialtjÀnsten bör, kan eller kan i undantagsfall erbjuda vid ett visst tillstÄnd. Liknande vÀgledning kan om ni sÄ önskar anvÀndas i lokala prioriteringsarbeten dÀr beslut (i kraft av regioners sjÀlvstyre) ocksÄ kan omfatta att nÄgon ÄtgÀrd ska erbjudas.

Ett annat sÀtt att tÀnka pÄ Àr att ransonera frÄn botten pÄ er rangordningslista. Om resurserna inte rÀcker till att uppfylla alla behov som berör er verksamhet sÄ börjar ni med att ta bort objekt frÄn botten av listan tills ni nÄr den budgetnivÄ som Àr tillgÀnglig för er.

Vi kÀnner oss lite överrumplade av prioriteringslistan och all information som finns dÀr.

Det hĂ€r Ă€r mer en kĂ€nsla Ă€n en frĂ„ga men en intressant och inte sĂ„ ovanlig reaktion. Vi tror att det kan bero pĂ„ att syftet med ert prioriteringsarbete var lite oklart frĂ„n början. Att stĂ€lla sig frĂ„gan – vad ska vi ha den lista som kommer att skapas i prioriteringsarbetet till? – Ă€r en mycket bra utgĂ„ngspunkt i prioriteringsarbeten dĂ€r modellen anvĂ€nds.

Om osÀkerhet uppstÄr nÀr arbetet vÀl Àr klart sÄ gÀller det antagligen att backa tillbaka och tÀnka vad var det ni ville uppnÄ med att klargöra era prioriteringar? Var syftet att klargöra vilka avgrÀnsningar som behöver göras i er verksamhet och ni istÀllet fokuserat pÄ och tagit fram det som Àr högst prioriterat kan ni behöva ta ert arbete ett varv till dÀr syfte och prioriteringsomrÄde ytterligare tydliggjorts.

Vad hÀnder om man inte följer den prioriteringsordning som tagits fram?

En prioriteringsordning enligt modellen ger vÀgledning pÄ gruppnivÄ medan bedömning av den enskilda patientens behov kan leda till avsteg frÄn en sÄdan generell prioriteringsordning. Om undantagen dock blir fler Àn det mest vanliga sÄ Àr det förstÄs ett observandum. Möjligheten att gemensamt kunna ompröva beslutade prioriteringsordningar mÄste förstÄs finnas i en verksamhet. Ytterst handlar det om en frÄga om styrning och ledning och lösningen beror förstÄs pÄ vad orsaken Àr, en viktig startfrÄga pÄ en sÄdan analys.

Det kÀnns som ett stort steg att lÀgga ut vÄra prioriteringsordningar pÄ hemsidan.

Det förstĂ„r vi. LĂ€mpligheten i att göra nĂ„got sĂ„dant avgör ni naturligtvis sjĂ€lva och Ă€r inget krav som följer med att man anvĂ€nder modellen. Ju mer ovana ni kĂ€nner er med att gemensamt diskutera prioriteringar öppet desto mer utmanande kan det uppfattas. DĂ„ kan det kĂ€nnas bra att gĂ„ stegvis fram frĂ„n att starta öppenheten i den egna verksamheten till mer öppna redovisningar till andra beslutsnivĂ„er och andra verksamheter pĂ„ hemmaplan eller nationellt. Det finns dock stora vinster att vĂ„ga dela med sig av sina prioriteringar till andra ”likar” som sjĂ€lva vill starta ett prioriteringsarbete inom samma verksamhetsfĂ€lt som ert. Att eventuellt bli ifrĂ„gasatt för sin prioritering ger er en möjlighet att antingen ytterligare skĂ€rpa argumenten eller att faktiskt ompröva de bedömningar och rangordningar ni gjort.

Läs svar på vanliga frågor

HÀr har vi samlat vanliga frÄgor och svar om de Ätta stegen i Nationell modell för öppna prioriteringar inom hÀlso- och sjukvÄrd.

Horisontella prioriteringar inom hälso- och sjukvård

Omslag för publikation 'Model for horizontal priority setting - a suggestion: Report from National expert group for horizontal priority setting'
Lars Sandman, Eva Arvidsson (2023)

Förslag till modell

I denna rapport presenteras resultatet av den Nationella expertgruppen för horisontella prioriteringar dĂ€r Prioriteringscentrum ingĂ„tt. Syftet med rapporten Ă€r att ge stöd i en prioriteringssituation som pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt Ă€r utmanande. Expertgruppen har valt att begrĂ€nsa tillĂ€mpningsomrĂ„det till det som kommer nytt frĂ„n den nationella nivĂ„n. Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att betona att modellen ska ses som ett första utkast till arbetsmaterial som fortsatt behöver testas och utvecklas. Även om rapporten har Prioriteringscentrum som avsĂ€ndare Ă€r den en gemensam produkt av expertgruppen. Vid frĂ„gor om rapporten, kontakta Prioriteringscentrums förestĂ„ndare Lars Sandman.

