Ariel var Almedalens mest intervjuade robot redan förra Äret och Àven i Är fick hon medverka i bÄde TV och dagstidningar, som Svenska Dagbladet. Vill hon kanske till och med bli statsminister? Visst! Och vinna fotbolls VM för robotar? Visst, jag ska bli bÀttre Àn Zlatan, svarar Ariel trosvisst. Hon har fÄtt en egen profil pÄ Tinder (dejting-tjÀnst) och var pÄ speed-dejting för robotar i Almedalsparken. Men nÀr blir roboten förÀlskad i en mÀnniska?
Förra Ă„ret stĂ€llde moderator Claes de Faire frĂ„gan vad som skiljer en robot frĂ„n en mĂ€nniska. Fredrik Löfgren, student och robotutvecklare vid Institutionen för datavetenskap, IDA, svarade âRobotar har inga kĂ€nslorâ, men frĂ„gan tog han ocksĂ„ med sig hem till LiU.
Kognitionsvetaren Sofia Thunberg, Àven hon vid IDA, fyller i:
â Robotarna blir allt mer lika oss och vi blir allt mer lika robotarna - konstgjorda linser för att se i mörker, chip i armen för att kunna öppna dörrar och proteser av olika slag, exemplifierar hon.
Men Ariel, Elsa, Pepper och deras vÀnner har inget stort kÀnsloregister, förutom att vara glada och positiva som robotuppfostrare Fredrik Löfgren.
â Vad Ă€r en kĂ€nsla, frĂ„gar han. Det finns robotar som skriver musik, som skapar poesi och som mĂ„lar tavlor. I ett av EU:s flaggskeppsprojekt har man som mĂ„l att simulera en mĂ€nsklig hjĂ€rna. I dag kan de simulera en mask, men de rör sig uppĂ„t blad organismerna, sĂ€ger han.
â Den poesi som robotar skriver Ă€r ju inte sĂ„ vidare bra, konstaterar Sofia Thunberg.
Fredrik Löfgren hĂ„ller med om att den Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge Ă€r tĂ€mligen âexperimentellâ. Men de lĂ€r sig.
â Robotarna kan samarbeta pĂ„ Ă€ldreboendet för att ta reda pĂ„ vad de boende önskar, de kan slĂ„ larm snabbt om nĂ„gon har ramlat, de kan dela ut mediciner och vara sĂ€llskap, fortsĂ€tter Sofia Thunberg.
I mÄngt och mycket handlar det om kultur och social acceptans: I japan, dÀr robotar anvÀnds mest, kan robotar vara besjÀlade. I Sverige Àr en robot en maskin och i USA Àr det en krigsmaskin.
â Kanske har vi alla varsin robot i framtiden som vi skickar ivĂ€g pĂ„ första dejten nĂ€r vi Ă€r nervösa eller som kan sköta jobbet en dag nĂ€r vi hellre vill sola pĂ„ stranden. FrĂ„gor vi mĂ„ste stĂ€lla oss Ă€r om robotar ska ha lön och hur samhĂ€llsmodellen i sĂ„ fall ska se ut, sĂ€ger hon.
Inom EU har man förslagit arbetsgivaravgifter för robotar och det finns fackförbund för AI-robotar.
â Vi har ett stort ansvar som robotuppfostrare. En robot kan optimera system, men det Ă€r vi mĂ€nniskor som mĂ„ste stĂ„ för vĂ€rderingar och samhĂ€llsrelevans. Det behövs ocksĂ„ globala överenskommelser kring etik och moral inom artificiell intelligens, AI, sĂ€ger Fredrik Löfgren.
â Vissa yrken kommer med tiden att tas över av robotar, vare sig vi vill eller inte, sĂ€ger han, som chaufförer, receptionister och kassapersonal, men det Ă€r svĂ„rare att ersĂ€tta exempelvis prĂ€ster.
â Jag vill gĂ„ med i facket, sĂ€ger Ariel bestĂ€mt.
Förra Ă„ret stĂ€llde moderator Claes de Faire frĂ„gan vad som skiljer en robot frĂ„n en mĂ€nniska. Fredrik Löfgren, student och robotutvecklare vid Institutionen för datavetenskap, IDA, svarade âRobotar har inga kĂ€nslorâ, men frĂ„gan tog han ocksĂ„ med sig hem till LiU.
