â Jag gillade de flesta Ă€mnena i skolan, men var vĂ€ldigt förtjust i matte och slöjd. Det senare var kreativt och pilligt och det ligger kvar lite i det vi gör idag, berĂ€ttar Sara Liin samtidigt som fiskmĂ„sarna utanför Campus US vĂ€snas sĂ„ att vi fĂ„r krypa nĂ€rmare mikrofonerna i vĂ„rt Zoom-samtal.
Hon Àr uppvuxen i Sandviken, men förutom intresset för matte och slöjd var hon ocksÄ en duktig medeldistanslöpare dÀr 400 och 800 meter var paradgrenarna. Det tog henne söderut och in pÄ ett löpargymnasium i Sollentuna.
â Det var dĂ„ som jag upptĂ€ckte det hĂ€r med att labba, jobba med celler och lĂ€sa om vad som hĂ€nder i vĂ„ra kroppar, berĂ€ttar Sara nĂ€r hon tĂ€nker tillbaka pĂ„ gymnasietiden dĂ€r hon kombinerade studier inom natur/genteknik med passionen för löpning.
LÀraren som drev inriktningen var lektor, men hade börjat undervisa pÄ gymnasiet och det var hon som sÄdde ett frö hos Sara.
â Min lĂ€rare pĂ„ gymnasiet var den som vidgade mitt perspektiv rörande vad en forskare kan forska om och det var dĂ€r som lusten vĂ€cktes, förklarar hon.
Inspirera till forskning
PÄ samma vis som Saras lÀrare inspirerade henne, ska hon nu göra detsamma. Under hösten 2020 blev Sara invald som ledamot i Sveriges unga akademi (SUA) dÀr hon bland annat arbetar med att fÄ barn och unga intresserade av forskning.
â Det som Ă€r spĂ€nnande och utmanade Ă€r att jag brukar undervisa vuxna mĂ€nniskor och tala pĂ„ konferenser. Nu ska jag lĂ€ra mig hur man fĂ„ngar intresset hos en betydligt yngre mĂ„lgrupp, nĂ€mligen barn.Sara Liin visar upp boken "Forskardrömmar" under Zoom-samtalet.
Nyligen slĂ€pptes barnboken âForskardrömmarâ som ett initiativ av ledamöter inom SUA. Sara tillhör den arbetsgrupp vars uppgift Ă€r att nĂ„ ut med boken till mĂ„lgrupperna.
â Det kĂ€nns vĂ€ldigt roligt att framöver fĂ„ trĂ€ffa skolklasser, göra biblioteksbesök och ta fram lĂ€rarmaterial kopplat till boken.
Att vara med i akademin ser hon redan stora fördelar med dÄ hon fÄr trÀffa forskare som befinner sig i liknande situation som henne sjÀlv.
â Inom akademin trĂ€ffar jag jĂ€tteduktiga forskare inom helt andra Ă€mnen som ser helt annorlunda pĂ„ till exempel karriĂ€rvĂ€gar, forskningsmedelsansökningar eller hur man koordinerar en grupp. Jag tror det Ă€r rĂ€tt nyttigt att inte bli för hemmablind.
Fascination för jonkanaler
Saras olika livs- och karriÀrval har varit en nyttig ingrediens i att inte bli för hemmablind. Efter löpargymnasiet valde hon att plugga medicinsk biologi vid Linköpings universitet.
â Det var nĂ„gra studenter frĂ„n medicinsk biologi vid LiU som besökte vĂ„r gymnasieskola i samband med en utstĂ€llningsdag. De berĂ€ttade vad utbildningen innehöll och vad man kunde göra efterĂ„t. Det inspirerade mig att vilja lĂ€sa pĂ„ mer och bli intresserad av utbildningen.
NÀr hon hade lÀst klart medicinsk biologi började hon doktorera hos Fredrik Elinder pÄ jonkanaler i nervsystemet, hur de fungerar och hur man kan reglera dem. Fascinationen lever Àn idag i högsta grad dÄ Sara fortsatt att forska pÄ jonkanaler, men mer kopplat till hjÀrtat.
â Ju mer man börjar nysta i det hĂ€r och försöka förstĂ„ hur de hĂ€r proteinerna fungerar, antingen vad som fungerar bra och vad som kan gĂ„ fel, öppnar sig nya frĂ„gor som man gĂ€rna vill besvara.
Passionen och fascinationen kring jonkanaler har funnits med under hela Saras forskningskarriÀr. Men det kan vara svÄrt för en utomstÄende att förstÄ sig pÄ vad arbetet betyder och vad det kan leda till.
