– Vi i styrelsen förväntar oss stordåd av er, sa Mille Millnert, ordförande för WASP, Wallenberg Autonomous Systems Program, när han presenterade styrelsen för de nyantagna doktorander, handledare och industrirepresentanter som samlas i Linköping för en tvådagars startkonferens för WASP:s forskarskola.
47 antagna doktorander, deras handledare, programledningen, WASP:s styrelse och representanter för industrin, totalt fler än 90 personer, samlades under två dagar för att ge forskarskolan en kickstart. Presentationer av de lärosäten som ingår i programmet, presentationer från industrin, lära-känna möten och beskrivningar av några av WASP:s projekt avlöste varandra och självklart togs också den obligatoriska gruppbilden.
Några exempel på projekt de nu ska kasta sig över är hur man kan få en robothand att greppa på många olika vis som en människohand och även förstå på vilket sätt den ska greppa vad. En kaffekopp kan ju exempelvis greppas på många olika sätt: uppe runt kanten, i örat eller ett stadigt tag runtom.
– För att vi ska kunna styra handen som vi vill måste vi hitta rätt representation, skala bort allt onödigt och koncentrera oss på det viktiga, sa Michael Felsberg, professor i datorseende, LiU.
En robot ska kunna lämna över och ta emot ett äpple, en hammare eller en kaffekopp, för att ta några exempel, vilket också betyder att roboten måste kunna följa ett rörligt mål.
När det gäller de självkörande bilarna måste de både kunna orientera sig i omgivningen och rita upp en modell av den, en karta, samtidigt som den håller reda på rörliga objekt som andra bilar, cyklar och fotgängare. Eftersom datorkraften i en bil är begränsad krävs att data bearbetas i – Vi vill inte bara att bilen beter sig rätt, vi vill också ha den optimala lösningen, sa Michael Felsberg.
Anders Ynnerman, professor i vetenskaplig visualisering, beskrev de smarta agenterna som hjälper oss att minska stressen. Han tog ett exempel från smarta hem. Idag tänker man sig att mjölken ska tala om att datumet börjar gå ut när någon öppnar kylskåpsdörren, men i morgon kanske kylen istället beställer hem ny mjölk när den gamla är slut eller har blivit för gammal.
– Låt datorerna göra det de är bra på och låt oss människor utnyttja vår kognitiva kapacitet, sa han.
I projektet ska de koppla samman verkliga miljöer med virtuella till så kallad augmented reality, förstärkt verklighet. Anders Ynnerman vill även se tredimensionella holografiska avatarer som hjälper oss människor att fatta kloka beslut.
Vi måste kunna fatta beslut utifrån enorma mängder data och behöver hjälp att omvandla miljontals gigabyte data till något som är begripligt och fattbart.
– Vi människor måste finnas med i loopen i de autonoma systemen. Projektet ska reda ut vilken plats vi människor har i en sådan omgivning. Det här är en realitet och inte science fiction, sa han.
Ett tredje exempel på projekt beskrev KTH-professorn Bo Wahlberg – hur vi hanterar trängseln på våra vägar.
– I storstadstrafiken sitter en person i varje bil som sedan står parkerad 90 procent av tiden. Den enda lösning man hittills föreslagit är att bygga nya vägar. Men vårt projekt handlar om effektivisering av trafik, sa han.
I ett försök i Rotterdam nyligen visades exempelvis att lastbilar från olika tillverkare kan köras automatisk i en kolonn, där den första bilens förare är den som kör. På så vis minskas bränsleförbrukningen med 15 procent.
– Allt handlar om samarbete, sa Bo Wahlberg.
Och samarbete lär det ju bli när nu forskare och akademiska doktorander från fem universitet och industridoktorander och deras handledare från 13 olika industriföretag ska samarbeta i sex olika forskningsprojekt.
47 doktorander i startgroparna
47 antagna doktorander, deras handledare, programledningen, WASP:s styrelse och representanter för industrin, totalt fler än 90 personer, samlades under två dagar för att ge forskarskolan en kickstart. Presentationer av de lärosäten som ingår i programmet, presentationer från industrin, lära-känna möten och beskrivningar av några av WASP:s projekt avlöste varandra och självklart togs också den obligatoriska gruppbilden.
Några exempel på projekt de nu ska kasta sig över är hur man kan få en robothand att greppa på många olika vis som en människohand och även förstå på vilket sätt den ska greppa vad. En kaffekopp kan ju exempelvis greppas på många olika sätt: uppe runt kanten, i örat eller ett stadigt tag runtom.
– För att vi ska kunna styra handen som vi vill måste vi hitta rätt representation, skala bort allt onödigt och koncentrera oss på det viktiga, sa Michael Felsberg, professor i datorseende, LiU.
En robot ska kunna lämna över och ta emot ett äpple, en hammare eller en kaffekopp, för att ta några exempel, vilket också betyder att roboten måste kunna följa ett rörligt mål.
Bearbetning i molnet
När det gäller de självkörande bilarna måste de både kunna orientera sig i omgivningen och rita upp en modell av den, en karta, samtidigt som den håller reda på rörliga objekt som andra bilar, cyklar och fotgängare. Eftersom datorkraften i en bil är begränsad krävs att data bearbetas i – Vi vill inte bara att bilen beter sig rätt, vi vill också ha den optimala lösningen, sa Michael Felsberg.
Anders Ynnerman, professor i vetenskaplig visualisering, beskrev de smarta agenterna som hjälper oss att minska stressen. Han tog ett exempel från smarta hem. Idag tänker man sig att mjölken ska tala om att datumet börjar gå ut när någon öppnar kylskåpsdörren, men i morgon kanske kylen istället beställer hem ny mjölk när den gamla är slut eller har blivit för gammal.
– Låt datorerna göra det de är bra på och låt oss människor utnyttja vår kognitiva kapacitet, sa han.
I projektet ska de koppla samman verkliga miljöer med virtuella till så kallad augmented reality, förstärkt verklighet. Anders Ynnerman vill även se tredimensionella holografiska avatarer som hjälper oss människor att fatta kloka beslut.
Vi måste kunna fatta beslut utifrån enorma mängder data och behöver hjälp att omvandla miljontals gigabyte data till något som är begripligt och fattbart.
– Vi människor måste finnas med i loopen i de autonoma systemen. Projektet ska reda ut vilken plats vi människor har i en sådan omgivning. Det här är en realitet och inte science fiction, sa han.
Trångt med en person i varje bil
Ett tredje exempel på projekt beskrev KTH-professorn Bo Wahlberg – hur vi hanterar trängseln på våra vägar.
– I storstadstrafiken sitter en person i varje bil som sedan står parkerad 90 procent av tiden. Den enda lösning man hittills föreslagit är att bygga nya vägar. Men vårt projekt handlar om effektivisering av trafik, sa han.
I ett försök i Rotterdam nyligen visades exempelvis att lastbilar från olika tillverkare kan köras automatisk i en kolonn, där den första bilens förare är den som kör. På så vis minskas bränsleförbrukningen med 15 procent.
– Allt handlar om samarbete, sa Bo Wahlberg.
Och samarbete lär det ju bli när nu forskare och akademiska doktorander från fem universitet och industridoktorander och deras handledare från 13 olika industriföretag ska samarbeta i sex olika forskningsprojekt.
