91ÊÓÆ”

24 oktober 2022

Hur är det att vara forskningsledare i ett framtida forskningsfält, bo på ett flygplan över Atlanten och få familjelivet att gå ihop? Det är ett livspussel som cancerforskaren Linda Bojmar lägger varje dag när hon är tillbaka i Linköping för att utforska leverns roll i cancer i en unik humanstudie.

Person i ett labb som strÀcker sig efter ett instrument.
Linda Bojmar studerar metoder som kan förbättra överlevnadschansen för personer med cancer i bukspottkörteln. Fotograf: John Karlsson

FrÄn ryttare i ungdomslandslaget i fÀlttÀvlan till lovande cancerforskare med vÀrlden som arbetsplats. TÀvlingsinstinkten och drivet har tagit Linda Bojmar till nya och spÀnnande marker i forskarvÀrlden. HemvÀndaren ska genomföra studier i Sverige som Àr de första i sitt slag.

Efter ett par Är i USA har Linda Bojmar ÄtervÀnt till Sverige för att fortsÀtta sin forskningsresa. Forskningen som hon ska bedriva vid Linköpings universitet bygger vidare pÄ pilotstudier som hon har utfört under sin tid som postdoktor i David Lydens labb vid Weill Cornell Medicine och Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York. Hon ska utforska leverns roll i de processer som bidrar till att cancer i bukspottkörteln kan sprida dottertumörer till levern.

Pre-metastatiska nischen

Forskningen handlar primÀrt om cancer i bukspottkörteln, eller pankreas, som Àr en aggressiv form av cancer med hög dödlighet och begrÀnsade möjligheter till behandling. NÀr tumörcellerna spridit sig till levern och bildat dottertumörer, sÄ kallade metastaser, Àr överlevnaden vanligtvis kort. I sin forskning kommer Linda Bojmar undersöka tidiga steg i spridningen av dottertumörer till levern. Hypotesen Àr att levern har en aktiv roll i denna process och att det sker förÀndringar i levern som antingen frÀmjar eller motverkar metastasering dit. Dessa förÀndringar hoppas forskarna kunna mÀta i ett tidigt stadie innan metastaseringen har skett.

- Vi försöker titta pÄ nÄgot som vi kallar för den pre-metastatiska nischen - ett koncept som myntades av min PI (principal investigator/forskningsledare), David Lyden, i USA. Under pilotstudierna i USA fokuserade vi pÄ levern dÄ vi visste att de cancertyper vi intresserade oss för skulle sprida sig dit. Vi ville ocksÄ se vad som sker i levern nÀr den primÀra tumören vÀxer och hur det styr om man fÄr metastasering tidigt, i ett senare skede eller kanske inte alls. Vi ville försöka se om det Àr nÄgonting hos levern som vi kan anvÀnda för att hjÀlpa oss bromsa det hÀr helt enkelt.

Leverbiopsier frÄn patienter

Person skriver med en penna pÄ ett provrör.Linda Bojmar arbetar för fullt med att fÄ i gÄng sitt labb i Linköping. Foto John Karlsson Det har gjorts flera djurstudier som indikerar att det existerar förÀndringar i levern. Det Linda Bojmar startade dÄ hon kom över till New York var en humanstudie (studie pÄ mÀnniskor) dÀr hon och forskarteamet tagit leverbiopsier frÄn patienter för att titta om det hÀnder nÄgot i levern. Att ta leverbiopsier pÄ patienter Àr inte helt lÀtt. Hon hade en önskan om att starta upp studien i Sverige innan hon for till USA, men sÄ blev inte fallet. Nu har det gÄtt ett par Är och pilotstudierna i USA har visat pÄ goda resultat.

- Nu med ett hundratal patienter i USA vet vi att det inte Àr nÄgon större risk att ta leverbiopsier. Levern Àr tacksam för den vÀxer till. Vi ska starta det hÀr i Linköping ocksÄ.

Leverbiopsierna görs vid operationer, men det kan vara svĂ„rt att följa om man till exempel vill se om cancern kommer tillbaka. Knutet till biopsierna tittar Linda Bojmar och forskargruppen Ă€ven pĂ„ smĂ„ partiklar i blodet. Partiklarna innehĂ„ller proteiner och via partiklarna kan celler kommunicera med varandra pĂ„ avstĂ„nd – bĂ„de i friskt tillstĂ„nd och vid sjukdom. De kallas extracellulĂ€ra vesiklar och partiklar, EVP.

