Nya teknologier inom exempelvis energi och hÄllbarhet sÄsom batterier, solceller, LED-belysning och biologiskt nedbrytbara material krÀver nya material. MÄnga forskare runt om i vÀrlden jobbar med att skapa material som inte existerat tidigare. Men det Àr en stor utmaning att skapa material med just de egenskaper som krÀvs, som exempelvis att inte innehÄlla miljöfarliga Àmnen och samtidigt vara tillrÀckligt hÄllbara för att inte gÄ sönder.
â Nu ser vi nĂ„got av en explosionsartad utveckling dĂ€r forskare inom materialvetenskap anpassar AI-metoder frĂ„n andra fĂ€lt och ocksĂ„ utvecklar egna modeller att anvĂ€nda inom materialforskning. Att ta hjĂ€lp av AI för att förutsĂ€ga egenskaper hos olika material öppnar helt nya möjligheter, sĂ€ger Rickard Armiento, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
AI som kan förutsÀga materialegenskaper
I dag görs mÄnga krÀvande simuleringar pÄ superdatorer som beskriver hur elektroner rör sig i material, vilket ger upphov till olika materialegenskaper. De hÀr avancerade berÀkningarna ger stora mÀngder data som kan anvÀndas för att trÀna maskininlÀrningsmodeller.
Dessa AI-modeller kan sedan sekundsnabbt förutsÀga svaren pÄ nya berÀkningar som Ànnu inte gjorts, och i förlÀngningen förutsÀga egenskaper hos nya material. Men för att trÀna upp modellerna krÀvs enorma mÀngder data.
â Vi rör oss in i en era dĂ€r vi vill trĂ€na modeller pĂ„ all data som finns, sĂ€ger Rickard Armiento.
Data frÄn storskaliga simulationer, och allmÀnna data om material, samlas i stora databaser. Med tiden har mÄnga sÄdana databaser uppstÄtt ifrÄn olika forskargrupper och projekt, likt isolerade öar i ett hav. De fungerar olika och anvÀnder ofta egenskaper som Àr definierade pÄ olika sÀtt.
â Forskare pĂ„ universiteten eller i industrin som vill kartlĂ€gga material pĂ„ en större skala eller vill trĂ€na en AI-modell mĂ„ste inhĂ€mta information frĂ„n dessa databaser. DĂ€rför behövs en standard sĂ„ att anvĂ€ndarna kan kommunicera med alla dessa databibliotek och förstĂ„ informationen de fĂ„r, sĂ€ger Gian-Marco Rignanese, professor vid the Institute of Condensed Matter and Nanosciences vid UCLouvain i Belgien.
Samarbete över hela vÀrlden
I Ätta Är har standarden OPTIMADE (Open databases integration for materials design) utvecklats. Bakom standarden finns ett stort internationellt nÀtverk med över 30 institutioner över hela vÀrlden och stora materialdatabaser i Europa och USA. Syftet Àr att ge anvÀndarna lÀttare Ätkomst till bÄde ledande och mindre kÀnda materialdatabaser.
Nu slÀpps en ny version av standarden, v1.2, som beskrivs i en artikel som publicerats i tidskriften Digital Discovery. En av de största förÀndringarna i den nya versionen Àr en kraftigt utökad möjlighet att precist beskriva olika materialegenskaper och andra data med gemensamma, vÀl underbyggda definitioner.
Det internationella samarbetet strĂ€cker sig över EU, Storbritannien, USA, Mexiko, Japan och Kina tillsammans med institutioner som Ăcole Polytechnique FĂ©dĂ©rale de Lausanne (EPFL), University of California Berkeley, University of Cambridge, Northwestern University, Duke University, Paul Scherrer Institut och Johns Hopkins University. Mycket av samarbetet sker i möten med Ă„rliga workshops finansierade av CECAM (Centre EuropĂ©en de Calcul Atomique et MolĂ©culaire) i Schweiz, med den första finansierad av Lorentz Center i NederlĂ€nderna. Andra aktiviteter har stötts av organisationen Psi-k, kompetenscenter NCCR MARVEL i Schweiz, och e-Science Research Centre (SeRC) i Sverige.
Forskarna i samarbetet erhÄller stöd frÄn mÄnga olika finansiÀrer. Rickard Armiento finansierar sitt arbete med standarden med medel ifrÄn SeRC och VetenskapsrÄdet.
Artikel: , Matthew L. Evans, Johan Bergsma, Andrius Merkys, et al. Digital Discovery, publicerad 24 juni 2024, DOI: https://doi.org/10.1039/D4DD00039K (Open Access)