Det dÀr hade kunnat bli slutet pÄ en diskussion med en gammal man. Men nÀr orden kommer frÄn Robert Cailliau sÄ Àr det tÀnkvÀrt. Vi trÀffar honom pÄ IDA:s 40-Ärsjubileum dÀr han Àr en av huvudförelÀsarna. Institutionen för datavetenskap (IDA), vid Linköpings universitet, var tidig med att sÀtta upp webbserver. Internets utveckling var ocksÄ nÄgot som forskare och studenter i Linköping följde mycket noga.
Efter att ha skrivit ned sitt förslag om hypertext sÄ befann sig Robert Cailliau i utvecklingens framkant. Men det förstod han inte dÄ.
Foto Magnus Johansson â Jag har alltid haft en ingenjörs synvinkel. Det Ă€r grĂ€nssnittet mellan mĂ€nniska och maskin som driver mig. Det första jag gjorde under mina doktorandstudier inom teknik, som jag aldrig avslutade, var att organisera om labbet sĂ„ att det skulle vara lĂ€ttare att samla in all data. Jag insĂ„g att jag mĂ„ste förstĂ„ mer om datoranvĂ€ndning sĂ„ dĂ€rför reste jag till USA för att studera det, trots att det inte var det primĂ€ra i mina doktorandstudier.
NÀr han var tillbaka pÄ universitetet i Gent i hemlandet Belgien sÄ var det pÄ en annan avdelning, i ett labb för styrsystem . Och sÄ smÄningom kom han till CERN i GenÚve dÀr han gjorde karriÀr och blev chef för datoravdelningen. CERN Àr vÀrldens största partikelfysiklaboratorium. Forskarnas behov av att ta del av stora mÀngder information frÄn CERN Àr omÀttligt. Detta gjorde CERN till Europas i sÀrklass största internet-nod.
"Bara fullt av knappar"
â CERN Ă€r fysik pĂ„ högsta nivĂ„. Men egentligen Ă€r det en enorm mĂ€ngd datoranvĂ€ndning. Kopplingen mellan mĂ€nniska och maskin var uppenbar nĂ€r CERN skulle bygga om ett av accelerator-kontrollsystemen i slutet av 1970-talet. Det var bara fullt av knappar. Inte speciellt anvĂ€ndarvĂ€nligt. Och det blev en stor del av mitt arbete.CERN Ă€r inte ett isolerat laboratorium, utan snarare kontaktpunkten för en stor gemenskap som omfattar tusentals forskare frĂ„n över 100 lĂ€nder. Forskarna tillbringar relativt lite tid pĂ„ CERN-webbplatsen, vanligtvis bearbetar de resultaten pĂ„ sina hemma-universitet och nationella laboratorier i sina hemlĂ€nder. PĂ„litliga kommunikationsverktyg Ă€r dĂ€rför viktiga.
â Man kan lĂ€tt tro att CERN anstĂ€ller fysiker. Men de gör bara sina experiment hĂ€r. CERN-personalen bestĂ„r av ingenjörer och administratörer.
Forskarna tog tidigare del av informationen frÀmst via kopior av magnetband, fjÀrrÄtkomst till databaser, e-post och filöverföring. Det var en process som pÄ olika sÀtt var komplicerad.
Robert Cailliau hade redan visat att han var lösningsorienterad pÄ mÄnga andra sÀtt, som nÀr han tidigt utvecklade ett ordbehandlingsprogram.
â Det var i den hĂ€r mĂ€nniska till maskin-kontexten som jag skrev ett förslag om att studera hypertexter i datanĂ€tverk. Det var ett sĂ€tt att effektivisera tillgĂ„ngen till informationen.
Starten för world wide web
NĂ€stan samtidigt hade en annan medarbetare, Tim Berners Lee, tagit fram ett liknande förslag: âInformation management â a proposalâ. Det var fjorton sidor lĂ„ngt, och i dag refererar man till det som starten för world wide web (WWW). I marginalerna fanns markeringar med frĂ„getecken och synpunkter frĂ„n chefen, Mike Sendall.â âVague, but excitingâ Ă€r den mest kĂ€nda kommentaren. Senare fanns den upptryckt pĂ„ t-shirtar i CERN:s souvenirshop.
Mike Sendall visste att Robert Cailliau jobbade pÄ nÄgot liknande och bad honom att titta pÄ Tim Berners Lees förslag.
