91ÊÓÆ”

01 juli 2022

Sociala relationer är viktiga för människan. Men det innebär inte att ensamhet alltid är skadlig. Ny forskning visar att relativt få äldre personer är ensamma, och att en betydande del av dem är nöjda med sin ensamhet. Det kastar nytt ljus på vad exkludering från sociala relationer innebär.

TvÄ kvinnor sitter pÄ en bÀnk och tittar ut över vattnet.
Sociala relationer är viktiga för människan, men det innebär inte att ensamhet alltid är skadlig. Ny forskning visar att hälften av de äldre personer som uppger att de inte har några sociala relationer är tillfreds med det. Fotograf: Carina Andreasson

Ensamhet och social isolering bland Àldre personer har studerats och diskuterats flitigt. UtgÄngspunkten Àr ofta att mÄnga Àldre personer Àr ensamma, att ensamhet Àr skadlig och att ett socialt liv behövs för god hÀlsa och vÀlbefinnande.

PortrÀtt av George Pavlidis.George Pavlidis, doktor i Äldrande och social förÀndring. Foto Magnus Johansson

Men riktigt sÄ enkelt Àr det inte, visar forskning.

– Sociala relationer har stor betydelse och Ă€r en av de starkaste faktorerna för hur lĂ€nge vi lever och hur tillfreds vi Ă€r med vĂ„ra liv. Men det betyder inte att ensamhet alltid Ă€r dĂ„lig, och det visar vĂ„r forskning tydligt. LĂ„ngt ifrĂ„n alla som lever ett ensamt liv Ă€r olyckliga, sĂ€ger George Pavlidis, postdoktor i Ă„ldrande och social förĂ€ndring.

Han ingÄr i en forskargrupp som har studerat hur Àldre personers exkludering frÄn sociala relationer hÀnger ihop med psykisk hÀlsa och vÀlmÄende. Materialet bestÄr av 2011 och 2015 Ärs stora europeiska undersökning om Àldre personers liv och hÀlsa, den sÄ kallade Survey on Health, Ageing and Retirement in Europe. Omkring 70 000 Àldre personer deltog och svarade pÄ frÄgor om sina liv.

Hög livskvalitet hos de som Àr tillfreds med sin ensamhet

En del av studiens resultat gÄr i linje med tidigare forskning: att vara olyckligt ensam eller att vara missnöjd med sina sociala relationer har en koppling till lÀgre livskvalitet och depressiva symtom.

Det intressanta Ă€r dock att en vĂ€ldigt liten andel av Ă€ldre personer, fyra procent, uppger att de inte har nĂ„gra sociala relationer alls. Av dem Ă€r mer Ă€n hĂ€lften tillfreds med det, Ă€ven om de kĂ€nner sig ensamma. De ”lyckligt ensamma” har en hög livskvalitet som ligger i nivĂ„ med de personer som har ett socialt nĂ€tverk och Ă€r nöjda med sina relationer. BĂ„da grupper har fĂ„ depressiva symtom.

– Budskapet inom forskningen, i media och frĂ„n politiker har varit att ensamhet bland Ă€ldre personer alltid fĂ„r negativa konsekvenser. Men det kan alltsĂ„ vara missvisande, sĂ€ger Andreas Motel-Klingebiel, professor i Ă„ldrande och social förĂ€ndring.

Bild pÄ Andreas Motel-Klingebiel som sitter i en trappa.Andreas Motel-Klingebiel, professor i Äldrande och social förÀndring. Foto Magnus Johansson DÀrför behöver vi tÀnka om kring vad Àldre personers exkludering frÄn sociala relationer innebÀr. Det finns olika typer av exkludering som kan ha olika konsekvenser.

– Att inte ha nĂ„got socialt nĂ€tverk alls Ă€r en typ av exkludering, och den behöver inte vara dĂ„lig om man Ă€r nöjd med att ha det sĂ„, trots att man kĂ€nner sig ensam ibland. Att ha sociala relationer men inte vara nöjd med dem Ă€r en annan typ av exkludering och den har koppling till en sĂ€mre livskvalitet, sĂ€ger George Pavlidis.

Skillnader mellan kvinnor och mÀn

Typerna av exkludering och vilken effekt de har pÄ hÀlsan skiljer sig mellan kvinnor och mÀn. Att ha ett fungerande socialt nÀtverk eller att vara nöjd med att vara ensam Àr extra viktigt för kvinnors psykiska hÀlsa.

– En förklaring Ă€r att mĂ€n och kvinnor har haft olika förvĂ€ntningar pĂ„ sina sociala relationer, eftersom mĂ€n och kvinnor haft olika könsroller i samhĂ€llet och dĂ€rmed olika typer av sociala nĂ€tverk, sĂ€ger Andreas Motel-Klingebiel.

Just genus och livsmönster Ă€r utgĂ„ngspunkten för det större projekt som forskargruppen frĂ„n Linköpings universitet Ă€r en del av. I projektet, som gĂ„r under namnet Genpath – A life course perspective on the gendered pathways of eclusion from social relations in later life, deltar forskare frĂ„n flera universitet i Europa.

Viktig kunskap för att samhÀllet ska kunna stötta

Den hÀr kunskapen Àr viktigt pÄ flera sÀtt, inte minst för att förstÄ hur samhÀllet kan stötta Àldre personer, menar George Pavlidis.

– Vi tĂ€nker ofta att samhĂ€llet behöver skapa sociala sammanhang för alla som Ă€r ensamma. Men Ă€r det verkligen rĂ€tt vĂ€g att gĂ„ nĂ€r vi vet att ensamhet inte alltid Ă€r skadlig?

FrÄgan Àr hur socialtjÀnsten kan stötta personer som Àr exkluderade pÄ olika sÀtt.

Han ser ocksÄ att det behövs kunskap om vad det Àr som gör att vissa personer inte Àr nöjda med sina sociala relationer eller med sin ensamhet. Det behövs ocksÄ ett mindre stigmatiserande perspektiv pÄ dessa frÄgor.

– Om vi ska förstĂ„ hur hĂ€lsa, vĂ€lmĂ„ende och livskvalitet pĂ„verkas av social isolering och ensamhet i Ă€ldre Ă„ldrar sĂ„ mĂ„ste vi undvika att homogenisera de hĂ€r frĂ„gorna. Ja, social isolering och ensamhet kan vara skadligt för vissa Ă€ldre personer, precis som att det kan vara skadligt för personer i andra Ă„ldrar ocksĂ„. John Donne sa ”ingen mĂ€nniska Ă€r en Ă¶â€, men vi menar att vissa personer Ă€r okej med att leva sjĂ€lva pĂ„ sin ö, sĂ€ger George Pavlidis.

Fotnot: Artikeln Àr publicerad i LiU magasin nr 2/2022

Kontakt

Publicerade vetenskapliga artiklar

Urval av artiklar om exkludering från sociala relationer

Omslag för publikation ''
George Pavlidis (2022)
Omslag för publikation ''
George Pavlidis, Thomas Hansen, Andreas Motel-Klingebiel, Marja Aartsen (2022)

Applied Research in Quality of Life , Vol.17 , s.2859-2875

Relaterat innehåll

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.