â Min familj undrar ibland om jag aldrig ska göra nĂ„gonting nytt eller om vi kommer fram till nĂ„gonting nĂ„gon gĂ„ng, skrattar Sara.
Hitta sin forskaridentitet
Efter att ha avslutat sina doktorandstudier, for Sara till USA och University of Miami under hösten 2012 och jobbade under en tvÄÄrsperiod med en forskargrupp pÄ Floridas östkust. DÀr startade hon samarbeten med andra som inte fanns vid LiU för att lÀra sig nya saker.
Sara Liin, docent i neurobiologi vid Linköpings universitet, stĂ„r i korridoren utanför sitt kontor pĂ„ Campus US. Foto John Karlssonâ Jag hade en tydlig tanke att jag ville starta samarbeten med forskargrupper som kunde saker som jag sjĂ€lv inte hade kunskap om. Med samarbetena och diskussionerna som kom till dĂ€r, hittade jag frĂ„gorna som jag ville besvara.
Planerna pÄ att bygga upp en sjÀlvstÀndig forskarlinje tog form och Sara blev, som det ibland kallas, en hemvÀndare nÀr hon kom tillbaka till Linköpings universitet efter vistelsen utomlands.
â För mig har det varit viktigt att fundera över vad som Ă€r min forskaridentitet. Vad det Ă€r som jag brinner för och vill bygga min forskargrupp kring. Det kan annars bli svĂ„rt att fĂ„ olika forskningsmedel om det inte syns att man har en egen drivkraft och egna idĂ©er.
Att sÀtta jonkanalen i ett sammanhang i kroppen Àr vÄrt stora Àventyr just nu
Forskning som berör
Efter postdok-vistelsen i Miami, fortsatte Sara att etablera sig som forskare och finansieringsansökningarna gav resultat. Att det Àr svÄrt att fÄ större forskningsmedel Àr mÄnga medvetna om. Att fÄ det frÄn europeiska forskningsrÄdet Àr fÄ förunnat. Sara fick i hÄrd konkurrens ett av 2019 Ärs ERC Starting Grants frÄn det europeiska forskningsrÄdet pÄ runt 15 miljoner kronor till ett projekt om rytmrubbningar i hjÀrtat. Ett Är har gÄtt sedan projektet drog i gÄng.
â Vi befinner oss just nu mitt uppe i Ă€ventyret. Att sĂ€tta jonkanalen i ett sammanhang i kroppen Ă€r vĂ„rt stora Ă€ventyr just nu, berĂ€ttar Sara.
Forskningen berör och engagerar mÄnga, inte minst de familjer som drabbas hÄrt nÀr nÄgon nÀrstÄende fÄr rytmrubbningar i hjÀrtat eller plötsligt hjÀrtstopp. I ganska mÄnga fall beror det pÄ att man har Àrftliga förÀndringar i den typ av proteiner som finns i hjÀrtat som heter jonkanaler.
â Vi försöker nysta i vad det Ă€r som gĂ„r fel i proteinerna nĂ€r de inte fungerar som gör att de orsakar de hĂ€r sjukdomarna. Alla vill ha ett hjĂ€rta som fungerar bra, slĂ„r rytmiskt och fint.
Ibland fÄr Sara frÄgor frÄn patienter om hon har nÄgot lÀkemedel att erbjuda. Hon försöker alltid vara tydlig i sin kommunikation och understryka att det rör sig om grundforskning som hon och hennes forskargrupp bedriver, men som förhoppningsvis i samarbete med andra aktörer kan komma patienterna till gagn i framtiden.
â VĂ„r förhoppning Ă€r att den grundforskning vi bedriver kan bidra med viktiga pusselbitar för hur sjukdomar som hjĂ€rtarytmi och epilepsi kan behandlas.
Att upptÀcka nya saker, vare sig det Àr mountainbikecykling, löpning eller jonkanalers flera dimensioner, verkar vara Saras melodi. Detektivarbetet i hennes forskning Àr just nu inne i en mycket spÀnnande fas.
â Det som gör att jag tycker att de Ă€r sĂ„ fascinerande Ă€r att jonkanalerna har sĂ„ mĂ„nga dimensioner. Det Ă€r vĂ€ldigt spĂ€nnande att de har ett liv i sig sjĂ€lva, men att det Ă€r sĂ„ mĂ„nga saker som pĂ„verkar dem, fortsĂ€tter Sara.
