Som 19-Äring flyttade Hudiksvallsbördige Martin Knuuth till VÀnersborg i VÀstra Götaland och bor nu med familj i Vargön. LÀnge försörjde han sig som bilbyggare, yrkeschaufför, grÀvmaskinist och inom el- och VVS-branschen. Efter ett tag kÀnde han att han ville utvecklas vidare och att han ville ha en mer tydlig professionsinriktning.
â Jag satt och pratade med min fru en kvĂ€ll och plötsligt kĂ€ndes det sĂ„ sjĂ€lvklart: Jag skulle bli slöjdlĂ€rare!
NÄgot som inte alls hade varit sjÀlvklart innan trots att hans pappa var snickare och att han alltid gillat slöjd.
â Jag har alltid gĂ„tt och smĂ„pulat och tyckt om att jobba med hĂ€nderna men att jag som hade gĂ„tt fordon och transport pĂ„ gymnasiet och inte var direkt studievan skulle börja pĂ„ universitetet fanns inte pĂ„ kartan.
Men den kvÀllen sÄddes ett frö och Martin kontaktade kort dÀrefter en studievÀgledare pÄ hemorten för att ta reda pÄ vilka möjligheter som fanns. DÄ han inte ville plugga pÄ heltid pÄ grund av livssituationen stod valet mellan Linköping och UmeÄ, som bÄda erbjöd studier pÄ halvfart. BÄda lÀrosÀtena erbjöd ocksÄ utbildningen pÄ distans med nÄgra trÀffar per termin pÄ campus för praktiska moment.
â Och dĂ„ blev det Linköping som hade en geografisk fördel eftersom det ligger nĂ€rmare.
Innan han sökte in till utbildningen gjorde han högskoleprovet för att fÄ ett meritvÀrde att konkurrera om en studieplats med.
â Jag kom in köksvĂ€gen kan man sĂ€ga.
Första tiden var nervös
En automata som blev ett slöjdprojekt i en femteklass.Första tiden pÄ utbildningen beskriver han som nervös, spÀnnande och förvÀntansfull.
â Jag hade tusen frĂ„gor till min fru som redan var lĂ€rare inom grundskolan. âHur ska man tĂ€nka?â Det var mĂ„nga fjĂ€rilar i magen.
Men Martin fann sig snabbt tillrÀtta. MÄnga var i samma situation och hade heller aldrig lÀst nÄgot innan utan gick som Martin direkt pÄ slöjdÀmnet.
â Andra hade lĂ€st hela eller delar av ett lĂ€rarprogram redan och ville komplettera med slöjd. Men att vi var sĂ„ mĂ„nga som var helt nya inom universitetsvĂ€rlden blev en icebreaker och tog udden av nervositeten.
Studierna var pÄ distans men hade fem fysiska trÀffar i Linköping per lÀsÄr med jÀmna mellanrum.
â TrĂ€ffarna var intensiva och mycket vĂ€rdefulla. Jag lĂ€rde kĂ€nna mĂ„nga nya mĂ€nniskor frĂ„n olika geografiska delar av landet och med vitt skilda bakgrunder. Vi blev snabbt ett gött gĂ€ng som delade med oss av vĂ„ra erfarenheter, gav feedback pĂ„ varandras arbeten och hade vĂ€ldigt trevligt nĂ€r vi arbetade praktiskt tillsammans i slöjdsalarna.
TrÀffarna kunde vara i tvÄ till fyra sammanhÀngande vardagar och krÀvde med andra ord övernattning.
â DĂ„ bodde jag antingen hos en vĂ€n utanför Linköping eller pĂ„ Valla folkhögskola. DĂ€r fanns gemensamt kök sĂ„ man kunde fixa matlĂ„da. Och eftersom det var flera pĂ„ utbildningen som bodde dĂ€r kunde vi sitta uppe och plugga ihop eller förbereda oss tillsammans inför redovisningar.
Mellan trÀffarna höll de kontakten med varandra via kursportalen Lisam.
â Vi var som en liten studiefamilj som uppmuntrade varandra och nu Ă€ven hĂ„ller kontakt pĂ„ andra sociala medier.
Formgivning, praktiskt arbete och litteratur
Utbildningen som började med ett kurspaket pÄ 60 högskolepoÀng och lÀstes pÄ deltid under tvÄ Är fokuserade pÄ formgivning, eget praktiskt arbete och litteraturstudier. Efter det följde 30 högskolepoÀng med fokus pÄ Àmnesfördjupning och uppsatsskrivande.
