â Efter drygt 40 Ă„rs forskning och politiska förhandlingar beslutade Sveriges regering i januari att godkĂ€nna ett slutförvar för det mest radioaktiva avfallet frĂ„n vĂ„ra kĂ€rnkraftverk, kĂ€rnbrĂ€nslet. Det ska kapslas in i koppar för att sedan omslutas av urberg och bentonitlera, 500 meter under jord i Forsmark, Uppland. Till slutförvaret hör Ă€ven att ta fram en varningstext som mĂ„ste fungera över mycket lĂ„ng tid framöver.
Det Àr ett utmanade uppdrag, minst sagt, för Anna Storm, professor, och Thomas Keating, postdoktor, bÄda vid avdelningen för teknik och social förÀndring vid Linköpings universitet, som fÄtt ansvaret för varningstexten.
Vi mÄste parallellt tÀnka i kortare perspektiv sÄ att vi Àven riktar oss till mÀnniskor om hundra och fem hundra Är
â Det Ă€r inte nĂ„gon lĂ€tt uppgift. Vi vet ju inte ens om det finns mĂ€nniskor om hundra tusen Ă„r. Och vi mĂ„ste parallellt tĂ€nka i kortare perspektiv sĂ„ att vi Ă€ven riktar oss till mĂ€nniskor om hundra och fem hundra Ă„r, berĂ€ttar Anna Storm, som ansvarar för projektet.
Hon har en bakgrund inom teknik- och industrihistoria och har drivit flera projekt kopplade till kÀrnkraft. Under sin doktorandtid besökte hon regelbundet de baltiska staterna och hennes postdoktorsprojekt handlade om kÀrnkraftverken BarsebÀck i Sverige och Ignalina i Litauen.
â Jag upptĂ€ckte att kĂ€rnkraften var vĂ€ldigt spĂ€nnande att studera ur ett humanistiskt och samhĂ€llsvetenskapligt perspektiv och omrĂ„det var dĂ„ fortfarande relativt outforskat, sĂ€ger Anna Storm. Foto Magnus Johansson
Anna Storm har drivit flera projekt kopplade till kÀrnkraft. Foto Magnus Johansson
Thomas Keating Àr postdoktor och kulturgeofraf.
Thomas Keating Àr kulturgeograf och undersöker problem som uppstÄr i relationen mellan mÀnniska och teknik. Nu Àgnar han sig Ät att fundera över minnet av slutförvaret ska kunna förvaras. I projektet har Thomas och Anna intervjuat en rad experter i Sverige och utomlands, och de har arrangerat workshops med konstnÀrer, med yrkesverksamma inom kÀrnkraftsindustrin, samt med ungdomar.
â Det Ă€r viktigt att involvera unga mĂ€nniskor och fĂ„ in deras perspektiv pĂ„ en sĂ„dan hĂ€r avgörande framtidsfrĂ„ga, sĂ€ger Thomas Keating.
MÄngÄrig diskussion
Uppdraget att ta fram en varningstext kommer frÄn Svensk kÀrnbrÀnslehantering (SKB) och Àr hÀnger ihop med internationella diskussioner kring planerna för slutförvar för anvÀnt kÀrnbrÀnsle och hur kunskapen om dem ska kunna bevaras. KÀrnkraftsindustrin har redan tidigare anlitat arkeologer, sprÄkvetare och konstnÀrer för att belysa frÄgan om hur man kan varna kommande generationer för avfallet, vad det Àr, var det finns, och varför det Àr farligt.
Tidigare fanns det tankar om att det kanske vore bÀst ifall det nedgrÀvda kÀrnavfallet helt enkelt glömdes bort, sÀger Anna Storm. Men mig veterligen Àr det ingen som föresprÄkar det i dag. Idag Àr de flesta överens om att avfallet Àr ett resultat av val som vÄr generation har gjort och dÄ mÄste vi ta ansvar för att framtida generationer fÄr möjlighet att förhÄlla sig medvetet till det.
