âSyftet med konferensen var att samla krafterna för samhĂ€llsrelevant humaniora i Europa och bortom Europa för att bĂ€ttre kunna svara upp mot vĂ„r tids utmaningar, till exempel pandemier, miljöförĂ€ndringar och artificiell intelligens (AI), sĂ€ger hon.
Konferensen hölls i Lissabon, Portugal, och Ă€r en uppföljning pĂ„ UNESCOs vĂ€rldskonferens i LiĂšge, Belgien, 2017. Den gav upphov till Lissabon-deklarationen om humaniora âĂppen forskning och innovationâ, ett dokument som förvĂ€ntas fĂ„ konsekvenser för forskningsstrategiska beslut i och mellan EUs lĂ€nder. Deklarationen bekrĂ€ftar bland annat att humaniora har en viktig samhĂ€llsfunktion. Den understryker att det unika vĂ€rdet av humaniora och kulturforskning ligger just i mĂ„ngfalden av dess begrepp, metoder, traditioner och erfarenheter och i dess produktiva relation till samhĂ€lls- och naturvetenskaperna i innovativa former av tvĂ€rvetenskap. Den uttrycker Ă€ven farhĂ„gor kring hur humaniora ofta saknar de nödvĂ€ndiga resurserna och det nödvĂ€ndiga erkĂ€nnandet inom högre utbildning och forskning.
Synergier och mervÀrden viktiga inom humaniora
Cecilia Ă
sberg har i nÀstan tvÄ decennier drivit och drivit pÄ olika former av mer-Àn-mÀnsklig humaniora, till exempel miljöhumaniora, teknohumaniora och annan posthumaniora i Sverige och internationellt. Hon arbetar vid tema Genus och Àr en av tre forskningsledare för forskningsprojekt om artificiell intelligens (AI) och konst inom Wallenberg WASP-HS. Hon leder ocksÄ The Posthumanities Hub, en forskargrupp som har fÄtt stort internationellt genomslag och varit en fruktbar plattform för samhÀllsrelevant humaniora.
âMitt huvudbudskap under konferensen var vikten av att integrera olika perspektiv, samtidigt inom humanioraforskningen. AlltsĂ„ om synergistisk och integrativ humaniora som funkar i det lokala sammanhanget. Det handlar om mer Ă€n vanlig mĂ„ng- eller tvĂ€rvetenskap, om att koordinera rĂ€tt sorts fruktbara synergier, sĂ€ger Cecilia Ă sberg.
âJag menar att vi kan och bör kombinera filosofins, konstens och vetenskapens enorma förmĂ„ga att förĂ€ndra vĂ„r vĂ€rldsbild. Biologi till exempel, tĂ€nker alltid relationellt och processuellt och över lĂ„ng evolutionĂ€r tid, hur vi Ă€r ett djur bland andra i ekologiska system. Konsten breddar och rubbar vĂ„ra cirklar, bĂ€ttrar pĂ„ vĂ„r inkĂ€nningsförmĂ„ga och trĂ€nar oss att möta det okĂ€nda medan teori skapar nya ord för fenomen vi tidigare inte förstĂ„tt men dĂ€rmed kanske bĂ€ttre kan hantera.
AI förÀndrar till exempel förutsÀttningarna för konstnÀrligt skapande. SÄ kallade NFT (non-fungible tokens) har skapat en helt ny konstmarknad för kryptokonst. Det Àr konst som numera sÀljs dyrt och som inte existerar i annan form Àn som lÀnkad, digital kod, precis som kryptovalutor.
âDet har verkligen blivit en ekonomisk och kulturell hajp kring sĂ„dan hĂ€r konst. Samtidigt existerar ingenting i ett vakuum. Internet har ju ocksĂ„ en fysisk sida. Det krĂ€vs enorm serverkraft för dessa stĂ€ndigt utökade algoritmiska berĂ€kningar och större och större serverhallar för att hĂ„lla den exponentiellt vĂ€xande kryptomarknaden igĂ„ng. Det innebĂ€r ett större utslĂ€pp av koldioxid i atmosfĂ€ren i en tid nĂ€r vi behöver dra ner pĂ„ miljöutslĂ€ppen. Kryptomarknaden gör redan stora vinster och kommer fĂ„ stora effekter pĂ„ klimatet för ansenlig tid framöver. DĂ€rför behöver miljöhumaniora lĂ€nkas med teknikhumaniora, men ocksĂ„ med sociala rĂ€ttvise-perspektiv, sĂ€ger Cecilia Ă sberg.
Arbetar brett
Forskare vid Linköpings universitet arbetar med humaniora inom flera omrÄden. Till exempel, med social, ekologisk och ekonomisk hÄllbarhet, med kulturarv, avkolonialisering av humaniora och annan högst samhÀllsrelevant forskning, med miljöhumaniora och medicinhumaniora och mer-Àn-mÀnsklig humaniora.
âDet tvĂ€rvetenskapliga arbetet med humaniora pĂ„ LiU passar sĂ„ vĂ€l för de framtida riktningar som nu stakas ut för detta breda internationella omrĂ„de. Nu gĂ€ller det att vi samarbetar Ă€nnu mer, försöker fĂ„ till överlappande agendor över vitt skilda intressen och arbetar fakultetsövergripande och med samhĂ€llets och naturens olika intressenter. Det Ă€r spĂ€nnande att leva som forskare i vĂ„r tid, avslutar Cecilia Ă sberg.