â I början var det mycket nytt och jag fick lĂ€gga ner tid pĂ„ att lĂ€ra mig det akademiska sĂ€ttet, bĂ„de att jobba akademiskt och att skriva akademiskt. Jag har alltid varit en rent praktisk, hands-on person men nu skulle allt göras pĂ„ ett visst sĂ€tt. Det tog ett tag att fĂ„ in det men nu har det blivit en del av mig sjĂ€lv.
Det svÄra med distansstudier Àr annars att ha karaktÀren menar Martin.
â Det Ă€r lĂ€tt att skjuta upp studierna och istĂ€llet lĂ€gga tiden pĂ„ familjen, hemmet och andra "mĂ„sten" som man dagligen möter i sin hemmamiljö.
Hans tips Àr dÀrför att trÀna upp sjÀlvdisciplinen och att ha ett tydligt mÄl framför sig. Erfarenheter frÄn lÄngdistanslöpning hjÀlpte honom.
â Men det var mitt stora intresse för slöjd som drev mig. Det hĂ€nde att jag stod och tĂ€ljde i ett förrĂ„d i trĂ€dgĂ„rden som en liten hustomte nĂ€r resten av familjen lĂ„g och sov, ibland Ă€nda till tre pĂ„ natten!
NÀr det gick vÀgen och han fick bra omdömen av lÀrarna som han beskriver som mycket professionella gav det ocksÄ positiva ringar pÄ vattnet som gjorde att han orkade kÀmpa vidare.
Den fÀrdiga automatan.De tvÄ första Ären lÀste han ocksÄ parallellt med att han var pappaledig. NÀr det var dags för den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, fick dottern följa med.
â Det gick jĂ€ttebra. Hon var supernöjd sĂ„ lĂ€nge hon var med mig och i klasserna mĂ€rkte jag att det blev en helt annan mentalitet nĂ€r hon var med.
En uppgift de hade under utbildningen var att göra en automata och det slöjdprojektet, som gÄr ut pÄ att jobba med rörliga delar, tog Martin med sig till sin VFU och en femteklass.
â Jag tycker om att jobba med Ă„terbruk och hade gjort en automata av en Supermario-figur som mina barn fĂ„tt frĂ„n en snabbmatskedja och en gammal konservburk som jag mĂ„lat grön sĂ„ att den skulle se ut som ett rör. Jag tog med mig den till praktiken och det blev succĂ©!
Eleverna gick all in i uppgiften och skapade bland annat monster och troll som kom upp ur vatten.
â Jag ville att de skulle hitta nĂ„got fritt i uppgiften och uppmuntrade dem att anvĂ€nda personliga avtryck till det estetiska uttryckssĂ€ttet. Det blev ocksĂ„ ett sĂ€tt för mig att lĂ€ra kĂ€nna eleverna bĂ€ttre.
Inspirerar elever till att hitta sin skaparglÀdje
NÄgot annat som Martin mÄnar om Àr att se och uppmÀrksamma alla elever och att förmedla den glÀdje han sjÀlv kÀnner inför skapandet.
â Jag vill inspirera och motivera dem till att hitta sin egen skaparglĂ€dje, med mig som katalysator.
.Praktikplatsen ordnade han sjÀlv pÄ en skola i sin hemkommun.
â Jag fick en egen nyckel och kunde vara dĂ€r Ă€ven utanför praktiktimmarna. Det gjorde att jag kunde arbeta bĂ„de praktiskt och teoretiskt pĂ„ kvĂ€llarna. Det var skönt att ha möjligheten att sitta ifred och lĂ€sa ibland eftersom det inte alltid var sĂ„ lĂ€tt att göra hemma med smĂ„ barn i nĂ€rheten.
Det tredje Äret hade fokus pÄ Àmnesfördjupning och uppsatsskrivande och det lÀste Martin samtidigt som han arbetade deltid inom el- och VVS-branschen.
â Det var svĂ„rt att sköta bĂ„de familj och skriva uppsats samtidigt som jag jobbade sĂ„ pass mycket. NĂ€r jag var förĂ€ldraledig kunde jag sprida ut studierna under dagen. Nu blev det mer efter jobbet och nĂ€r barnen somnat.
Nu har han hyvlat av 90 högskolepoÀng i trÀ- och metallslöjd och till hösten har han sökt sina första lÀrarjobb men ocksÄ en kompletterande pedagogisk utbildning. Den behövs för att han ska kunna ta ut en slöjdlÀrarexamen och för att kunna jobba med elever Ànda upp till Ärskurs nio.
â Utbildningen har gett mig spetskompetens i det hĂ€r Ă€mnet! Jag kommer att kunna söka jobb i hela landet och har utvecklat mig sjĂ€lv samtidigt som jag har sĂ€krat en tryggare framtid för hela familjen.