MÄnga frÄgor att besvara
Anna Storm och Thomas Keating har mĂ„nga frĂ„gor att ta stĂ€llning till. Ăr det ord och symboler som bĂ€st nĂ„r fram med ett varnande budskap? Finns det en risk att symboler tappar sitt vĂ€rde? Vilka material bevaras bĂ€st över tid? Och hur ska de formulera texten sĂ„ att den axlar de paradoxer som uppstĂ„r, exempelvis att den som stöter pĂ„ nĂ„got okĂ€nt inte âlyfter pĂ„ locketâ.
â En paradox Ă€r att en varning lĂ€tt skapar nyfikenhet. Samtidigt kan nyfikenheten vara viktig för att hĂ„lla budskapet levande. En annan paradox Ă€r att förmedla reell fara, samtidigt som man inte vill skapa panik, sĂ€ger Anna Storm.
Det finns ocksÄ en rad andra risker, exempelvis att den stora mÀngd koppar som kommer att anvÀndas för att kapsla in avfallet, i en avlÀgsen framtid kan uppfattas som en enorm metallresurs.
Olika former av budskap
Anna Storm och Thomas Keating tÀnker sig en bred palett av tekniker med olika typer av budskap som ska varna för det farliga kÀrnavfallet. En kategori Àr arkiv för skriftlig dokumentation.
â Det kan vara mer eller mindre tekniskt, mer eller mindre detaljerat och förvaras pĂ„ olika stĂ€llen. En andra kategori Ă€r estetisk, och kan handla om landskapsmarkörer, alltsĂ„ olika typer av fysiska formationer som visar att platsen Ă€r speciell.
Anna Storm och Thomas Keating tittar pÄ en del av de förslag som tagits fram i andra lÀnder. I Frankrike till exempel, har man haft en tÀvling dÀr konstnÀrer fÄtt ge förslag pÄ hur man kan mÀrka ut platsen.
â Ett förslag var att genmanipulera en skog sĂ„ att den blev blĂ„, men vem skulle inte vilja Ă„ka till en blĂ„ skog? frĂ„gar Anna Storm retoriskt.
Men historien visar att de flesta försök att fÄ mÀnniskor att inte betrÀda omrÄden har misslyckats
AvskrÀckande fungerar inte alltid
En annan idé frÄn USA Àr att skapa ett landskap som ser avskrÀckande ut, till exempel med stora svarta spetsar eller symboler som betyder fara.
â Men historien visar att de flesta försök att fĂ„ mĂ€nniskor att inte betrĂ€da omrĂ„den har misslyckats, ett exempel Ă€r de egyptiska pyramiderna, sĂ€ger Thomas Keating.
Pyramiderna var gravkamrar för de egyptiska faraonerna. Om deras kroppar förstördes skulle jorden gÄ under, trodde egyptierna. I dag Àr de en stor turistmagnet. Och orden tas knappast pÄ allvar.
Den tredje kategorin som Anna Storm och Thomas Keating arbetar med handlar om sociala praktiker, alltsÄ traditioner, ritualer och olika typer av aktiviteter för att hÄlla kunskapen levande.
Deadline för uppdraget
SKB rÀknar med att det dröjer minst 70 Är innan det Àr dags att stÀnga till slutförvaret. Anna Storm och Thomas Keating ska dock lÀmna sitt förslag pÄ varningstext, eller en key information file som det kallas, redan nÀsta Är. Dokumentet Àr tÀnkt att omfatta omkring fyrtio sidor och ska riktas till lekmÀn utan sÀrskild kunskap inom t till exempel kÀrnfysik.
â Det ska berĂ€tta det allra viktigaste men Ă€ven peka vidare mot mer omfattande information i till exempel arkiv, sĂ€ger Thomas Keating.
Fotnot: Artikeln Àr publicerad i LiU magasin nr 2/2022