â Jag lĂ€ste och utbrast: âDet Ă€r hĂ€r Ă€r vad vi mĂ„ste göraâ. HĂ€r var det nĂ„gon som hade tĂ€nkt pĂ„ samma sak, och gĂ„tt Ă€nnu lĂ€ngre!
De tvÄ arbetade sedan tillsammans i projektet som senare kom att innefatta ytterligare tvÄ medarbetare. Idén var att lÀmna den gemensamma filmetoden, som fanns i CERN:s dokumentationssystem och i stÀllet anvÀnda hypertextmodellen som uppfanns av Ted Nelson, pÄ 1950-talet. Enligt Tim Berners Lees förslag skulle systemet med hypertext stödja lÀnkar mellan flera servrar pÄ oberoende datorer. Och det skulle tillÄta samtidig Ätkomst av mÄnga anvÀndare frÄn vilken dator som helst pÄ internet.
En enda teckenstrÀng
Detta möjliggjordes av "URL", Universal Resource Locator, som i en enda teckenstrĂ€ng kombinerade fjĂ€rrserverns Ă„tkomstprotokoll, serverns namn och fjĂ€rrdokumentets identifiering.â Vi anvĂ€nde en NeXT-dator som server, den har sedan blivit historisk. Det Ă€r fortfarande lite fascinerande att vi bara var fyra personer som gjorde detta.
â Jag tĂ€nkte inte globalt frĂ„n början. Jag sĂ„g det mer som ett samarbetsverktyg för akademiker. Men jag minns att jag var irriterad över att internet saknade ett betalningssystem för överföring av information. DĂ€rför började kommersiella sajter att förlita sig pĂ„ reklam i sin affĂ€rsmodell.
Hur vÀlkomnades det nya konceptet bland forskarna?
â En del gillade det. Men fysikerna ville inte att CERN skulle investera i det. Det var inte fysik och det var inte prioriterat. Jag hade full förstĂ„else för det. Jag insĂ„g snabbt att det hĂ€r mĂ„ste ut ur CERN. Jag ville ha en kontakt med EU-kommissionen om det. 1991 skrev vi en artikel om att göra hypertexter över ett nĂ€tverk, till en forskarkonferens om hypertext. Den refuserades med hĂ€nvisning till att inget var nytt. Men vi fick göra en poster-presentation pĂ„ konferensen.
Jag gillade inte namnet
world wide web
Portarna hade öppnats. Intresset för det nya konceptet som fick namnet âworld wide webâ vĂ€xte lavinartat.
â Jag gillade inte namnet âworld wide webâ. Det var för lĂ„ngt. Vid CERN vid den tiden var saker ofta uppkallade efter grekiska eller romerska gudar. Jag föreslog nĂ„got frĂ„n nordisk mytologi, som Loke. Men Loke var ju budbĂ€raren som anvĂ€nde falska nyheter för att uppröra gudarna. SĂ„ ⊠ja, det kanske inte hade varit sĂ„ dumt Ă€ndĂ„, sĂ€ger Robert Cailliau och ler lite snett.
Hela tiden fick han frÄgan om CERN:s nÀsta steg. Hur skulle de hÄlla nÀtverket och datorkraften uppe? Hur skulle de underhÄlla mjukvaran?
Vi var sÀkra pÄ att idéerna
inte borde kommersialiseras
â Jag blev mer och mer övertygad om att det mĂ„ste ut ur CERN. Vi var sĂ€kra pĂ„ att idĂ©erna kring WWW inte borde kommersialiseras. Tim Berners Lee förstod att det skulle leda till fragmentisering och olika system som skulle konkurrera med varandra.
KÀllkoden slÀpptes
Robert Caillau tillbringade mĂ„nader i diskussioner med CERN:s jurister. Den 30 april 1993 slĂ€ppte CERN kĂ€llkoden för world wide web i en publik domĂ€n. EU-kommissionen godkĂ€nde sitt första webbprojekt (WISE) i slutet av samma Ă„r, med CERN som en partner. En första version av webblĂ€saren Mosaic slĂ€pptes samma Ă„r av National Center for Supercomputing Applications (NCSA) vid University of Illinois.â Jag skrev förslaget om att sĂ€tta webben i en publik domĂ€n. Det signerades av CERN:s direktörer. Det innebĂ€r att man kan ladda ner mjukvaran fritt men man kan inte sĂ€lja den, patentera eller göra nĂ„got med idĂ©n. Det var avgörande. World wide web var nu helt fritt att nĂ„.
