91ÊÓÆ”

12 juni 2023

Hur gör djur? Vad tänker de? Och har de känslor? Det är frågeställningar som fascinerat människor i alla tider och är ett helt eget forskningsfält. Inom etologi är Linköpingsprofessorn Per Jensen en av de allra främsta. 

Per Jensen med en kyckling i hÀnderna.
"Jag har alltid älskat djur och snöade in på djurbeteende redan under gymnasietiden och kom fram till att 'det här vill jag ägna mitt liv åt'", säger Per Jensen. Fotograf: Charlotte Perhammar

Vi byter om frÄn vÄra vanliga skor, som lÀmnas pÄ ena sidan en trÀbÀnk i furu. PÄ andra sidan tar vi pÄ oss lÄnestövlar. Smittspridningsrisken mÄste minimeras. PÄ en oansenlig grÄ dörr finns en liten varningstext som Àr tÀnkt att hÄlla obehöriga ute. Innanför luktar det trÀspÄn blandat med fÄgelskit och solrosfrön. Det Àr varmt och fuktigt.

Per Jensen Àr professorn vid Linköpings universitet som vigt sitt yrkesliv Ät att försöka förstÄ djuren. Han plockar upp en av de vita, halvstora och lite ruggiga kycklingarna och hÄller den varsamt mellan sina hÀnder. Först Àr den spÀnd men slappnar snart av.

– Höns Ă€r vĂ€rldens talrikaste husdjur och fĂ„gel, alla kategorier. Ofta hĂ„lls de i vĂ€ldigt industrialiserade miljöer och allt vi gör mot djuren pĂ„verkar dem. Min forskning ska ta reda pĂ„ hur djuren pĂ„verkas och hur de ska fĂ„ det sĂ„ bra som möjligt, sĂ€ger han.

Etologi – lĂ€ran om djurens beteende

Per Jensen har i nĂ€stan 40 Ă„rs tid forskat pĂ„ de djur vi lever nĂ€rmast – hundar, grisar och kycklingar – och hur deras beteende pĂ„verkas av att ha levt nĂ€ra mĂ€nniskor under lĂ„ng tid.PortrĂ€ttbild av Per Jensen. Per Jensen, professor i etologi vid Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet. Foto Charlotte Perhammar

Vi stÄr i klÀckeriet pÄ Campus Valla dÀr stora delar av hans forskning utförs. Forskning som rönt internationell uppmÀrksamhet och satt djurens vÀlfÀrd i första rummet. KlÀckeriet Àr ocksÄ ett av fÄ stÀllen i vÀrlden som hÄller en avelspopulation av röda djungelhöns som Àr ursprunget till alla tamhöns.

I tre separata inhÀgnader, eller voljÀrer springer ett femtiotal kycklingar omkring och piper, pickar och leker.

– NĂ€r jag började lĂ€sa pĂ„ universitetet för mĂ„nga Ă„r sedan hade vi massor av förelĂ€sningar om beteenden hos exotiska fĂ„glar och konstiga fiskar som ingen fick se i verkligheten. Men egentligen ingenting om vĂ„ra husdjur som ju stĂ„r oss allra nĂ€rmast, sĂ€ger Per Jensen.

Men hans intresse för djur började lÄngt innan de första kurserna pÄ Stockholms universitet i mitten pÄ 1970-talet.

– Jag har alltid Ă€lskat djur och snöade in pĂ„ djurbeteende redan under gymnasietiden och kom fram till att ”det hĂ€r vill jag Ă€gna mitt liv Ă„t”, sĂ€ger Per Jensen.

Doktorerade pÄ grisar

NÀr han sedan doktorerade var han ocksÄ först i Norden att göra det inom husdjursetologi. DÄ handlade det om grisar och deras naturliga beteenden.

Inom den storskaliga slaktgrisproduktionen var suggor med smÄgrisar tidigare fixerade i spiltor dÀr de inte ens kunde vÀnda sig och det hÀnde ofta att kultingar blev ihjÀlklÀmda.