- De hÀr vesiklarna Àndras om cellerna blir maligna (elakartade) eller om nÄgonting sker i den hÀr mikromiljön. Vi vill anvÀnda de som biomarkörer för att pÄ ett lÀttare sÀtt kunna följa. Vi försöker knyta vad vi ser i levern och vad som hÀnder i levern till vad vi faktiskt kan detektera i blodet.

En biomarkör Àr en biologisk variabel som speglar en fysiologisk förÀndring till följd av sjukdom, lÀkemedelsbehandling eller annan yttre pÄverkan. Biomarkörer Àr Àmnen som lÀtt kan mÀtas i exempelvis blod.

Den humanstudien vi gör Àr den absolut första i sitt slag.

NÀsta naturliga steg Àr att applicera forskningen i en svensk kontext och genomföra studien i den svenska populationen med bas i Linköping. PortrÀttfoto av en kvinna utanför glasentrén vid Campus US.Linda Bojmar utanför glasentrén vid Campus US. Foto John Karlsson

- Konceptet för den hÀr typen av forskning har börjat uppmÀrksammats. Det finns mÄnga in vitro- och in vivo-studier i djurmodeller. Det börjar spridas runt om i vÀrlden vilket Àr jÀtteroligt. Den humanstudien vi gör Àr den absolut första i sitt slag. Om resultaten hÄller sÄ hoppas vi att det ska bli ett nytt stort forskningsfÀlt.

In vitro avser ofta forskning med odlade celler, medan in vivo betyder ”i det levande”. NĂ€r man pratar om in vivo-metoder sĂ„ betyder för det mesta djurförsök. Men Ă€ven försök pĂ„ frivilliga mĂ€nniskor Ă€r in vivo-försök.

Linda Bojmar hoppas att forskningen i ett första steg ska kunna hjÀlpa patienter med bukspottkörtelcancer. I dagslÀget har de en dÄlig prognos.

- Man kan sÀga att vi försöker skrÀddarsy med hjÀlp av de medel som vi har i dag. NÀsta steg Àr ju sÄ klart att se om vi kan hitta nÄgra nya molekyler i det hÀr som man kanske skulle kunna rikta behandling mot till exempel immunförsvaret. Om man bara generellt behandlar med de medel vi har i dag, hjÀlper det inte mycket för pankreascancer, men det kan bero pÄ att man inte ger det till rÀtt patient. Det kanske bara Àr den gruppen dÀr det finns ett aktivt immunsvar dÀr det faktiskt hjÀlper. DÄ mÄste vi pÄ nÄgot sÀtt hitta de antingen genom blodet eller genom levern eller deras tumör. Det blir nÀsta steg.

Att förlÀnga överlevnaden för patienter Àr första fokus.

- Vi hoppas kunna förlÀnga överlevnaden för patienter med frÀmst pankreascancer, men Àven de som har cancer i magtarmen eller matstrupen. MÄnga av de typerna som sprider sig till levern frÀmst. Det Àr första fokus.

Forskarteamet i Linköping

Under hösten 2022 hÄller Linda Bojmar pÄ att starta upp för fullt i Linköping. Det etiska protokollet Àr godkÀnt för att genomföra den humana studien hÀr i Sverige. Med stöttning av Cancerfonden, VetenskapsrÄdet och Svenska SÀllskapet för Medicinsk Forskning (SSMF) som Àr hennes tre större sponsorer för tillfÀllet ser hon fram emot att komma i gÄng.

- Vi har kommit igÄng med de svenska studierna och rekryterat de första patienterna som ska vara med i den hÀr studien och ge leverbiopsi. Nu planerar vi uppstart för magsÀck- och matstrupscancerpatienter. Efter det följer tarmcancer. Vi har Àven börjat informera om studien vid andra sjukhus i Sverige. Jag hÄller pÄ att starta upp mitt labb och tar itu med frÄgor kring var vi ska hÄlla hus och vilka samarbeten vi kan initiera pÄ LiU. Att fÄ komma i gÄng ordentligt Àr det som Àr mest spÀnnande för tillfÀllet.

Ett senare steg blir att involvera fler centra i Sverige för bukspottkörtelcancer.

- Det finns ett svenskt nĂ€tverk som heter SSPAC - Swedish Study group for pancreatic cancer som vi Ă€r en del av och som har stöttat mig Ă€ven nĂ€r jag var utomlands. De ligger bakom vissa av de hĂ€r anslagen. Det involverar centran i hela Sverige. Vi ska informera om studien för dem och se om vi har ytterligare centra intresserade. Även inom Norden Ă€r tanken. Det Ă€r nog nĂ„gra Ă„r till dess.

