â I dag Ă€r entreprenörskap ett vĂ€lkĂ€nt begrepp. Men det ansĂ„gs inte sĂ„ fint nĂ€r vi började med det hĂ€r pĂ„ tidigt 1990-tal. Vi var nog tio Ă„r före vĂ„r tid. âSka allting vara entreprenörskap?â var det nĂ„gon som sa och undrade varför vi ska lĂ€gga resurser pĂ„ det, berĂ€ttar Magnus Klofsten, professor inom innovation och entreprenörskap vid LiU.
Under första halvan av 1980-talet hade flera blivande stora techbolag frÄn Linköping redan grundats: Sectra, IFS och Intentia, till exempel. Initiativtagarna studerade eller hade studerat vid LiU.
Samma Är som Linköping science park (MjÀrdevi) grundades, 1984, var Magnus Klofsten fÀrdig med sin grundutbildning och pÄ vÀg ut i arbetslivet. MÄnga av hans studentkamrater kÀnde lockelsen till finansvÀrlden. Magnus Klofsten var inget undantag.
â Men sĂ„ fick jag frĂ„gan om jag ville vara med i ett forskningsprojekt med fokus pĂ„ riskkapital. Ett erbjudande man inte kunde tacka nej till.
Hans avhandling om tidiga utvecklingsprocesser i teknikbaserade företag, frÄn 1992, ligger till grund för en handbok i startup-företagande som anvÀnds fortfarande. Han fortsatte sina studier av uppstart och entreprenörskap med avstamp i begreppet affÀrsplattformen. Och samverkade bÄde inom och utanför universitetet, inte minst med MjÀrdevi science park.
Allra först kallade vi
den 'förkuvösen'
â Vi startade tillsammans med MjĂ€rdevi-vd:n Sten Gunnar Johansson Sveriges första företagsinkubator, allra först kallade vi den âförkuvösenâ. Och i förlĂ€ngningen, tio Ă„r senare, blev den LEAD som den heter i dag.
Triple helix-modellen
UngefÀr samtidigt med Magnus avhandlingsarbete lade den amerikanska forskaren Henry Etzkowitz (Stanford University) fram teorierna om triple helix-modellen, alltsÄ att det kan finnas ett samspel mellan akademien, nÀringslivet och det offentliga.
â Det handlar om olika former av ekosystem. Triple helix Ă€r en modell som ofta anvĂ€nds som ett framgĂ„ngskoncept. Offentliga myndigheter inom staten, regioner och kommuner kan stötta industrin, och driva olika program för att hjĂ€lpa unga företag. Akademien kan bidra med forskning och innovation. Vi kan ocksĂ„ driva utvecklingen av processerna inom entreprenörskap, sĂ€ger Magnus Klofsten.
En kritisk massa
â I bĂ„da de hĂ€r miljöerna finns en kritisk massa av mĂ€nniskor, innovationer och en samverkan mellan olika myndigheter, akademien och nĂ€ringslivet, sĂ€ger Magnus Klofsten.
Han har Àven grundat och deltagit i arbetet med att bygga upp kompetenscentrum vid LiU, som, CIE, HELIX 1, HELIX 2 och AgoraLink. De handlade om att utveckla starka kopplingar mellan forskning och praktik.
â Etzkowitz satt med i HELIX international advisory board. Jag brukar sĂ€ga att det finns mĂ„nga regler inom akademien men ocksĂ„ oĂ€ndliga möjligheter, bara man vill. Och lyckas att attrahera resurser och rĂ€tt personer.
Coacha entreprenörer
Kanske lever Magnus Klofsten som han lÀr. Han har tagit chanserna och utvecklat idéerna nÀr de har kommit. Tidigt kom tankarna pÄ stöd och coachning för entreprenörer.
â Vi pĂ„ LiU startade under 1986 tillsammans med nĂ€tverket SMIL i Linköping det sĂ„ kallade Utvecklingsprogrammet för mer etablerade företag, och nĂ„gra Ă„r senare Ă€ven Entreprenörskapsprogrammet som fokuserade pĂ„ start av nya företag. I utvecklingsprogrammet engagerades entreprenören och företagsbyggaren Uno AlfredĂ©n som ledare och vi arbetade med att coacha deltagarna. Programmet blev nĂ„got av en âinstitutionâ för vĂ€xande företag med rötter i LiU.
Han beskriver hur flera företag i regionen sökte sig till programmen.
Vad var sjÀlva grundidén?
â Det skulle vara skarpt lĂ€ge direkt, absolut inte nĂ„gon kurs. Det var bĂ„de lite kontroversiellt och genialiskt. Det mĂ„ste vara relevant och givande och kĂ€nnas viktigt. Entreprenörerna utvecklar företagets affĂ€r och âmasserarâ sina knĂ€ckfrĂ„gor. Med stöd frĂ„n programledningen. Deltagarna blir utmanade och fĂ„r jobba mycket hĂ„rt med sina frĂ„gestĂ€llningar.
Magnus Klofsten minns Ànnu att programmet började leva sitt eget liv.
Vi körde programmet i
olika former i mÄnga Är
â Vi fick samtal frĂ„n andra regioner, kommuner och science parks i Sverige som ville ha programmet. Vi körde programmet i olika former i mĂ„nga Ă„r. I dag finns flera enskilda kurser i entreprenörskap som en integrerad del i flera av LiU:s utbildningar. Drygt 500 studenter per Ă„r lĂ€ser pĂ„ nĂ„got sĂ€tt en entreprenörskapskurs vid LiU. Det kan jag förstĂ„s kĂ€nna viss stolthet över.
PÄ senare har han vÀnt blicken inÄt i organisationerna och fokuserar pÄ internt entreprenörskap, det som brukar kallas intraprenörskap, nÄgot han publicerat flera studier om.
NÄ, ska allting vara entreprenörskap?
â Kanske inte allt, men vĂ€ldigt mycket. Det finns mĂ„nga, mĂ„nga fler entreprenörer Ă€n vi tĂ€nker pĂ„. Men man ser inte pĂ„ sig sjĂ€lv som en. I en organisation handlar det ofta om att ta initiativ, starta och att driva projekt, att vara tidig med en idĂ© som löser ett problem, sĂ€ger Magnus Klofsten.
â Forskningen visar att en förutsĂ€ttning för att vara ett entreprenöriellt universitet Ă€r att det finns ett starkt intraprenörskap. Och det finns absolut vid LiU.
Hur ser framtiden ut för östgötaregionens LiU-avknoppningar?
â Det Ă€r tydligt att inga nya globala storföretag har knoppats av frĂ„n LiU pĂ„ mĂ„nga Ă„r. Kanske beror det pĂ„ att de mest lysande talangerna snabbt blir uppköpta. FörutsĂ€ttningarna Ă€r dock mycket gynnsamma. Vi har bĂ„de Linköping science park och Norrköping science park, tvĂ„ mycket framstĂ„ende parker, samt en toppklassig företagsinkubator i Lead. Det rĂ„der dessutom ingen brist pĂ„ kompetens, innovativa företagsidĂ©er och entreprenörsanda. En annan observation Ă€r att företag som startar som avknoppningar frĂ„n LiU ofta stannar kvar i regionen â nĂ„got som lovar gott för vĂ„rt framtida nĂ€ringsliv, svarar Magnus Klofsten.
