91ÊÓÆ”

16 juni 2023

Föreställ dig att ha en handprotes för endast 2 500 kronor, som du kan styra med din egen röst. Det är precis vad Pablo Montoyo Gomis, en utbytesstudent från Spanien, har utvecklat.

Pablo Montoyo Gomis, en masterstudent frÄn Alicante, Spanien
Pablo Montoyo Gomis testar handprotes. Foto: Teiksma Buseva

Pablo Montoyo Gomis har gjort handprotesen som ett masterprojekt inom mekatronik vid Linköpings universitet. Handprotesen bestÄr av 3D-printade komponenter och standarddelar som man enkelt kan köpa pÄ hobbysajter. Pablo planerar att göra hela projektet tillgÀngligt online för alla att anvÀnda.

Pablo Montoyo Gomis mastersuppsats handlar om att designa och skapa en ersÀttningsprotes för personer med transradial amputation, det vill sÀga, amputation av handen och en del av underarmen. MÄlet Àr en kostnadseffektiv protes med rörliga fingrar och handled, och att anvÀnda röststyrning för en smidigare interaktion mellan anvÀndare och protes.

Projektet Àr en blandning av mekanik och elektronik. Med hjÀlp av förprogrammerade röstkommandon kan proteshanden utföra vanliga rörelser eller greppa vanliga vardagsföremÄl. Pablo Montoyo Gomis tog fram inte bara en teoretisk funktionsbeskrivning utan Àven en prototyp dÀr han experimenterat med röstprogrammering och rörelser.

Systematiskt arbete bakom prototypen

Pablo Montoyo Gomis har följt en systematisk metod i sitt utvecklingsarbete. Efter att ha kartlagt anvÀndarnas behov valde han servomotorer och drivsystem för protesen. Sedan designade och tillverkade han de mekaniska delar som utgör sjÀlva handen. Dessa tillverkades i en 3D-printer. DÀrefter utrustade han protesen med röststyrning och programmerade den för att reagera pÄ röstkommandon. Denna funktion gör det enklare för en anvÀndare att styra protesen. Lite ovÀntat finns Àven en laserpekare inbyggd i proteshanden, och man kan Àven utmana handen i handleken sten-sax-pÄse om man skulle ha lÄngtrÄkigt.

– Att ha en laserpekare Ă€r nĂ„got som ger en ovĂ€ntad extrafunktionalitet. Jag Ă€r glad över den möjlighet som laserpekaren erbjuder och hur den kan bidra till anvĂ€ndarnas upplevelse, sĂ€ger Pablo Montoyo Gomis.

Pablo Montoyo Gomis brinner för att sprida nytta och han ser fram emot att göra projektet offentligt tillgÀngligt. Han ser en framtid dÀr alla med tillgÄng till 3D-utskriftsteknik och grundlÀggande kunskaper kan anvÀnda hans ritningar för att bygga proteser till en nÀrstÄende, eller nÄgon annan som behöver dem. Genom att göra ritningarna tillgÀngliga för nedladdning strÀvar han efter att ge andra möjlighet att skapa personliga lösningar eller utveckla vidare funktioner.

– Min bakgrund Ă€r mekatronik och det Ă€r dĂ€r mitt fokus finns. Men jag vill verkligen ta fram nĂ„got som Ă€r lĂ€ttillgĂ€ngligt, som kan anvĂ€ndas av mĂ„nga och som inte kostar skjortan, sĂ€ger Pablo Montoyo Gomis.

Personlig utveckling och kÀra minnen

Under sin akademiska resa pÄ LiU har Pablo Montoyo Gomis fÄtt ett ovÀrderligt stöd frÄn sin handledare och examinator, Johan Hedbrant och Anton Wiberg. Han berÀttar att deras vÀgledning och expertis har hjÀlpt honom inte bara att lyckas akademiskt utan Àven bidragit till hans personliga utveckling, bÄde som student och som individ.Stundeten samtalar med sin lÀrare om projektet.Pablo Montoyo Gomis och Anton Wiberg diskuterar prototypen. Foto: Teiksma Buseva

NÀr han blickar tillbaka pÄ sin tid vid Linköpings universitet har Pablo Montoyo Gomis varma minnen av tvÄ platser pÄ campus som har varit sÀrskilt betydelsefulla för honom.

– Jag gillar verkligen Campushallen och biblioteket, sĂ€ger Pablo Montoyo Gomis.

Gymmet pÄ Campushallen gav honom utrymme att vara fysiskt aktiv medan biblioteket fungerade som en fristad för fördjupad forskning och gjorde det möjligt för honom att bredda sig i sina studier och utvidga sina kunskaper.

NĂ€r han fĂ„r frĂ„gan om framtidsplaner, ser Pablo Montoyo Gomis fram emot spĂ€nnande karriĂ€rmöjligheter efter avslutade studier. Även om han Ă€r osĂ€ker pĂ„ om han kommer att stanna i Spanien eller söka sig till andra europeiska lĂ€nder, ser han fram emot de utmaningar som ligger framför honom.

Demonstration av röststyrd handprotes

Handledarens ord 

Johan Hedbrant var handledare åt Pablo Montoyo Gomis och här kan du läsa hans berättelse om hur det var att handleda studenten.
 

Det var kul att handleda Pablo. Han var vÀldigt sjÀlvgÄende, och dessutom fanns vÄr verkstad och andra kunniga kolleger till förfogande.

Under handledningen diskuterade vi en intressant frÄga: betydelsen av det ovÀntade och humorn. Att förlora en hand Àr en traumatisk upplevelse som Àr svÄr att sÀtta ord pÄ. Tidigare proteser var traditionellt utformade för att likna en naturlig hand. De tÀcktes av hudfÀrgad mjuk plast och kunde vara mycket dyra beroende pÄ tekniken. En protes ansÄgs vara en allvarlig sak. Det var viktigt att inte synas som handikappad.

Men vad om proteshanden kunde erbjuda ytterligare funktionalitet? TÀnk om den kunde göra tummen upp eller high-five nÀr anvÀndaren gjort nÄt lyckat, vinka nÀr man möts i korridoren, hÄlla ut lillfingret pÄ engelskt överklassvis nÀr man lyfter en tekopp till munnen.

Kanske kunde proteshanden vara ett system med olika typer av hÀnder, en estetisk och snygg, en rÄstark, en snabb och exakt, en kunde ha sju fingrar och ett litet, litet skruvstycke, en som kunde tÄla stark vÀrme.

Vid rÀtt förutsÀttningar skulle detta kunna skapa ett leende och förvandla tanken frÄn begrÀnsning till möjlighet. En protes som blir nÄgot kreativt och unikt. Det skulle vara synligt att man inte bara Àr handikappad, utan ocksÄ har möjligheter till stor kreativitet och personlig uttrycksförmÄga.

Verkstäder och organisation

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.