Hur ser din forskargrupp ut?

En grupp mÀnniskor i ett konferensrum.Möte med Lindas translationella forskargrupp med kliniker och prekliniker frÄn olika discipliner. Foto John Karlsson - Det Àr en brokig skara. Det Àr translationellt och det Àr sÄ jag tÀnkt att det ska vara. Det bygger pÄ kliniker och prekliniker frÄn olika discipliner som försöker göra sitt bÀsta för att driva de hÀr projekten framÄt. Det Àr sÀttet vi drivit projekten i USA ocksÄ. Det blir vÀldigt viktigt att involvera de hÀr personerna.

I gruppen ingÄr Hakon Andersen Blomstrand (patolog), Anette Jönsson (forskningssköterska), Anna Lindhoff Larsson (forskningssköterska), Carolin Jönsson (forskningsingenjör), Linda Bojmar, Bergthor Björnsson (kirurg och bitrÀdande professor), Jonas Burman (biomedicinsk masterstudent, blivande doktorand), Per Sandström (kirurg och professor), Constantinos Zambirinis (kirurgisk onkolog), Peter Gumberger (ST i kirurgi och blivande doktorand) och Elena Arlaman (blivande forskar-AT).

Hon betonar vikten av att alla som Àr involverade i projekten ska vara delaktiga i hela kedjan av hÀndelser.

- Jag vill inte att en kirurg skÀr ut en bit vÀvnad för att sen inte veta vad som hÀnder fortsÀttningsvis. Jag vill att personerna i projektet ska vara delaktiga och det vill de ocksÄ. De som jag jobbar med hÀr vill vara med i projekten. De Àr med i alla delar, handleder och Àr med hela vÀgen igenom.

Detsamma gÀller för studenterna.

- Det Ă€r likadant för studenterna. Även om man fĂ„r ett prov och stĂ„r pĂ„ ett labb och jobbar med analyser sĂ„ vill jag att man ska veta var det kommer ifrĂ„n, vem det kommer ifrĂ„n och varför det kommer dĂ€rifrĂ„n. DĂ„ fĂ„r alla en större helhet och det blir roligare. Vi hĂ„ller pĂ„ att svetsa samman det hĂ€r teamet.

HÀstvÀsten mot labbrocken

FastÀn forskningen tar upp mycket tid försöker hon finna tid till andra aktiviteter. I unga Är var hon professionell ryttare i ungdomslandslaget i fÀlttÀvlan. Men det kom en tid dÄ hon var tvungen att göra ett val. Samma dag som hon pÄbörjade sin forskarutbildning lÀmnade hon bort sin sista hÀst. Saknaden efter ridningen har varit stor. För att hÄlla i gÄng flÄset valde hon att snöra pÄ sig löparskorna. En dag under en löptur upp lÀngs East River i New York stötte hon pÄ en skylt med en hÀstsymbol pÄ. Undangömt i skuggan av Manhattan hittade hon ett par smÄ, röda lador med staket runt. HÀstar och ryttare med svensk flagga.Ungdomslandslaget i fÀlttÀvlan under Nordiska mÀsterskapen i Danmark 1999. Linda Bojmar Àr den tredje ryttaren frÄn vÀnster pÄ hÀsten Blue Steel. Landslaget tog guld i lagtÀvlingen och Linda tog brons individuellt.

- Det visade sig vara ett gammalt par, nu Àr de över 90 Är, som driver en liten ridklubb pÄ sommaren. Den ridklubben har jag varit involverad i under de senaste Ären. Jag trodde inte att jag skulle hitta en ridklubb dÀr, bara en gÄngbro bort. Ganska hÀftigt att se Manhattan nÀr man rider. De flesta som bor pÄ Manhattan vet inte om att det finns. Om man Àr en lantis som jag sÄ hittar man vÀl sÄdana stÀllen, skrattar Linda Bojmar.

FrÄn de smÄ, röda ladorna var det en promenad över gÄngbron till Manhattan och Upper East Side och labblokalerna dÀr hon tillbringade sina dagar.

KÀrlek pÄ labbet

Hon gjorde inte bara spÀnnande forskningsfynd i labbet. Hon fann ocksÄ kÀrleken dÀr. Inom forskningsprojektet hon drev trÀffade hon sin man.

- Han Àr kliniker och jobbade pÄ cancercentret tillsammans med de kirurgerna som arbetade med proverna. Man kan bokstavligen sÀga att vi trÀffades pÄ labbet.

