â Vi ska förebygga, vi ska hitta och vi ska behandla skadorna. Alla kvinnor ska kĂ€nna sig trygga med att föda barn.
SÄ Àr det inte idag.
Eva Uustal Àr överlÀkare pÄ Universitetssjukhuset i Linköping och expert pÄ förlossningsskador. Hon Àr ocksÄ ledande i det nationella arbetet med att lyfta fram sjukvÄrdens brister pÄ omrÄdet och att ÄtgÀrda dem. PÄ Kvinnokliniken i Linköping utför hon varje Är hundratals operationer pÄ kvinnor som fÄtt skador under sina förlossningar. Det kan handla om svÄra bristningar, i de allvarligaste fallen skadas Àndtarmens slutmuskel som leder till analinkontinens om ingen operation görs. Tre procent rÄkar ut för den typen av skada. Cirka 80 procent av förstföderskorna fÄr skador i mellangÄrdens muskelfÀsten som behöver sys.
Hört hÄrresande historier
Parallellt med det handfasta operationsarbetet och samtalen med mammorna driver hon forskningsprojekt dÀr hon systematiserar skadorna sÄ att kunskapen kring dem ska vÀxa bÄde nationellt och internationellt.
â Jag har hört hĂ„rresande historier om hur kvinnor blivit bemötta i vĂ„rden. âLite fĂ„r man rĂ€kna medâ Ă€r en vanlig kommentar, Ă€ven frĂ„n lĂ€kare och barnmorskor. DĂ„ kan det handla om allvarliga skador i kvinnans underliv som ger henne livslĂ„nga besvĂ€r med kiss och bajs, smĂ€rtor och dĂ„ligt sexliv.
Kvinnorna har stÄtt ensamma mot en ovetande eller oförstÄende omvÀrld, ofta fyllda med skuld och skam. Hur Àr det möjligt att förlossningsskador i vÄr moderna, jÀmstÀllda tid fortsatt att negligeras och tystas ner?
Stort mÄtt av skam
â Det handlar fortfarande om ett stort mĂ„tt av skam, tyvĂ€rr. Skam hos personalen för att de inte lyckats förebygga skadan eller för att de inte vetat exakt vad de skulle göra. Den födande kvinnan har kunnat kĂ€nna skam för att hon blev en âsĂ„nâ som fick en skada. Eller lagt skulden pĂ„ sig sjĂ€lv för att hon inte trĂ€nat knipövningar tillrĂ€ckligt mycket, nĂ€r det kanske varit muskelfĂ€sten som brustit och gjort det omöjligt att knipa.
Eva Uustal sÀger att hon blir mörkrÀdd nÀr hon tÀnker pÄ hur det varit. Ljuspunkten Àr att vÄrden under de senaste decennierna blivit bÀttre. Kvinnor som födde barn under 1980- och 90-talet, till exempel, fick fler och allvarligare bristningar Àn de som föder idag.
â DĂ„ fanns en trend frĂ„n USA att kvinnor skulle âĂ€ga sina egna kropparâ och föda fram barnet utan aktiv hjĂ€lp frĂ„n barnmorskan. Det ledde till att kvinnorna inte alltid fick den vĂ€gledning som behövs. Idag har barnmorskorna en mer aktiv och kommunikativ roll, och det lĂ„ngsamma framfödandet betonas för att undvika allvarliga bristningar.
Eva Uustal Àr mÄn om att betona att de flesta förlossningar sker utan komplikationer. Men kunskapen om hur till exempel bristningar i kvinnans underliv ska ÄtgÀrdas pÄ lÀngre sikt Àr ojÀmnt fördelad över landet, vilket innebÀr stora variationer i dagens vÄrd.
â Ăstergötland Ă€r bĂ€st. VĂ€stmanland Ă€r vĂ€rst.
VĂ€ljer kejsarsnitt
Under de senaste Ären har förlossningsskador hamnat mer i fokus i media. Eva Uustal menar att uppmÀrksamheten bland annat beror pÄ att kvinnorna sjÀlva hörs mer, till exempel pÄ sociala medier, och att de i större utstrÀckning gÄtt ut i medier och modigt berÀttat om sina skador. Kanske skammen hÄller pÄ att avta?
Parallellt med uppmÀrksamheten pÄ förlossningsskador ökar, inte ovÀntat, antalet kvinnor som vÀgrar föda vaginalt. De vÀljer kejsarsnitt.
â Danderyd Ă€r ett tydligt exempel. HĂ€r Ă€r kejsarsnittsfrekvensen högst i Sverige. Kvinnorna vill inte riskera framfall, de vill fortsĂ€tta kunna springa marathon.
Men kejsarsnitt Àr ingen vÀg att gÄ, poÀngterar Eva Uustal. Ingreppet kan leda till ett försÀmrat immunförsvar hos barnet, amningsstörningar och sammanvÀxningar i buken. Kommande graviditeter kan bli komplicerade.
SÄ vad Àr dÄ lösningen om kvinnorna inte kÀnner sig trygga med att föda vaginalt och kejsarsnitt inte heller Àr ett alternativ?
Det finns bara en vÀg att gÄ, menar Eva Uustal.
â FörlossningsvĂ„rden mĂ„ste utformas sĂ„ att kvinnorna kĂ€nner tilltro till den. Samtliga kvinnor bör undersökas noga efter förlossningen. Alla mĂ„ste bli respekterade och lyssnade till nĂ€r de sĂ€ger att de har problem i underlivet. De mĂ„ste fĂ„ rĂ€tt information och kunna lita pĂ„ att det finns en plan för vad som ska göras om de har skador, och att skadorna gĂ„r att rĂ€tta till.
Internationellt föredöme
För nÄgra Är sedan tog hon dÀrför initiativ till att göra nationella uppföljningar av hur det gÄtt för kvinnor som fÄtt större förlossningsbristningar. Sedan 2014 finns det nationella Bristningsregistret som nu bidrar till ökad kunskap om hur skadorna ska kunna undvikas, och hur de ska behandlas.
Hon Àr ocksÄ med och skapar ett webbaserat utbildningsprogram dÀr de senaste rönen om förlossningsskador presenteras, och bygger upp nationella riktlinjer för förlossningsvÄrden sÄ att den blir jÀmlikt sÀkrare över hela landet. Och hon arbetar för att Kvinnokliniken i Linköping ska bli ett nationellt centrum kring förlossningsvÄrd.
För Eva Uustal, 57 Är, Àr det ett personligt mÄl att upprÀtta tilltron till förlossningsvÄrden innan hon gÄr i pension.
â SĂ„ jag kan inte sluta jobba Ă€n pĂ„ ett bra tag, sĂ€ger hon halvt pĂ„ skĂ€mt, halvt pĂ„ allvar.
Hon har ett mÄl till, för övrigt.
â Jag vill se till att vi att vi blir ett internationellt föredöme och att vĂ„rt arbetssĂ€tt fĂ„r spridning internationellt. Trots vĂ„ra brister ligger Sverige faktiskt redan idag i framkant.
Foto: Anna Nilsen