Modell för prioriteringsarbete i kommuner

I sÄvÀl kommuner som regioner Àr resurserna begrÀnsade, vilket oundvikligen leder till att prioriteringar och ransoneringar mÄste göras för att resurserna ska rÀcka till det mest angelÀgna. Det kan vara svÄra men nödvÀndiga beslut som mÄste tas för att hÄlla ekonomin i balans. Ett sÀtt att stÀrka legitimiteten för dessa beslut, och förtroendet för beslutsfattarna, Àr att det finns en systematisk prioriteringsprocess; att arbetet och besluten sker pÄ grunder som kan uppfattas vara rÀttvisa, bÄde av medarbetare och av befolkningen.

I detta webbinarium presenterar Barbro Krevers och Karin BĂ€ckman, Prioriteringscentrum, hur ett strukturerat prioriteringsarbete kan gĂ„ till pĂ„ övergripande ledningsnivĂ„, som inkluderar alla förvaltningsomrĂ„den och organisatoriska nivĂ„er. Webbinariet bygger pĂ„ rapporten "Modell för prioriteringsarbete i kommuner". Ladda ned webbinariets presentation
Omslag för publikation 'Modell för prioriteringsarbete i kommuner: Processer och verktyg vid resursfördelning i en övergripande ledningsprocess'
Barbro Krevers, Karin Bäckman (2023)

Rapport om prioriteringsarbete

I denna rapport presenteras en modell för prioriteringsarbete i kommuner – processer och verktyg vid resursfördelning i en övergripande ledningsprocess, vilken kan inkludera flera olika förvaltningsomrĂ„den med dess verksamheter och politiska organ. I rapporten beskrivs de etiska principer för prioritering som modellen utgĂ„r ifrĂ„n, vanliga begrepp som anvĂ€nds i resurshushĂ„llning, kvalitet pĂ„ faktaunderlag, verktyg och processer för att skapa strukturerade horisontella prioriteringar som gĂ€ller mĂ„nga olika omrĂ„den. Verktygen kan anvĂ€ndas i olika moment i prioriteringsarbetet och bidrar till att skapa tydliga beslutsunderlag. 

Rapporten riktar sig frÀmst till tjÀnstemÀn, politiker och verksamhetsansvariga i kommuner, men innehÄllet kan Àven vara relevant för regioner och olika typer av verksamheter som ingÄr i en kommun eller region. Vid frÄgor om rapporten, kontakta Barbro Krevers, medarbetare vid Prioriteringscentrum.

Vägledande skrift för regioners prioriteringsarbete

Omslag för publikation 'VÀgledning för prioriteringar i en behovsstyrd hÀlso- och sjukvÄrd för god och jÀmlik hÀlsa i hela befolkningen.'
Staffan Carlsson, Ralph Harlid, Karin Bäckman, Barbro Krevers (2022)
Prioriteringscentrum har tillsammans med NÀtverken Demokrati Uppdrag HÀlsa tagit fram en skrift för regioners prioriteringsarbete vid resursfördelning. Det Àr en konkret arbetsmodell för att kunna prioritera och fördela resurser mer jÀmlikt inom hÀlso- och sjukvÄrden. Processen tar sin utgÄngspunkt i att undersöka och beskriva befolkningens hÀlsa och behov av hÀlso- och sjukvÄrd pÄ ett systematiskt sÀtt och avslutas med beslut om budget och handlingsplaner. VÀgledningen riktar sig till tjÀnstepersoner och förtroendevalda i regionerna med uppgift att ta fram underlag, föra diskussion om prioriteringar, fatta beslut, och fördela resurser inom hÀlso- och sjukvÄrd. Den utgÄr frÄn hÀlso- och sjukvÄrdslagen och de etiska principerna för prioritering. Vid frÄgor om rapporten, kontakta Barbro Krevers, medarbetare vid Prioriteringscentrum.

