â Det hĂ€r pekar pĂ„ att barn i Europa kanske inte fĂ„r jĂ€mlik vĂ„rd. FrĂ„n ett barnrĂ€ttsperspektiv Ă€r det inte acceptabelt. Vi vet att sexuella övergrepp ökar risken för att mĂ„ fysiskt och psykiskt dĂ„ligt under barndomen men Ă€ven senare i livet, sĂ€ger Gabriel Otterman som Ă€r barnlĂ€kare i Uppsala och adjungerad universitetslektor vid Barnafrid pĂ„ Linköpings universitet.
PÄ mÄnga medicinska omrÄden Àr det sjÀlvklart med nationella riktlinjer. Det sÀkerstÀller att den vÄrd som ges Àr vetenskapligt belagd och att alla behandlas lika.
Stora brister bland lÀnderna
Men nÀr det gÀller riktlinjer för omhÀndertagande av barn som utsatts för sexuella övergrepp Àr bristen stor. Det visar en genomgÄng av 34 europeiska lÀnder som Gabriel Otterman gjort ihop med ett nÀtverk av internationella forskare. PÄ jakt efter nationella dokument sökte de bland annat i internationella databaser och pÄ hÀlsomyndigheters webbplatser. De konsulterade ocksÄ experter i de olika lÀnderna.
Resultatet presenteras i en artikel i The Lancet Regional Health Europe. Bara hÀlften av lÀnderna har nÄgot som pÄminner om nationella riktlinjer. I exempelvis Sverige, Polen, Spanien och Turkiet saknas det helt. Men de riktlinjer som finns uppvisar ocksÄ stora kvalitetsbrister.
Har man nationella evidensbaserade riktlinjer, dÄ har man nÄgot att leva upp till.
För att mĂ€ta kvaliteten anvĂ€nde forskarna WHO:s riktlinjer pĂ„ omrĂ„det som mĂ„ttstock. Det Ă€r ett vetenskapligt gediget arbete som Gabriel Otterman kallar âthe gold standardâ. Vid en jĂ€mförelse visar det sig att lĂ€ndernas olika riktlinjer ofta Ă€r omoderna och inte utgĂ„r frĂ„n de senaste vetenskapliga rönen.
Rödmarkerade lÀnder saknar nationella riktlinjer.
Störst brist finns nÀr det gÀller riskbedömningar, hjÀlp mot psykisk ohÀlsa och barns möjligheter att bli lyssnade pÄ, men överlag Àr det mycket som saknas, enligt forskarna. BÀst omdöme fÄr Moldaviens nationella riktlinjer, sÀmst fÄr ett av Storbritanniens dokument.
Europeiska riktlinjer behövs
För att rÄda bot pÄ bristerna rekommenderar forskarna att lÀnderna tillsÀtter en internationell grupp bestÄende av experter, men ocksÄ av personer som sjÀlva blivit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen.
Tillsammans skulle de ta fram, förvalta och periodvis uppdatera gemensamma europeiska riktlinjer, baserat pÄ levda erfarenheter och den senaste forskningen. Fördelen Àr att dessa skulle vara mer anpassade för europeiska förhÄllanden Àn WHO:s riktlinjer. LÀnderna skulle sedan kunna göra anpassningar efter egna behov och Àven ansvara för uppföljningen.
Gabriel Otterman har sjÀlv lÄng erfarenhet av att hjÀlpa barn som utsatts, men det finns ett stort behov av gemensamma riktlinjer sÀger han.
â Jag mĂ€rker det varje dag. Har man nationella evidensbaserade riktlinjer, dĂ„ har man nĂ„got att leva upp till och man kan jĂ€mföra regioner och lĂ€nder, sĂ€ger Gabriel Otterman.
Forskningen har finansierats av the International Centre for Missing and Exploited Children och forskarnÀtverket finansieras av European Cooperation in Science and Technology (COST)
Artikel: , G Otterman, U B. Nurmatov, A Akhlaq, L Korhonen, A M Kemp, A Naughton, M Chalumeau, A Jud, Mary Jo Vollmer Sandholm, E Mora-Theuer, S Moultrie, D Lamela, N Tagiyeva-Milne, J Nelson, J Greenbaum, the COST Action 19106 Research Team, The Lancet Regional Health Europe, publicerad 22 februari 2024, doi: https://doi.org/10.1016/j.lanepe.2024.100868