PÄ bilden ser vi oocyt (Àggcell) frÄn afrikansk klogroda som uttrycker mÀnskliga kaliumjonkanalsproteiner mÀrkta med en grön fluorescerande molekyl, vilket gör att proteinerna kan synliggöras med mikroskoperingstekniker. - NÀr vi tog bilden kÀnde vi oss som astronauter som upptÀckt en ny planet, sÀger Sara. Foto Lisa-Marie Erlandsson
Pandemireflektioner
Ett Ă„r som prĂ€glats av covid-19-pandemin har gjort att arbetet saktats ner nĂ„got. Mycket har behövt anpassats dĂ€r exempelvis experiment och rekryteringar gĂ„tt lĂ„ngsammare Ă€n vanligt. Ăven om det funnits nackdelar har det Ă€ndĂ„ frigjort tid till reflektion.
â Vissa saker har gĂ„tt lite lĂ„ngsammare, men det har ocksĂ„ tvingat oss att tĂ€nka efter och planera mer. Ibland kan eftertĂ€nksamhet och god planering löna sig och i det stora hela har det fungerat ganska bra.
Sara Liins forskargrupp bedriver preklinisk forskning om hjÀrtats jonkanaler i sitt labb. Foto John KarlssonDet senaste Äret har ocksÄ bjudit pÄ forskningsöverraskningar och kommande finansieringsansökningar. Forskargruppen blev överraskade under det EU-stödda projektets gÄng.
â Under kartlĂ€ggningen att sĂ€tta jonkanalen i ett större sammanhang i kroppen har vi ocksĂ„ upptĂ€ckt ett antal molekyler som kan skilja mellan vĂ€ldigt nĂ€rbeslĂ€ktade jonkanaler. Det hade vi inte riktigt förvĂ€ntat oss, men det har plötsligt öppnat en ny spĂ€nnande riktning.
UpptĂ€ckten har lett till nya finansieringsansökningar. Ăven om Sara hunnit forska mycket inom sitt omrĂ„de Ă€r det Ă€ndĂ„ mycket som Ă€r nytt. Projektet har tagit ut henne och forskargruppen pĂ„ okĂ€nd mark, men det inspirerar.
â Det Ă€r vĂ€ldigt kul att fĂ„ zooma ut frĂ„n att titta pĂ„ sjĂ€lva jonkanalen till att fundera över vad befinner den sig i för miljö och vad blir den pĂ„verkad av. Och hur kan vi kartlĂ€gga det pĂ„ ett sĂ€tt som kanske Ă€r viktigt om man sen funderar pĂ„ hur ett helt hjĂ€rta fungerar eller en hel kropp.
Viktiga pusselbitar
Det Àr ett idogt pussel att lÀgga i grundforskningen som forskargruppen bedriver. Det som gör forskningen unik Àr den stora helhetsbilden, menar Sara.
â En sak som gör forskningen unik Ă€r att vi försöker koppla ihop det vĂ€ldigt detaljerade och molekylĂ€ra med vad som kanske kan vara relevant för kliniken, patienten eller den mĂ€nskliga kroppen. Det tror jag ganska mĂ„nga gillar med den forskningen vi gör.
- Jag upptÀckte mountainbikecykling som en ersÀttning till löpning och det ger i stort sett samma fina fördelar som löpning med naturupplevelser, flexibilitet och bra flÄstrÀning, sÀger Sara Liin. Foto Sara LiinAtt fÄ tiden att rÀcka till Àr ibland svÄrt. MÄnga timmar i labbet blir det, intygar Sara, men det Àr ocksÄ ett yrke med mycket frihet.
â Det krĂ€ver stort engagemang, men det finns ocksĂ„ mycket flexibilitet och frihet i hur vi jobbar. Att vara forskare, i alla fall för mig, innebĂ€r att jag i tankarna funderar mycket över mina projekt. DĂ„ har jag fördelen att ha ett jobb dĂ€r jag kan plocka upp datorn hemma pĂ„ kvĂ€llen.
Löpningen som upptog mycket tid i yngre Är har pÄ grund av strulande hÀlsenor nu fÄtt ge plats Ät ett nyfunnet intresse.
â Nu nĂ€r jag inte kan springa har jag upptĂ€ckt mountainbikecykling i stĂ€llet. NĂ€stan allt man kan göra ute i skogen tycker jag Ă€r roligt. TrĂ€dgĂ„rdsfix som att grĂ€va, plantera trĂ€d och klippa buskar tycker jag ocksĂ„ om, sĂ€ger Sara avslutningsvis.