â Man kan sĂ€lja webblĂ€sare och man kan sĂ€lja tjĂ€nster. Men idĂ©n och sjĂ€lva standarden skulle vara fri. Det viktiga var att allt blev âinter-operativtâ. I slutet av 1993 konstaterade
Tim Berners Lee att vi behöver ett slags organisation som gör att alla anvÀnder samma sak. Vi var mÄna om att man skulle göra sidor som fungerar i alla webblÀsare.
Ett âWeb Consortiumâ startades, dĂ€r alla kommersiella företag skulle samlas och anta samma standarder över hela vĂ€rlden. Bakom lĂ„g CERN, INRIA (Institut National pour la Recherche en Informatique et Automatique) och MIT (Massachusetts Institute of Technology). 1995 lĂ€mnade CERN över konsortiet, till INRIA och MIT.
Vi sÄg tidigt problemVad Àr du mest stolt över?
med sÀkerheten pÄ internet
â Inte sĂ„ mycket över mitt förslag. Snarare över de stora webbkonferenserna som jag arrarangerade i ungefĂ€r tio Ă„r. Men sammantaget Ă€r det förstĂ„s nĂ„got jag inte vill vara utan. Det har inte gjort mig rik. Men det tog mig ut pĂ„ ett stort Ă€ventyr och jag har fĂ„tt trĂ€ffa vĂ€ldigt mĂ„nga intressanta mĂ€nniskor.
Ăr det nĂ„got med webben som borde ha gjorts annorlunda?
â Vi sĂ„g tidigt problem med sĂ€kerheten pĂ„ internet, att det saknades betalningssystem och möjligheter att identifiera sig. Ser man internet som en ren infrastruktur sĂ„ kan man sĂ€ga att det Ă€r webbsidornas skapare som bĂ€r ansvaret. Men vi vet ju i dag att problemet Ă€r större Ă€n sĂ„.
Friheten att lÀgga ut och ta del av information pÄ nÀtet Àr en svÄr frÄga för Robert Cailliau:
NÀr det gÀller datoranvÀndning
sÄ finns inget vÀrre Àn en bunt nördar
â Det var nördarna som designade nĂ€tet som inte brydde sig om sĂ€kerhet, betalning och identifiering. Bland dem fungerade frihet som en trevlig idĂ©. Det fungerar i den akademiska vĂ€rlden, eller sĂ„ lĂ€nge ingen vill skada nĂ„gon annan. Men ute i samhĂ€llet skulle man sĂ€tta ett lĂ„s pĂ„ dörren för att skydda sin egendom, sĂ€ger han.
Sedan tystnar han och tÀnker han en stund:
â NĂ€r det gĂ€ller datoranvĂ€ndning sĂ„ finns inget vĂ€rre Ă€n en bunt nördar. De vill bara börja i vĂ€nstra hörnet och skriva programkod. De ser bara vad som gĂ„r att göra. Inte vad som verkligen behövs. Inte vem som ska ha det. De vill inte diskutera mĂ„lgrupp och konsekvenser. De vill inte sitta ner och tĂ€nka pĂ„ riktiga mĂ€nniskor.
Hur anvÀnder du internet sjÀlv?
â För mig Ă€r internet en stor hatkĂ€rlek-relation. Jag anvĂ€nder det nog ungefĂ€r som de flesta gör. Fast jag har inga molntjĂ€nster. Jag gillar inte att det Ă€r sĂ„ svĂ„rt att hĂ„lla sig undan dem. Hela tiden fĂ„r du pĂ„minnelser och pĂ„stötningar. Och sĂ„ ogillar jag reklamen. Det Ă€r irriterande hur den söker upp dig.
Sociala medier stÄr inte högt i kurs:
â Nej, de tar upp alldeles för mycket av mĂ€nniskors tid och uppmĂ€rksamhet. Samtidigt Ă€r internet som vĂ€gar. Du kan köra pĂ„ dem för att det Ă€r kul, eller transportera saker. Det har sina dĂ„liga och sina bra sidor. Du kan fĂ„ sĂ„ mycket bra. Men folk slösar sin tid. Jag undrar hur vi ska Ă€ndra pĂ„ detta. Den frĂ„gan kommer vi att stĂ€lla oss lĂ€nge.
Vad oroar du dig för i framtiden?
â Jag Ă€r egentligen inte sĂ„ bekymrad över internet. Jag tror att vi i stĂ€llet behöver ha ett större fokus pĂ„ den globala uppvĂ€rmningen, klimatet, och befolkningsutvecklingen pĂ„ jorden, sĂ€ger Robert Cailliau.
