91ÊÓÆ”

19 februari 2025

Sedan tre år tillbaka jobbar LiU-alumnen Hugo Wärner på SSAB i Oxelösund. Med expertis inom metallografi och forskning bidrar han till företagets resa mot fossilfritt stål.

Video

Det är en gråmulen dag i Oxelösund och regnet hänger i luften. Hugo Wärner, 36, möter upp utanför SSAB:s tillfälliga reception. Huvudkontoret på området håller på att renoveras, varav receptionen fått flytta in i tillfälliga baracker. Renoveringen är långt från det enda som sker på den enorma arbetsplatsen. SSAB som har funnits i Oxelösund sedan 1910-talet satsar nu stort på att bli först i världen med att kunna erbjuda fossilfritt stål och anpassar verksamheten därefter. 2021 tillverkades de första fossilfria plåtarna. 2026 ska produktionen ha ställts om.

I samband med omställningen följer också utmaningar – tillverkningen sker på ett nytt sätt, samtidigt ska slutprodukten hålla samma kvalitet. Det krävs skicklig personal, däribland forskare som med sin expertis kan bidra till att säkerställa kvalitét, undersöka mekaniska egenskaper, mikrostrukturer, samt kunna anpassa och utveckla produkterna för olika behov.

Efter tre år på avdelningen forskningsprovning med ansvar för elektronmikroskop har Hugo Wärner nyligen tillträtt en ny tjänst som produktutvecklare. SSAB tillverkar olika sorters plåtar med olika egenskaper – en del av uppdraget är att försöka utveckla nya typer av plåtar anpassade efter kundens önskemål.

– Det är viktigt att vi försöker se vad vi har i vår befintliga produkt för att kunna utveckla den och säkerställa att kvalitén bibehålls i och med övergången till fossilfritt, säger han.

Jobbet involverar småskaliga tester i labbmiljö och tester av provplåtar tillverkade i verksamheten.

– Vi testar egenskaper så som slagseghet, hårdhet, bockbarhet och hållfasthet. Vi har ett dedikerat provhus där vi kontinuerligt utvärderar plåtar så deras mekaniska egenskaper motsvarar kravställningen.

Väldigt kul och utvecklande
Hugo Wärner, ursprungligen från Kvarsebo utanför Norrköping, har studerat och doktorerat vid LiU. 2009 påbörjade han studier till civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik. Efter tvåan bytte han till maskinteknik och tog examen 2016. Efter detta valde han att fortsätta med doktorandstudier, 2021 tog han doktorsexamen i konstruktionsmaterial.

Vad var roligast med att vara doktorand? Har du något bra minne att dela?

– Jag tyckte det var ganska skönt att ha ett eget stort projekt att grotta ner sig i. Projektet i sig var intressant, men det var också väldigt kul och utvecklande att lära sig saker på vägen, om hur man driver forskningsprojekt och utarbetar rimliga forskningsfrågor och hypoteser. I början styr man väl inte så mycket själv, men till slut när man har satt sig in, efter tre-fyra år, så är det en själv som driver projektet. Då kan man ofta styra riktningen i projektet mer, ställa relevanta hypoteser och svara på nya frågeställningar. Det tyckte jag var kul. Det var också väldigt kul att skriva artiklar, bli publicerad och åka på konferens. Att diskutera med forskare från hela världen är väldigt givande och utvecklande.

Hugo om doktorandutbildningen

Man lär sig väldigt mycket. Hur man bedriver forskningsprojekt och problemlösning
Hugo Wärner, Produktutvecklare SSAB

Frågor till Hugo

Vilken roll har utbildningen spelat i din karriär?

– Man lär sig väldigt mycket. Hur man bedriver forskningsprojekt och problemlösning, säger Hugo Wärner.

För honom var tiden som doktorand en bra förberedelse för arbetslivet. På LiU fick han till exempel erfarenhet av att snabbt läsa på och sätta sig in i ett ämne och sedan förklara det för andra.

– Det har jag verkligen lärt mig. Att läsa på om ett ämne med ganska avancerad teori, ta ut den viktigaste informationen och sedan tydligt vidareförmedla den till kollegor eller handledare. Det är väldigt bra att kunna. Även i arbetslivet.

Hur hamnade du på SSAB?

Hugo WÀrner framför avancerat mikroskop.
Hugo Wärner är utbildad civilingenjör med examen i maskinteknik. 2016 påbörjade han doktorandutbildning, 2021 disputerade han i ämnet konstruktionsmaterial.
– De hade en annons ute och behövde någon som hade erfarenhet av undersökningar av avancerade mikrostrukturer med svepelektronmikroskop. Det passade mig bra, för det var en stor del av mitt forskningsprojekt när jag doktorerade. Jag tyckte det var kul, säger Hugo Wärner, och berättar att det verkade som att jobbet även skulle involvera problemfrågeställningar inom materiallära och konstruktionsmaterial, vilket också var tilltalande.

Han fortsätter:

– Det var en bra möjlighet. SSAB är ett företag som är i framkant med materialforskning på avancerade höghållfasta stål, och speciellt nu med omställningen till fossilfritt. SSAB producerar även pulver som används vid 3D-printade strukturer och bedriver forskning kring det, säger Hugo.

Vad tyckte du om utbildningen och LiU?

– LiU var väldigt bra. Jag hade en bra handledare, det tyckte jag var viktigt. Till slut blev det som en kollega, säger Hugo, och berättar att han fick möjlighet jobba ganska fritt.

– Men med beslut i samråd med handledaren såklart. Gruppen var bra. Jag hade gått på universitet innan så jag trivdes med platsen och de resurser vi hade till hands. Det var bra för det jag ville göra.

Vill du veta mer? Läs om våra forskarutbildningar

Relaterat innehåll

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.