91ÊÓÆ”

25 juni 2024

Forskaren Hannah Pelikan tror att vi kommer att få se ökade konflikter mellan människor och robotar i framtiden. Det kan finnas flera anledningar, men en är att robotarna är ganska klumpiga i sociala sammanhang. I sin forskning filmar hon vardagliga möten mellan människa och maskin för att se vad som händer.

Kvinna stÄr pÄ vÀg med korsade armar.
Hannah Pelikan  studerar mötet mellan människa och robot. Fotograf: Magnus Johansson

Den lilla roboten rullar fram pÄ gatorna i engelska Northampton. Den ser ut som en vit lÄda pÄ hjul och Àr lastad med matvaror som ska levereras till en adress i staden.
TvÄ forskare följer efter med sina kameror för att fÄnga det som sker.

En hjÀlpsam dam trycker pÄ knappen sÄ att roboten ska fÄ grönt ljus vid övergÄngsstÀllet. En man drar hÄrdhÀnt i dess antenn. NÄgra barn försöker hindra den i dess vÀg. Men det Àr enstaka hÀndelser. Det Àr nÄgot annat som mer intresserar forskarna.

– Vi sĂ„g sĂ„ mĂ„nga fall dĂ€r mĂ€nniskor fick anpassa sig efter roboten. Det funkar ibland, men om och om igen ser man samma problem, sĂ€ger Hannah Pelikan som forskar kring mötet mellan robot och mĂ€nniska.

Med videokameran som redskap

Hon Àr postdoktor vid Institutionen för kultur och samhÀlle vid Linköpings universitet. Just den hÀr studien gjorde hon tillsammans med tvÄ kollegor i Storbritannien: Stuart Reeves vid University of Nottingham och Marina Cantarutti frÄn University of York. Idén uppstod efter att de sett filmer pÄ robotars missöden som folk lagt ut pÄ nÀtet. I mars i Är vann den fÀrdiga vetenskapliga artikeln pris vid en stor internationell konferens i USA.

Men redan i sin kandidatuppsats anvÀnde sig Hannah Pelikan av video för att dokumentera mötet mellan mÀnniska och maskin. Uppsatsen omvandlades till en vetenskaplig artikel som hon fick presentera pÄ en internationell konferens. Av reaktionerna förstod hon att hon faktiskt kommit med nÄgot nytt genom att filma mötet mellan robotar och mÀnniskor och sedan göra noggranna analyser i forskningssyfte.

– Jag Ă€r inte den enda som gör det, men det fanns tillrĂ€ckligt mycket utrymme för att göra en karriĂ€r av det, sĂ€ger hon.

Parkerade robotar.
Foto frÄn forskningsstudien.

Protester mot robotar

Idag Àr vi vana vid robotar som klipper grÀs eller dammsuger, men Hannah Pelikan tror inte det kommer att stanna dÀr. NÀrmast stÄr nog robotar för transporter av varor och mÀnniskor. Leveransrobotarna i Northampton Àr bara ett exempel.

Sedan flera Är testas sjÀlvkörande taxibilar i flera amerikanska stÀder. Det har inte varit konfliktfritt. I San Fransisco har rÀddningstjÀnsten klagat över att bilarna blockerat vÀgen vid utryckningar och taxiförare och andra oroliga medborgare har protesterat. Företagen bakom de sjÀlvkörande bilarna hÀvdar dÀremot att de Àr betydligt sÀkrare Àn de som körs av mÀnniskor.

– Man kan ju frĂ„ga om vi ens ska ha de hĂ€r robotarna. Men jag tror att det kommer att dyka upp allt fler mobila autonoma system dĂ€r vi vistas. FrĂ„gan Ă€r dĂ„ hur man kan fĂ„ det att fungera utan att skapa alltför stora samhĂ€llskonflikter, sĂ€ger Hannah Pelikan.

Konflikterna kan vara av olika slag. I Northampton studerar forskarna de smÄ irritationsmoment som kan uppstÄ i vardagen.

Kvinna med kamera.
De som utvecklar robotar behöver följa dem i vardagen, menar Hannah Pelikan.Fotograf: Magnus Johansson

Bristande dansförmÄga

NĂ€r vi mĂ€nniskor möter varandra i gatuvimlet Ă€r det som en halvt omedveten dans. Vi tar hĂ€nsyn och förutser varandras rörelser. Även ovĂ€ntade situationer kan oftast lösas smidigt. För leveransroboten Ă€r det hĂ€r svĂ„rt. Den tvĂ€rnitar och fĂ„r fotgĂ€ngare att snubbla, den kan bli handlingsförlamad inför det oförutsedda och den irriterar folk som har gatan som arbetsplats.

SÄ hur fÄr man roboten att bli lite bÀttre pÄ att dansa som vi gör? Ja, att utgÄ frÄn observationer i verkligheten istÀllet för bara frÄn idéer pÄ ritbordet Àr en bra metod, menar Hannah Pelikan.

– Jag hoppas att vĂ„r forskning kan visa dem som jobbar pĂ„ designföretag att de ska ta sig tid att gĂ„ ut en eftermiddag och följa sin produkt i vardagen pĂ„ gatan. DĂ„ kanske de skulle se att den fungerar lite annorlunda mot hur det var tĂ€nkt.

Risk för ökade konflikter

Mycket handlar om tajming. Under doktorandtiden tillbringade Hannah Pelikan mÄnga timmar ombord pÄ Linköpings universitets sjÀlvgÄende bussar. Bland annat testade hon olika ljudsignaler för att fÄ samspelet mellan fordon och cyklister att flyta bÀttre.

En signal i rÀtt tid gör att trafiken flyter smidigt, en signal i fel ögonblick kan skrÀmma vettet ur en förbipasserande. Vad som Àr rÀtt tajming kan bara avgöras genom observationer pÄ plats.

Kvinna gÄr pÄ en sjÀlvkörande buss.
Hannah Pelikan har tillbringat mÄnga timmar pÄ den sjÀlvgÄende bussen.Fotograf: Magnus Johansson

Hannah Pelikan tycker att en ökad robotisering krÀver en djupare samhÀllsdebatt kring de problem som kan uppstÄ, vad vi ska ha tekniken till och vad som blir mÀnniskans roll. Hon ser ocksÄ risken för ökade konflikter nÀr jobb hotas eller robotarna tar plats i miljöer dÀr mÀnniskor inte sjÀlva valt att ha dem.

Att dÄ fÄ dem att bete sig lite mer hÀnsynsfullt Àr ett litet steg pÄ vÀgen.

– Men jag Ă€r inte rĂ€dd att robotarna kommer att ta över vĂ€rlden i alla fall, för dĂ€r Ă€r vi inte alls. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt Ă€r det ju ocksĂ„ lugnande.

Artikel: Encountering Autonomous Robots on Public Streets, H Pelikan, S Reeves, M Cantarutti, konferensbidrag, ingĂ„r i Proceedings of the 2024 ACM/IEEE International Conference on Human-Robot Interaction (HRI ’24), doi:


Kontakt

Organisation

Mer om artificiell intelligens vid LiU

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.