Prioriteringar över kommunala förvaltningsområden

Omslag för publikation 'Prioriteringar över kommunala förvaltningsomrÄden: ett utvecklingsarbete i Motala kommun'
Karin Bäckman, Barbro Krevers (2017)

Verktyg och arbetssätt för prioriteringsbeslut på politisk ledningsnivå

Motala kommun arbetar pĂ„ ett systematiskt sĂ€tt med prioritering och resursfördelning inom alla sina förvaltningsomrĂ„den, inte enbart hĂ€lso- och sjukvĂ„rd. I arbetet har ett verktyg och arbetssĂ€tt för prioritering utvecklats, anpassat till ett kommunalt sammanhang. I dessa tvĂ„ rapporter beskrivs verktyget och Motala kommuns arbete som utgĂ„r frĂ„n de etiska principer och riktlinjer för prioriteringar som gĂ€ller för hĂ€lso- och sjukvĂ„rden. Rapporten frĂ„n 2017 beskriver det första skedet i utvecklingsarbetet, Ă„r 2013-2015. Rapporten frĂ„n 2021 beskriver hur det gĂ„tt att implementera prioriteringsarbetet och skapa rutiner, en uppföljning av Ă„ren 2016-2018. Vid frĂ„gor, kontakta Barbro Krevers, medarbetare vid Prioriteringscentrum.

 

 

Omslag för publikation 'Priority setting integrated into a municipal management system: continued development in Motala Municipality'
Barbro Krevers, Karin Bäckman (2021)

Exempel på prioriteringsarbeten i regioner

Regionövergripande prioriteringar 

Region Östergötland (tidigare Landstinget i Östergötland) har lĂ€nge arbetat med systematiska prioriteringar som en grund i en resursfördelningsprocess. Prioriteringscentrum har följt och dokumenterat flera av dessa processer. łąĂ€Čő mer i följande rapport:
 

Omfördelning av resurser

Region VÀsterbotten (tidigare VÀsterbottens lÀns landsting) har gjort flera prioriteringsarbeten med syfte att omfördela resurser och skapa utrymme för utveckling. Man skapade horisontella grupper för att göra horisontella prioriteringar och man anvÀnde ett prioriteringsforum som arbetsform dÀr bÄde politiker och verksamhetsföretrÀdare var engagerade.
łąĂ€Čő

Ransonering

Region VÀstmanland (tidigare Landstinget i VÀstmanland) startade ett prioriteringsarbete med bÄde vertikala och horisontella inslag och med syfte att omfördela resurser, men Àndrade senare inriktningen mot att begrÀnsa utbudet (ransonering).
łąĂ€Čő

Prioriteringsprocess i ordinarie resursfördelningsprocess

Region Kronoberg (tidigare Landstinget Kronoberg) Àr ett exempel pÄ hur man kan bygga in en prioriteringsprocess i sin ordinarie resursfördelningsprocess. Kronobergs exempel visar Àven hur en liten region kan arbeta med frÄgan.
łąĂ€Čő

Tillämpningar och erfarenheter

I ett antal rapporter har Prioriteringscentrum följt och dokumenterat prioriteringsarbeten med olika fokus i olika regioner. łąĂ€Čő om tillĂ€mpningar av prioriteringsverktyg och erfarenheter som gjorts. KĂ€nner du till fler exempel som vi borde ta upp? Tipsa oss gĂ€rna pĂ„ prioriteringscentrum@liu.se

Exempel på prioriteringsarbeten i verksamheter

Habilitering

Inom Habilitering finns flera exempel på prioriteringsarbeten med olika syften såsom:

  • Omfördelning
  • Genomlysning av verksamhet
  • Kvalitetsarbete
  • Jämlik vård inom ett län 

Exempel på Habiliteringsverksamheter som bedrivit prioriteringsprocesser utifrån ovanstående syften finns i Region Skåne, Västra Götalandsregionen, Region Östergötland, Region Västmanland och Region Stockholm.
Läs

Habiliteringen i Uppsala län har genomfört ett stort prioriteringsarbete, i syfte att kunna erbjuda jämlik vård. Det påbörjades 2017 och har resulterat i ett antal lokala vårdprogram med rangordnade insatser. De använder KVÅ på ett systematiskt sätt för att följa upp målsättningen jämlik vård. De har också infört en egen modell för ordnat införande och utmönstring, med rangordning enligt den nationella modellen som grund.

För mer information, kontakta Carola Berglund, verksamhetschef och vårdprogramsamordnare i Region Uppsala.

 

Arbetsterapi

Arbetsterapeuter har varit engagerade i olika typer av prioriteringsprocesser, exempelvis som en del i verksamhetsövergripande processer. Habiliteringen i Sörmland Ă€r ett exempel dĂ€r man har arbetat professionsvis gemensamt i lĂ€net. Inom Region Sörmland  har man ocksĂ„ varit del i ett regionsamarbete för reumatiska sjukdomar, dĂ€r arbetsterapeuter har ingĂ„tt i arbetsgruppen.
łąĂ€Čő

Kuratorer

Inom Region Kalmar LÀn har ett prioriteringsarbete gjorts inom kuratorsverksamheten med syfte att förstÄ och tillÀmpa Nationell modell för öppna prioriteringar.
łąĂ€Čő 

Individnivå

Beslutsstöd för prioriteringar pÄ individnivÄ

I Sverige finns sedan 2007 Nationell modell för öppna prioriteringar inom hÀlso- och sjukvÄrd, ett verktyg för rangordning som bygger pÄ riksdagens riktlinjer för prioriteringar inom hÀlso- och sjukvÄrd. Den Àr i första hand tÀnkt att anvÀndas som beslutsstöd för prioriteringsbeslut pÄ gruppnivÄ. Det finns Àven ett beslutsstöd anpassat för prioriteringar pÄ individnivÄ inom hjÀlpmedelsverksamhet. Beslutsstödet Àr infört i till exempel Region Jönköpings lÀn och Malmö stad inom hjÀlpmedelsverksamhet. Det har Àven provats pÄ fler hÄll i andra typer av verksamheter.

