Jag återkommer nästan alltid till att teknikämnet ska vara ett brett och allmänbildande ämne för våra elever. Ibland måste jag påminna mig det när det virvlar av åsikter, initiativ och vinklar, som uttrycker att något speciellt fokus, innehåll eller perspektiv ska vara om inte dominant, så i alla fall viktigare än annat. Då är det engeläget att försöka vara balanserad. Det ska jag försöka vara nu. På samma sätt som vår nuvarande kursplan.
Teknikens janusansikte
När detta skrivs är det fortfarande januari månad, den romerske guden Janus månad. Guden med två ansikten, ett som blickar framåt och ett som blickar bakåt. Guden som kan öppna och stänga himlens portar, och kanske just därför har tolkats som en dömande gud som kan vara både ond och god. I flera texter har tekniken omkring oss på samma sätt beskrivits som sådan, som att den bär på janusansikten. Men, Janus kan också vara en didaktisk förebild.
Janus didaktiska styrka
Att lära av historien för att kunna se framåt. Den kritiska blicken är Janus styrka! När vi tillsammans med våra barn och elever ska värdera tekniken omkring oss – vare sig den är historisk, redan här, eller framtida – är denna förmåga något eftersträvansvärt i våra teknikklassrum. Det är där den allmänbildande ambitionen med teknikundervisningen kan ge elever en teknisk ryggrad. Att förstå hur den teknik vi skapar nu, kan bidra till en bättre värld.
En paroll i taget
Ofta har jag upplevt att diskussionen om teknik och teknikundervisning hamnar i en slags didaktisk monokultur. Bara en sak verkar kunna diskuteras i taget. Under några år lyfts en paroll fram. Det har handlat om bärande idéer med avsikt att göra avtryck i undervisningsinnehållet, t.ex. entreprenörskap, hållbar utveckling, digital kompetens, AI, genus eller STEM. Det är inte ovanligt att det är andra aktörer utanför det direkta skolväsendet som trycker på. En del idéer har mer kraft än andra. Problemet är att när en ny idé bärs fram, tenderar en tidigare falla i glömska.
Vi har en bra kursplan
De senaste decennierna har jag tyckt att de flesta av de nya idéer som lyfts fram, redan ryms inom den kursplan för grundskolan som vi har. Ett exempel på det var när digital kompetens knackade på dörren kring 2015. Att det sedan blev mest programmering är en annan historia. Min poäng är att, kan vi bara hålla flera bollar i luften samtidigt, så möjliggör vår svenska kursplan kombinationer som genus och entreprenörskap, AI och hållbar utveckling, STEM och digital kompetens. Där kan Janus vägleda undervisningen, hjälpa oss att värdera för att blicka framåt. Kommer himlens portar öppnas eller stängas när tekniken förändras?