Slagordsmässigt är det fråga om idé- och litteraturhistoriska böcker, där temat omväxlande har varit svensk modernisering, kommunikativ demokrati, kulturvetenskaplig metod och humor. Jag har hela tiden funnit det fruktbart att förstå det förgångna och det samtida genom att analysera det enskilda: Strindberg, Heidenstam, Martinson, von Wright, Platon, Balzac, Nils Hasselskog för att nämna några.
Nya begrepp för klassiska frågor
Skönlitteraturen har jag alltid använt för att belysa samhällets, kulturens och livets slitstarka dilemman. Men för att åstadkomma det har jag försökt utveckla fruktbara begrepp för att göra humaniorastudiet relevantare och metodologiskt skarpare. Mina intellektuella huvudverktyg har blivit begreppen "pastorala ideal" (1985-), "diskursutrymmets skiftande gränser" (2004-), "slitstarka dilemman" (2004-), "faktoider" (2000-), "modernitet" (D), "seminariet" (passim) och "temporal egocentricitet"(2010-). De här begreppsliga redskapen utvecklas bland annat i böckerna Maskin och idyll (1985), Den tidlöse modernisten (2004), Livet -- en stor sak (2007) och Pojken på vinden (2010).
Franskt utbyte för nordiska studier
Jag har sedan många år ett omfattande samarbete med universitetet Sorbonne i Paris och med deras institution för nordiska studier. Där håller jag regelbundet föreläsningar och seminarier och handleder tillsammans med professor Sylvain Briens flera doktorander. Vi arrangerar tillsammans symposier och driver tillsammans en fransk-svensk forskarskola med doktorander och forskare från Frankrike och de nordiska länderna. Sedan några år tillbaka skriver och publicerar jag mig också främst på franska.