Marie Cronqvist Àr professor i historia med inriktning mot modern historia vid Linköpings universitet. Hon Àr bördig frÄn norra SkÄne och har arbetat pÄ Lunds universitet som universitetslektor i journalistik och mediehistoria vid Institutionen för kommunikation och medier innan hon kom till LiU. Hon disputerade i historia 2004 och har haft Lund som hemmabas under hela sitt vuxna liv, men har Àven varit gÀstforskare i Italien, Tyskland och Australien.
â Det Ă€r spĂ€nnande och roligt att byta miljö. Det var hög tid för mig att söka mig nya utmaningar. Det Ă€r hĂ€lsosamt att röra pĂ„ sig. I jĂ€mförelse med andra lĂ€nder Ă€r rörligheten bland svenska akademiker i allmĂ€nhet för liten. Jag hoppas att det finns möjligheter pĂ„ LiU att odla och förĂ€dla min egen forskningsprofil, samtidigt som jag vĂ€ldigt gĂ€rna arbetar i team och trivs med att bygga miljöer dĂ€r andra kan vĂ€xa.
Finansieras genom en generös donation
Professuren i historia med inriktning mot modern historia finansieras av en stiftelse för forsknings- och kulturÀndamÄl i Linköpings kommun. Enligt önskemÄl frÄn grundaren Michael Cocozza, som tillsammans med sin hustru Catharina Högbom donerat 100 miljoner kronor till stiftelsen, Àr den första satsningen tvÄ professurer i historia vid LiU. Den ena innehas av David Ludvigsson och den andra av Marie Cronqvist.
â Satsningen Ă€r verkligen historisk â i alla tĂ€nkbara bemĂ€rkelser. Donationen saknar motstycke. Den mĂ„ste vara en av de allra mest generösa donationerna till en humanistisk Ă€mnesmiljö i Sverige nĂ„gonsin. Allt detta förpliktigar sĂ„klart. Nu finns förutsĂ€ttningarna för att bygga nĂ„got starkt och jag ska sjĂ€lvklart göra mitt allra bĂ€sta för att bidra. Men jag Ă€r inte ensam, utan har lyxen att fĂ„ finnas i en miljö med mĂ„nga trevliga och skickliga kollegor.
Rör sig frÄn kalla kriget till "Hesa Fredrik"
Marie Cronqvists forskning har haft sin tonvikt vid efterkrigstidens och kalla krigets kulturella förestĂ€llningsvĂ€rld i Sverige, Norden och Europa. Hon arbetar gĂ€rna utifrĂ„n kultur- och mediehistoriska perspektiv. Tidigare har hon haft projekt om bland annat det svenska civilförsvarets och det psykologiska försvarets historia, om radio- och televisionssamarbetet mellan Sverige och Ăsttyskland, och om kalla krigets minnesplatser.
â Just nu har jag tvĂ„ huvudsakliga forskningsprojekt igĂ„ng. Dels Ă€r jag forskare och medlem i styrgruppen för ett stort forskningsprogram finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, dĂ€r vi Ă€r 22 forskare frĂ„n mĂ„nga olika discipliner inom humaniora och samhĂ€llsvetenskap som tillsammans utforskar apokalyptiska förestĂ€llningar frĂ„n biblisk tid till nutid. Det Ă€r vĂ€ldigt givande och jag har fĂ„tt en djupare förstĂ„else för den apokalyptiska traditionen i samarbetet med religionsvetare. Dels har jag ett eget projekt och en nordisk forskargrupp som i fjol fick medel frĂ„n VetenskapsrĂ„dets sĂ€rskilda utlysning om beredskap och sĂ€kerhet. I det projektet ska vi forska om varnande ljudmiljöer och ett sĂ€rskilt fokus ligger pĂ„ utomhussirener, det vi i Sverige kallar "Hesa Fredrik" och Viktigt Meddelande till AllmĂ€nheten (VMA).
Forskning som fÄr sjÀlen att vibrera
â Just nu Ă€r jag vĂ€ldigt intresserad av det tvĂ€rvetenskapliga fĂ€lt som kallas för historical sound studies, som utforskar olika aspekter pĂ„ ljud, ljudmiljöer och lyssnande i ett historiskt perspektiv. VĂ„rt nya projekt om sirener och varningssignaler kombinerar mitt mediehistoriska och kulturanalytiska arbetssĂ€tt med krigs- och totalförsvarsfrĂ„gor pĂ„ ett spĂ€nnande vis. Jag ser fram emot att fördjupa mig i det hĂ€r och hĂ€nvisar till ett uttryck av den italienske historiefilosofen Benedetto Croce, ljudets historia ska "vibrera i historikerns sjĂ€l".
VMA har anvÀnts i nÀstan hundra Är i Sverige för att varna vid flyglarm, stora olyckor eller samhÀllsstörningar och Marie Cronqvist vill nu ta reda pÄ vilken roll dessa offentliga, varnande ljud spelar i mÀnniskors vardagsliv. Projektet ska bidra med kunskap om hur vi ska konstruera varnande ljudmiljöer i framtiden.
â Ănda sedan jag skrev min avhandling har min forskning behandlat relationen mellan Ă„ ena sidan rĂ€dslor och hot, och Ă„ andra sidan trygghet och sĂ€kerhet. Idag Ă€r det mer relevant Ă€n nĂ„gonsin. Dessutom har jag en samtidshistorisk utgĂ„ngspunkt, det vill sĂ€ga att jag försöker förstĂ„ den vĂ€rld vi nu lever i med hjĂ€lp av kunskaper om förflutna skeenden och mĂ€nniskor. För samtidshistorikern Ă€r historien alltid levande och öppen. Det förflutna Ă€r i den meningen aldrig fixerat utan stĂ€ndigt uppe för revidering. Men det innebĂ€r inte att historien kan skrivas om hur som helst och med vilka syften som helst, nĂ„got som vi ser fasansfulla exempel pĂ„ bĂ„de i Sverige och i vĂ„r omvĂ€rld. DĂ€rför mĂ„ste en samtidshistoriker vara aktiv och samverka med det omgivande samhĂ€llet, för att förankra historiedebatten i etablerad forskning och vetenskap.