Ett ganska avlĂ€gset liv frĂ„n hur deras slĂ€ktingar vildsvinen lever i naturen. Per Jensen studerade dĂ€rför hur grisar som fĂ„r bo i stora naturinhĂ€gnader Ă„ret runt beter sig. Det visade sig att deras beteende liknade vildsvinens anmĂ€rkningsvĂ€rt mycket. Det ledde in honom pĂ„ det som har varit kĂ€rnan i hans forskning – domesticering. Med andra ord, vad som har hĂ€nt med djuren och deras beteende sedan mĂ€nniskan tog över kontrollen över deras avel och dĂ€rmed förĂ€ndrade deras arvsmassa.

– Med tanke pĂ„ hur annorlunda domesticerade djur ser ut, hĂ€nder det trots allt inte sĂ„ mycket med deras beteende som man skulle kunna tro. En gris ser vĂ€ldigt annorlunda ut jĂ€mfört med ett vildsvin, men sen nĂ€r man slĂ€pper ut dem i skogen beter de sig precis likadant, sĂ€ger Per Jensen.

Han menar att resultaten var en ögonöppnare och gav en djupare insikt om grisarnas faktiska behov. Det visade sig att samma sak gÀller för tamhöns och egentligen alla domesticerade djur.

Stress och beteendestörningar

Just höns Àr ett bra forskningsobjekt för att studera domesticering. De har varit husdjur i över 8000 Är men har fortfarande en vÀldigt stark drift att sitta pÄ pinnar högt upp nÀr de sover för att undvika rovdjur. NÄgot som deras vilda slÀktingar röda djungelhöns ocksÄ har. Men det Àr ett behov som sÀllan tillgodoses inom det alltmer industrialiserade lantbruket.

NÀr höns inte fÄr utlopp för sina mest grundlÀggande behov blir de stressade. Det ger i sin tur upphov till olika beteendestörningar som fjÀderhackning, kannibalism och andra fasor. Den typen av fenomen bryter framför allt ut i stora industriella besÀttningar. Internationellt löser man ett sÄdant problem som fjÀderhackning genom att amputera övernÀbben hos kycklingar. En metod som Àr förbjuden i Sverige. Men nÀr de ekonomiska intressena Àr starka fÄr djurens vÀlfÀrd ofta stryka pÄ foten.Kyckling som hÄlls av tvÄ hÀnder.Höns har levt nÀra mÀnniskor i över 8000 Är vilket har pÄverkat bÄde deras arvsmassa och beteende. Men den vilda kÀrnan finns kvar. Foto Charlotte Perhammar

Per Jensen menar ÀndÄ att etologiforskningen har gjort skillnad för vÀldigt mÄnga djur genom en Àndrad lagstiftning baserad pÄ just den forskningen. Tack vare det Àr Sverige pÄ mÄnga sÀtt Àr ett föregÄngsland nÀr det gÀller djurvÀlfÀrd och idag gÄr lantbruket mer och mer ifrÄn burhöns, och grisar fÄr inte lÀngre stÄ fixerade till exempel.

Samma kÀnslor som oss

Fynden om hur domesticerade höns och grisar fungerar gÀller för alla domesticerade djur som kor, fÄr, getter, hÀstar, gÀss och sÄ vidare. Om man dessutom betÀnker att alla dÀggdjur, fiskar och fÄglar har samma grundlÀggande kÀnslor som vi mÀnniskor blir forskningen för att förstÄ dem alltmer angelÀgen.

– KĂ€nslolivet, vad man upplever rent emotionellt, Ă€r vĂ€ldigt gamla mekanismer rent evolutionĂ€rt. Men vad forskningen har visat pĂ„ senare Ă„r Ă€r att Ă€ven mer komplexa kĂ€nslor som svartsjuka, skam, empati, sorg ocksĂ„ finns hos mĂ„nga dĂ€ggdjur, och förmodligen Ă€ven fĂ„glar, sĂ€ger Per Jensen.

