Kognitiva förutsättningar för bra kommunikation
För att få en överskådlig bild av kommunikativa funktionshinder behöver vi relatera kognitiva förmågor till kommunikativ potential och kommunikativa utmaningar. Vi har på ett framgångsrikt sätt studerat och relaterat kognitiva förutsättningar (t ex arbetsminne och fonologi) till kommunikation(o)förmåga i många studier av t ex barn med CP-skador, personer med traumatiska hjärnskador, epilepsi, eller utvecklingsstörning. Nyligen har jag visat att arbetsminneskapacitet också spelar en avgörande roll för vuxendöva personers förmåga till läppavläsning, teckenspråksanvändare, för användare av cochleära implantat och för personer som använder hörapparat, speciellt i situationer när mera avancerad signalbehandling används i hörapparaten och när lyssningssituationen är krävande.
Du lyssnar och förstår med hjärnan
Föreställ dig att du är på en middagsbjudning där du pratar med en okänd person. Du gör allt du kan för att höra vad personen säger mitt i surret av alla andras röster. Även om du missar ett ord här eller där så har du ett tillräckligt sammanhang för att kunna hänga med i vad personen säger. I den här typen av situation är du beroende av att utnyttja olika slags kunskaper (t ex om samtalsämnen) som du redan har lagrat i hjärnans långtidsminne för att kunna förutsäga och förstå vad personen pratar om. Än värre är det för personer med hörselskada. Vi har kallat vårt forskningsområde Kognitiv Hörselvetenskap. Kognitiv hörselvetenskap betonar den viktiga roll som kognitiva funktioner och förmågor spelar för kommunikativ framgång och hur den lyssnande hjärnan arbetar i situationer med olika grad av belastning.
En modell om samspelet
I en modell som handlar om “Ease-of-Language Understanding” (ELU-modellen) beskrivs i mera detalj hur arbetsminnet, uppmärksamhet och exekutiva funktioner samspelar med episodiskt och semantiskt långtidsminne i lyssningssituationer som är enkla och smidiga samt i situationer där koncentration och förståelseprocesser utmanas (Rönnberg et al., 2008, 2013, länkar till artiklar). Denna modell har alltså framgångsrikt kunna beskriva samspelet mellan ”bottom-up” (sensoriska) och ”top-down” (kognitiva) processer för dialogsituationer, men också för lång-tidsförändringar (negativa/positiva) till följd av åldrandet och hörselskadan. Vi har testat modellen med både beteendevetenskapliga och hjärnavbildningsmetoder, som t ex fMRI (hjärnans regionala blodflöde), MEG (hjärnans elektriska aktivitet i mikrotid) och pupillstorlek. Modellen har bidragit till att utveckla området Kognitiv Hörselvetenskap.
Långtidseffekter av hörselskada
En förutsägelse från ELU-modellen är att när signalerna in till örat är ofullständiga eller om personen har en hörselskada, så finns det en ökad risk för att den normala matchningen med lexikon inte fungerar. Det fonologiska intrycket av signalen är inte tillräckligt precist för att kunna låsa upp lexikon och därmed ett ords innebörd. Denna ”mismatch” process kommer då att kalla på extra resurser i form av att arbetsminnet får tas i anspråk i större utsträckning för att reparera vad som missats. Arbetsminnet kommer därmed att bli ”gymnastiserat” i högre grad än det episodiska långtidsminnet, eftersom det som inte kan avkodas, kan heller inte lagras och sedan plockas fram. Alltså, det episodiska långtidsminnet blir relativt sett mindre använt och i långa loppet försämras därmed denna funktion. Vi har visat detta resultat för ett antal olika typer av test och nu senast med hjälp av forskningsmaterial från en stor databas kallad the UK Biobank Resource.