Professor Zoran Slavnic vid Avdelningen för migration, etnicitet och samhÀlle, flydde sjÀlv frÄn Bosnien till Sverige i slutet av 1992. Han tillhörde en grupp pÄ drygt 50 000 personer som fick permanent uppehÄllstillstÄnd genom ett regeringsbeslut i juni 1993.
De hade dÄ fÄtt vÀnta i genomsnitt Ätta mÄnader pÄ beslut.
Grupper med skilda villkor
Efter det skÀrpte Sverige villkoren. Bosniska flyktingar fick inte lÀngre komma in. Det fick dÀremot kroater, vilket öppnade en möjlighet för bosnier med dubbla medborgarskap. Cirka 6000 personer kom till Sverige pÄ det sÀttet mellan 1993 och 1994.
Men till skillnad frÄn den första gruppen tvingades de leva med tillfÀlliga uppehÄllstillstÄnd och tidvis under hot om utvisning. En del valde dÄ att gömma sig. Först efter fyra Är fick de cirka 2000 personer som hÄllit sig kvar permanent uppehÄllstillstÄnd.
Jag tycker att lÀrdomen Àr att man ska undvika att vara stelbent.
Med hjĂ€lp av statistik frĂ„n SCB har Zoran Slavnic, tillsammans med kollegan Ognjen ObĂșcina, jĂ€mfört grupperna vid tre tidpunkter: 2000, 2008 och 2016. Hur mĂ„nga hade jobb? Vad tjĂ€nade de? Och hur var deras hĂ€lsa?
Forskarna undersökte Àven hur det gÄtt för barnen i skolan, hur mÄnga som hade eftergymnasial utbildning och vilken inkomst de hade vid 30 Ärs Älder.
SmÄ skillnader pÄ lÄng sikt
Tidigare forskning visar att en lÄng period av ovisshet försvÄrar för flyktingar nÀr de sedan ska integreras. Forskarna förvÀntade sig den effekten Àven hÀr. FörvÄnande nog var det ingen större skillnad mellan grupperna. Ibland hade det till och med gÄtt lite bÀttre för dem som levt under osÀkra omstÀndigheter.
â Det handlar om nyanser men Ă€ven nĂ€r de Ă€r lika Ă€r det en överraskning, sĂ€ger Zoran Slavnic.
Foto ToolX
à r 2000 var andelen med jobb nÄgra procentenheter högre för den grupp som haft en tryggare tillvaro. 2008 och 2016 var förhÄllandet det omvÀnda med nÄgra procentenheter. Skillnaderna i inkomst var borta och hÀlsan, mÀtt i antal sjukskrivningsdagar, var lika god i bÄda grupperna.
NÀr det gÀller de unga visade det sig benÀgenheten att fortsÀtta till eftergymnasiala studier vara lika stor i bÄda grupperna. Men tar man Àven hÀnsyn till faktorer som förÀldrarnas utbildningsnivÄ var det faktiskt högre sannolikhet för en ung person frÄn den mer utsatta gruppen att fortsÀtta utbilda sig.
TvÄ förklaringar
Eftersom de tvÄ jÀmförda grupperna Àr sÄ olika i storlek vill inte Zoran Slavnic dra för lÄngtgÄende slutsatser, men han har frÀmst tvÄ förklaringar till resultatet. Den ena Àr att mottagandet som den första gruppen fick mer utgick frÄn myndigheternas behov Àn mÀnniskornas.
â Hade man 30 platser i en kommun i norra Sverige, dĂ„ ville man fylla de platserna. Kommunen behövde pengarna och staten behövde bli av med ansvaret för flyktingarna. DĂ„ kunde man hamna i en kommun som inte hade nĂ„gra möjligheter att hjĂ€lpa en, sĂ€ger Zoran Slavnic.
Den mer utsatta gruppen tvingades dÀremot ta egna initiativ. Eftersom de dessutom fick stöd av bÄde privatpersoner och organisationer som Svenska kyrkan, fick de tidigt ett socialt nÀtverk som de hade anvÀndning av senare.
Den andra förklaringen Àr att den lÄnga asylprocessen ledde till att bara de envisaste och mest ambitiösa orkade hÄlla sig kvar i Sverige. NÀr de vÀl fick stanna hade de ocksÄ bÀttre förutsÀttningar att klara sig. DÀrför menar Zoran Slavnic att studiens resultat inte talar emot all annan forskning som visar att lÄngvarig ovisshet Àr skadlig för individen.
Snarare visar den pÄ det byrÄkratiska tÀnkandets brister.
â Jag tycker att lĂ€rdomen Ă€r att man ska undvika att vara stelbent. Man ska utgĂ„ frĂ„n individens behov. DĂ„ fĂ„r man bĂ€ttre resultat Ă€n nĂ€r man pressar in folk i lösningar som myndigheter kommit överens om, sĂ€ger Zoran Slavnic.
Studien publiceras i Migracijske i EtniÄke Teme och Ă€r finansierad av Forte.
Artikel: , Z Slavnic, Ognjen ObĂșcina, ingĂ„r i: Migracijske i EtniÄke Teme, Vol. 39, nr 1, s. 31-55, 2023, doi: 10.11567/met.39.1.2