För allmĂ€nheten Ă€r Per Jensen mest kĂ€nd för sitt arbete med hundar dĂ€r intresset har följt honom sedan barnsben och det första mötet med vargens domesticerade slĂ€kting. Det som gör hundar sĂ„ intressanta ur ett etologiskt perspektiv Ă€r att allt som kan sĂ€gas om domesticerade djur gĂ€ller för alla – utom just hundar. De har Ă€ndrats otroligt mycket jĂ€mfört med förfadern vargen. Den innersta kĂ€rnan finns kvar men de har anpassat sig otroligt mycket till att leva med mĂ€nniskor vilket de tros ha gjort i 20 000 Ă„r.

– En hund stĂ„r nĂ€rmre mĂ€nniskan Ă€n en annan hund. Det har att göra med att de Ă€r vĂ„ra Ă€ldsta husdjur och att de kommer frĂ„n en extremt samarbetande art som pĂ„minner om oss mĂ€nniskor, dĂ€rför har de lĂ€tt att anpassa sig till oss, sĂ€ger Per Jensen.

Genetik och neurobiologi

PÄ senare Är har arbetet blivit mer och mer tvÀrvetenskapligt. I och med att domesticeringen Àr en genetisk process och behöver forskarna förstÄ vilka gener som förÀndras och uttrycks och hur det pÄverkar beteendet.

Ett relativt nytt forskningsomrĂ„de för Per Jensen Ă€r neurobiologi hos domesticerade djur. DĂ€r undersöker han hur hjĂ€rnan pĂ„verkas. Det forskningen har visat Ă€r att hjĂ€rnstorleken minskar hos alla domesticerade djur. Utom en del av hjĂ€rnan som i stĂ€llet vĂ€xer – lillhjĂ€rnan.

– Det Ă€r helt otippat! LillhjĂ€rnan anses vara hjĂ€rnans fula kusin frĂ„n landet som gör att man kan kontrollera sina rörelser och inte sĂ„ mycket mer. Men det visar sig att den Ă€r inblandad i en massa kognitiva processer som inlĂ€rning och social förstĂ„else. Nu försöker vi förstĂ„ varför den vĂ€xer, sĂ€ger Per Jensen.

Format etologin

Han slÀpper ner den nu sovande kycklingen i sin voljÀr igen. Den piggnar till och springer snabbt i vÀg och börjar leka med sina frÀnder. Vi gÄr ut genom den oansenliga dörren och byter frÄn stövlar till skor och vidare ut i solskenet pÄ Campus Valla.

Per Jensen kom till Linköpings universitet 2002 och hade dessförinnan varit professor pÄ Sveriges lantbruksuniversitet i flera Är. Den stora lockelsen med Linköpings universitet var möjligheten att fÄ undervisa mer och samtidigt vara med och bygga upp nya utbildningar.

Under 20 Ärs tid har han varit med och format bÄde studenter doktorander och ett helt forskningsfÀlt.

– Ja, kanske det. NĂ€r jag ser mig omkring inser jag att jag har varit med och undervisat eller handlett vĂ€ldigt mĂ„nga av de personer som jobbar med det hĂ€r omrĂ„det i Sverige. Men framför allt Ă€r jag glad om min forskning har lett till att vi fĂ„r lite bĂ€ttre djurhĂ„llning och bĂ€ttre kunskap om hur djuren fungerar.

PortÀttbild av Per Jensen."Min forskning ska ta reda pÄ hur djuren pÄverkas och hur de ska fÄ det sÄ bra som möjligt", sÀger Per Jensen. Foto Charlotte Perhammar

Pris för djurvälfärdsforskning

"Inom fältet blir det inte större"

Under 2023 tilldelades Per Jensen ett internationellt pris för sin forskning inom djurvälfärd. I branschen är UFAW Medal for Outstanding Contributions to Animal Welfare Science den finaste utmärkelsen man kan få.

– Jag är väldigt glad för det här priset. Inom fältet blir det inte större. De som har fått det tidigare är mina förebilder och några av mina viktigaste kollegor runt omkring i världen, säger Per Jensen.

Kontakt

Läs mer om Per Jensens forskning

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.