Kvinna sitter med sitt barn i knÀt.Linda Bojmar med sin yngste son under mötet med forskargruppen pÄ US. Foto John Karlsson

Jag trodde nog inte att det skulle vara sÄ svÄrt att ha barn med den hÀr karriÀren.

Nu har de tvÄ barn tillsammans och mÄlet Àr att hela familjen ska rota sig i Linköping. Hennes man arbetar kvar i USA fram till sommaren 2023 och ska sedan arbeta pÄ US som forskande kirurg.

- Det Àr till viss del sprÄkbiten som han mÄste hitta tid för. VÄr Àldste son Àr tresprÄkig. Jag pratar svenska med honom, min man pratar grekiska med honom och sÄ pratar vi engelska emellan oss. Min man kan svenska pÄ en treÄrings nivÄ, men kanske inte till en 70-Ärig patients nivÄ, skrattar hon.

Hon rider inte pÄ elitnivÄ lÀngre, men tÀvlingsmÀnniskan i henne finns kvar minst sagt.

- Jag trodde nog inte att det skulle vara sÄ svÄrt att ha barn med den hÀr karriÀren. Jag Àr tÀvlingsinriktad sÄ jag löser det ju pÄ nÄgot sÀtt.

Att vara smÄbarnsmamma med bÄda fötterna pÄ varsin sida av Atlanten och samtidigt ta sin forskning framÄt krÀver mycket menar Linda.

- I Sverige finns ju knappt nÄgon lösning förrÀn barnet Àr ett Är och kan börja förskola. DÄ fÄr man lösa det sjÀlv om man kÀnner att man vill driva sin forskning framÄt annars stÄr det ju still i ett Är. Det mÄste man nog ha i Ätanke. Forskning Àr internationell och om man vill vara konkurrenskraftig mot utlandet Àr det svÄrt att bara stÀnga ner hÀr i Sverige. Det Àr verkligheten, pÄ gott och ont. Att ha basen i Sverige kommer nog underlÀtta och innebÀra trygghet. Ibland kÀnner jag att kanske kommer bli en slags ambassadör för att jobba internationellt med en internationell familj med barn pÄ ena armen. Det gör inte sÄ mycket tycker jag.

Vad har hÀnt i ditt forskarliv om fem Är?

- DÄ har vi lite resultat frÄn Sverige och förhoppningsvis bekrÀftar resultaten det vi har sett i USA - att levern spelar en roll i metastaseringsprocessen. Att vi kanske ocksÄ har bekrÀftat nÄgra av de mÄlmolekyler vi ser pÄ de hÀr extracellulÀra vesiklarna och att de kanske kan anvÀndas som behandlingsmÄl. Att vi kan anvÀnda nÄgon form av drog för att bromsa förloppet och dÀrmed fÄ lite bÀttre förutsÀttningar för den hÀr patientgruppen. Om fem Är har vi förmodligen ocksÄ studier i gÄng pÄ de andra tumörtyperna och dÄ ser vi ocksÄ om det finns skillnader eller likheter. Om det Àr sÄ att vi kan anvÀnda nÄgot generellt mot just spridning till levern eller om vi behöver behandla de pÄ olika sÀtt beroende pÄ vilken primÀrtumör de har.

Faktaruta

Ålder?
- 39 år

Familj?
- Man och två barn

Bor?
- Ingenstans känns det som. Mellan Sverige och USA just nu.

Intressen vid sidan om jobbet?
- Syssla med hästar när jag hinner. Jag skulle gärna få lite mer tid till det någon gång i livet. Jag får väl skaffa hästar till ungarna om inte annat. De ska väl få göra någonting annat än att leva på ett labb.

Äter helst?
- Thai. Sverige ligger ganska bra till för att Sverige gillar Thailand så mycket. I New York kan man hitta bra mat från världens alla hörn, men där får man betala ganska mycket för det. I Sverige kan man få riktigt bra thaimat för en mer vettig peng.

Läser?
Det finns tyvärr ingen tid till det. Jag gillade att läsa väldigt mycket när jag yngre, skönlitterärt främst. Den tiden kanske kommer åter någon gång.

Lyssnar på?
- Nej, inte direkt. En del kan lyssna på musik eller podd på labbet om man gör väldigt monotona grejer. Jag är inte den som gillar att sitta med hörlurar. Nu har jag ju nästan blivit tvingad med tanke på Zoommöten. Jag lyssnar väl på naturen när jag är ute. Och tystnaden.

Mer om forskningen

Reportageserie: Unga lovande forskare vid BKV