Allt mer mÀnniskolika
â Att robotarna görs mĂ€nniskolika beror pĂ„ att vĂ„rt samhĂ€lle Ă€r byggt för mĂ€nniskor. Det Ă€r enklare att anpassa robotarna till samhĂ€llet Ă€n att anpassa samhĂ€llet efter robotarna, förklarar han.Kognitionsvetaren Sofia Thunberg, Ă€ven hon vid IDA, fyller i:
â Robotarna blir allt mer lika oss och vi blir allt mer lika robotarna - konstgjorda linser för att se i mörker, chip i armen för att kunna öppna dörrar och proteser av olika slag, exemplifierar hon.
Men Ariel, Elsa, Pepper och deras vÀnner har inget stort kÀnsloregister, förutom att vara glada och positiva som robotuppfostrare Fredrik Löfgren.
â Vad Ă€r en kĂ€nsla, frĂ„gar han. Det finns robotar som skriver musik, som skapar poesi och som mĂ„lar tavlor. I ett av EU:s flaggskeppsprojekt har man som mĂ„l att simulera en mĂ€nsklig hjĂ€rna. I dag kan de simulera en mask, men de rör sig uppĂ„t blad organismerna, sĂ€ger han.
â Den poesi som robotar skriver Ă€r ju inte sĂ„ vidare bra, konstaterar Sofia Thunberg.
Fredrik Löfgren hĂ„ller med om att den Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge Ă€r tĂ€mligen âexperimentellâ. Men de lĂ€r sig.
LÀttlÀrda och anvÀndbara
â Det man har lĂ€rt en robot har man lĂ€rt alla, man bara flyttar över chipet till hjĂ€rnan pĂ„ nĂ€sta robot. Den samlade robot-kunskapen finns sedan att hĂ€mta ner frĂ„n molnet. Utvecklingen gĂ„r snabbare Ă€n vi tror, i Japan arbetar Pepper-robotar som receptionister och de trĂ€nar autistiska barn, sĂ€ger Fredrik Löfgren.â Robotarna kan samarbeta pĂ„ Ă€ldreboendet för att ta reda pĂ„ vad de boende önskar, de kan slĂ„ larm snabbt om nĂ„gon har ramlat, de kan dela ut mediciner och vara sĂ€llskap, fortsĂ€tter Sofia Thunberg.
I mÄngt och mycket handlar det om kultur och social acceptans: I japan, dÀr robotar anvÀnds mest, kan robotar vara besjÀlade. I Sverige Àr en robot en maskin och i USA Àr det en krigsmaskin.
â Kanske har vi alla varsin robot i framtiden som vi skickar ivĂ€g pĂ„ första dejten nĂ€r vi Ă€r nervösa eller som kan sköta jobbet en dag nĂ€r vi hellre vill sola pĂ„ stranden. FrĂ„gor vi mĂ„ste stĂ€lla oss Ă€r om robotar ska ha lön och hur samhĂ€llsmodellen i sĂ„ fall ska se ut, sĂ€ger hon.
Inom EU har man förslagit arbetsgivaravgifter för robotar och det finns fackförbund för AI-robotar.
Robotuppfostrarens ansvar
Det har ocksĂ„ utförts experiment dĂ€r en sjĂ€lvlĂ€rande robot blivit rasist.â Vi har ett stort ansvar som robotuppfostrare. En robot kan optimera system, men det Ă€r vi mĂ€nniskor som mĂ„ste stĂ„ för vĂ€rderingar och samhĂ€llsrelevans. Det behövs ocksĂ„ globala överenskommelser kring etik och moral inom artificiell intelligens, AI, sĂ€ger Fredrik Löfgren.
â Vissa yrken kommer med tiden att tas över av robotar, vare sig vi vill eller inte, sĂ€ger han, som chaufförer, receptionister och kassapersonal, men det Ă€r svĂ„rare att ersĂ€tta exempelvis prĂ€ster.
â Jag vill gĂ„ med i facket, sĂ€ger Ariel bestĂ€mt.