91ÊÓƵ

Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEIS-intervjuer och AWP- och AWC-observationer genererar utgör en viktig grund vid planering av personcentrerade rehabiliteringsinsatser.

Med bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance (AWP) är det möjligt att göra en aktivitetsbaserad bedömning av klienters arbetsförmåga i olika arbetsuppgifter i såväl reella som konstruerade miljöer. Vid en bedömning av arbetsförmåga är det även viktigt för bedömaren att bilda sig en uppfattning om vilka krav som ställs på personen i arbetssituationen för att kunna dra några slutsatser om klientens prestation, det vill säga bedömaren bör vid en bedömning även genomföra en arbetskravsanalys. En sådan analys är möjlig att göra med bedömningsinstrumentet Assessment of Work Characteristics (AWC), som syftar till att bedöma vilka krav på olika arbetsfärdigheter som ställs på klienten i olika arbetssituationer.

AWP och AWC är instrument som är tänkta att kombineras med varandra, och möjliggör för bedömaren att få en mer täckande bedömning av såväl klientens prestation som de krav arbetet ställer. Bedömningsinstrumenten kan användas som metoder för att bilda underlag för rekommendationer om anpassningar och åtgärder för klienter, men även för att utvärdera effekter av interventioner på klienters förmåga att utföra arbete.

Med hjälp av Work Environment Impact Scale (WEIS) identifieras personens upplevelse av hur arbetsmiljöfaktorer stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. För personer med erfarenhet av sjukskrivning har sociala interaktioner på arbetet och meningsfullheten i arbetet framkommit som viktiga stödjande faktorer. Upplevelsen av för högt ställda krav i relation till arbetsgenomförandet och avsaknad av rättvis belöning för utfört arbete lyfts som hindrande faktorer.

Bedömning utifrån Worker Role Interview (WRI), som består av en semistrukturerad intervju och efterföljande skattning, ger information om motivationsaspekter för återgång i arbete för till exempel tilltro till den egna förmågan och förmåga att ta ansvar. Områdena roller och vanor beaktar livsstilsfaktorer såsom personens möjligheter att anpassa sig till en arbetsroll och förändringsbenägenhet. Området miljö beaktar personens interaktion med omgivningen, det vill säga hur fysiska och psykosociala miljöfaktorer på och utanför arbetet påverkar möjligheten att arbeta. WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning har prövats i flera studier. De områden i WRI som har visat sig ha stark prediktivitet för återgång i arbete är personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet och hur personens vanor och rutiner utanför arbetet ser ut. Att inom arbetslivsinriktad rehabilitering se till helheten, det vill säga både hur det fungerar på arbetet men också hur personens aktivitetsliv utanför arbetet ser ut i form av dagliga vanor och rutiner, är centralt vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning eller för att stödja personers möjligheter att komma i arbete.