Beslutsstödet grundar sig pÄ riksdagens etiska principer för prioriteringar och innehÄller samma bedömningspunkter som i Nationella modellen. Det syftar bland annat till att öka förutsÀttningarna för en öppen redovisning av prioriteringar och bedömningar pÄ lika grunder. Beslutsstödet kan anvÀndas pÄ olika sÀtt: vid val mellan olika ÄtgÀrder, vid tveksamhet om ÄtgÀrd ska utföras eller inte, i kösituationer men ocksÄ som underlag i policydiskussioner, dÀr beslutsstödet kan tydliggöra olika resonemang om hur prioriteringar görs pÄ individnivÄ i en verksamhet.

För att stödja hjÀlpmedelsförskrivare i arbetet med behovsbedömning har Socialstyrelsen, i samarbete med Prioriteringscentrum och de regioner som anvÀnt beslutsstödet, skapat en webbutbildning pÄ om beslutsstödet, anpassat för hjÀlpmedelsverksamhet.

LĂ€nkar till relaterade dokument
BedömningsformulÀr för prioriteringar pÄ individnivÄ

Manual för beslutsstöd för prioriteringar pÄ individnivÄ

Tillämpningar och erfarenheter

Prioriteringscentrum har Àven följt och dokumenterat prioriteringsarbeten inom olika verksamheter och yrkesgrupper. KÀnner du till fler exempel? Mejla prioriteringscentrum@liu.se

Beställ Prioriteringscentrums rapporter

Rapporter frÄn Prioriteringscentrum.
Rapporter frÄn Prioriteringscentrum. Fotograf: Olivia Hugoo.

Köp ett tryckt exemplar

VÄra rapporter finns Àven i tryckt format och kostar 100 kr styck, exklusive moms. Vid bestÀllning av 10 rapporter eller fler Àr priset 75 kr styck, exklusive moms. Skicka din bestÀllning till prioriteringscentrum@liu.se och glöm inte att ange bÄde post- och faktureringsadress.

Att inte längre erbjuda åtgärder inom hälso- och sjukvården

Sjukhuskorridor.
  Fotograf: upixa

Checklista för att ta hänsyn till etiska aspekter

HÀlso- och sjukvÄrden lever med en stÀndig resursbegrÀnsning samtidigt ska den alltid bedrivas med utgÄngspunkt frÄn etiska vÀrden och normer. I tillÀgg ska den i sÄ stor utstrÀckning som möjligt vara evidensbaserad. Alla dessa faktorer pÄverkar vilka ÄtgÀrder som bör vara en del av hÀlso- och sjukvÄrdens arsenal. Prioriteringscentrum har tagit fram en checklista för hur beslut om att inte lÀngre erbjuda ÄtgÀrder inom hÀlso- och sjukvÄrden kan fattas pÄ ett sÀtt som tar hÀnsyn till relevanta etiska aspekter.
Ladda ned checklistan

Vårdens prioriteringar i krig och fredstida katastrofer

Field hospital.
  Fotograf: Aterrassi

Kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdens beredskap

Socialstyrelsen har i samarbete med bland annat Prioriteringscentrum tagit fram ett kunskapsstöd för prioriteringar i hÀlso- och sjukvÄrden i hÀndelse av fredstida katastrofer eller krig. Det handlar om situationer dÀr vÄrdbehovet kraftigt överstiger tillgÀngliga resurser.
​

Frågor om prioriteringsarbete?

Deltagare samtalar under Nationella prioriteringskonferensen 2023.
  Fotograf: Zandra Erikshed

Kontakta oss för stöd och rådgivning

Har du funderingar kring materialet ovan? Mejla din frÄga till prioriteringscentrum@liu.se. Vi kan i viss mÄn erbjuda handledning till regioner, kommuner, myndigheter och kliniska eller praktiska verksamheter som planerar att starta eller redan bedriver ett prioriteringsarbete. Det kan till exempel innefatta handledning runt etiska principer för prioritering och de verktyg och arbetssÀtt som vi har erfarenhet av. Vid frÄgor, mejla oss pÄ adressen ovan.