91ÊÓÆ”

21 april 2025

Som barn på 1970-talet emigrerade Claudia Tazreiter från Österrike till Australien tillsammans med sin familj. Sedan drygt tre år är hon tillbaka i Europa. Nu som professor vid Linköpings universitet. Det är inte en slump att hennes område är migration.

Claudia Tazreiter berÀttar om sitt arbete.
Claudia Tazreiter är professor i etnicitets- och migrationsstudier. Fotograf: Thor Balkhed

Claudia Tazreiter har ett vagt barndomsminne frÄn flytten till Australien. Ett flygplan fyllt med unga europeiska kvinnor pÄ vÀg mot ett nytt liv. De har alla fÄtt sin resa betald av australiensiska staten. Det Àr en del i en politik för att rÄda bot pÄ landets stora kvinnounderskott. Ett exempel pÄ social ingenjörskonst helt enkelt.

– Min mamma lyckades precis fĂ„ en plats. Hon var Ă€nka, ensamstĂ„ende och fortfarande ung. Hon var i 35-Ă„rsĂ„ldern med tvĂ„ barn, vilket staten sĂ„g som en fördel.

Invandrarens erfarenheter

Men livet som invandrare skulle bli tufft för Claudias mamma. I hemlandet Österrike hade hon varit socialarbetare, men i det nya landet erkĂ€ndes hennes utbildning och fĂ€rdigheter inte. För att försörja sig och sina barn var hon tvungen att ta okvalificerade arbeten. Först efter lĂ„ng tid kunde hon fĂ„ ett myndighetsjobb.

Claudia Tazreiter i profil vid sitt skrivbord.
Fotograf: Thor Balkhed
Claudia och hennes bror hade det betydligt lÀttare. De kom snabbt in i sprÄket och kulturen. Snart tÀnkte de inte ens pÄ sig sjÀlva som invandrare. De var australiensare och betraktades ocksÄ som sÄdana av sin omgivning.

– Mamma gjorde smörgĂ„sar som vi tog med som skollunch. PĂ„lĂ€ggen var vĂ€ldigt österrikiska men vi brukade be henne att ge oss nĂ„got mer australiensiskt. SĂ„ barn anpassar sig, men jag var mycket medveten om att det var helt annorlunda för henne.

Individernas historia

Förmodligen sÄddes dÀr fröet till det som skulle bli Claudia Tazreiters forskningsintresse. Men att det skulle bli en akademisk karriÀr var lÄngt ifrÄn sjÀlvklart. Hon skaffade sig först en utbildning i grafisk design och jobbade som journalist pÄ den stora tidningen Sydney Morning Herald i mÄnga Är, innan hon bestÀmde sig för att lÀsa sociologi.

Hur individen formas och pÄverkas av det omgivande samhÀllet intresserade henne. Hon började titta pÄ de mÀnniskor som Àr bland de mest marginaliserade: migranter, flyktingar och landets ursprungsbefolkning. Doktorsavhandlingen handlade om flyktingpolitiken i Tyskland och Australien. Och hela tiden fanns, och finns, hennes mammas erfarenheter i bakhuvudet.

– För mig Ă€r det vĂ€ldigt viktigt att berĂ€tta de enskilda mĂ€nniskornas historia. Det Ă€r lika vĂ€rdefullt som att studera de storskaliga perspektiven. Myndigheter och politiker anvĂ€nder ofta statistik som beslutsunderlag, men jag tycker det Ă€r lika viktigt att de ocksĂ„ tar med de personliga berĂ€ttelserna.

Claudia Tazreiter sitter i en soffa.
Fotograf: Thor Balkhed
Det förflutnas synder

I samarbete med den palestinsk-australiensiska författaren, Samah Sabawi, arbetar hon just nu med en bok som samlar kvinnors och flickors berÀttelser frÄn Gaza. Samtidigt forskar hon om australiensisk flyktingpolitik och hur den pÄverkat den globala flyktingpolitiken. Australien har deporterat och internerat asylsökande i andra lÀnder i vÀntan pÄ beslut. En idé som en del politiker i Europa tagit till sig.

Det knyter ocksÄ an till ett annat forskningsprojekt som hon brinner för. Det handlar om hur det förflutnas synder förföljer oss i den rika vÀrlden. SkÀndligheter som begÄtts i historien fÄr konsekvenser idag, Àven om vi kanske inte Àr medvetna om sambanden.

– Med andra ord: vi som Ă€r priviligierade och tar vĂ„rt goda liv för givet, har ett direkt ansvar för det som hĂ€nder flyktingar och andra marginaliserade grupper idag. De oförrĂ€tter som begĂ„tts i det förflutna hemsöker oss, sĂ€ger Claudia Tazreiter.

FrÀmling i ett frÀmmande land

I sjutton Är jobbade hon som forskare och lÀrare vid the University of New South Wales i Sydney. I sin forskning hÀmtar hon inspiration frÄn antropologi, politisk filosofi, humangeografi och konstnÀrliga metoder. MÄlet Àr att bidra till social förÀndring och att visa hur mÀnniskors kÀnsla av tillhörighet i samhÀllet inte bara beror pÄ lagar och ekonomiska resurser, utan Àven pÄ hur man rent faktiskt blir behandlad och betraktad av andra. De enskilda mÀnniskornas liv stÄr som alltid i centrum.
För tre Ă„r sedan tog hon sprĂ„nget och blev professor i Etnicitets- och migrationsstudier vid Linköpings universitet. Ännu en gĂ„ng har hon gjort resan över halva jordklotet.

– Forskare i allmĂ€nhet Ă€r vĂ€ldigt rörliga. Det krĂ€vs om man vill att ens arbete ska fortsĂ€tta vara relevant, sĂ€ger hon.

Claudia Tazreiter framför en bokhylla pÄ sitt kontor.
Fotograf: Thor Balkhed
I Sverige bor hon ensam. Hennes dotter finns i England. Andra slĂ€ktingar bor i Österrike och Australien, men att ha familj utspridd över vĂ€rlden Ă€r hon ju van vid. Och precis som pĂ„ 70-talet Ă€r Claudia nu en frĂ€mling i ett frĂ€mmande land, fast sĂ„ frĂ€mmande kĂ€nns det egentligen inte. Det finns mĂ„nga likheter mellan Sverige och Australien. Det Ă€r mest höstmörkret som Ă€r svĂ„rt att vĂ€nja sig vid. Och att lĂ€mna hemlandet ger ocksĂ„ nya perspektiv.

– PĂ„ avstĂ„nd kan man ofta bĂ€ttre reflektera över platsen man kommer ifrĂ„n. Och med tanke pĂ„ allt som hĂ€nder i Europa nu, sĂ„ kĂ€nner jag ofta att Australien kanske inte Ă€r ett sĂ„ dĂ„ligt stĂ€lle Ă€ndĂ„.


Fakta: Claudia Tazreiter

  • Född i Österrike, uppvuxen i Australien
  • 62 Ă„r
  • Professor i etnicitets- och migrationsstudier
  • Är Sveriges representant vid European Advocacy Committee of Scholars at Risk som Ă€r en del av det internationella nĂ€tverket Scholars at Risk.
  • Talar bĂ„de engelska och tyska flytande och har börjat lĂ€ra sig svenska.

Kontakt

Relaterade nyheter

Forskning

Organisation

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.