91ÊÓÆ”

17 oktober 2024

På vilka sätt riskerar modern teknik att ge oss en skev bild av världen? Och går problemet i så fall att komma till rätta med? Det är frågor som ligger i skärningspunkten mellan samhällsvetenskap och teknik. För att söka svar samarbetar forskare på Tema Genus med kollegor inom datavetenskap.

TvÄ kvinnor sitter vid ett bord och pratar.
Samhällsvetarna Katherine Harrison och Ericka Johnsson samarbetar med datavetare. Fotograf: Jenny Widén

– En hel del av det vi försöker Ă„stadkomma kan potentiellt förĂ€ndra maktstrukturerna i samhĂ€llet, menar professor Ericka Johnson som Ă€r samhĂ€llsvetare med intresse för teknikens konsekvenser.

Hon sitter med kollegorna universitetslektor Katherine Harrison och postdoktor Tahereh Dehdarirad runt ett bord pÄ Tema Genus i Linköping. Tillsammans försöker de beskriva det dÀr grÀnslandet dÀr teknik och samhÀllsvetenskap möts och pÄverkas av varandra.

Forskningen pÄ Tema Genus rör maktförhÄllanden i samhÀllet och hur olika faktorer samspelar. Ofta med fokus pÄ kön och könsidentitet, men ocksÄ aspekter som etnicitet och global ojÀmlikhet. Tekniken stÄr ju inte fri och oberoende frÄn det dÀr, sÀger de. Den finns alltid inbÀddad i ett sammanhang.

Risk för cementering av orÀttvisor

Samtalet glider in pÄ problemet med den data som anvÀnds för att trÀna en AI. Den kan vara ofullstÀndig pÄ olika sÀtt. Ett vÀlkÀnt exempel Àr hur medicinska studier under lÄng tid oftare gjorts pÄ mÀn Àn pÄ kvinnor och att data dÀrför inte Àr representativ. Ett annat problem Àr att stora mÀngder relevant data inte kan anvÀndas eftersom den innehÄller kÀnsliga personuppgifter eller hÄlls hemlig av privata företag.

Konsekvensen kan bli att AI bidrar till att cementera orÀttvisor och fördomar.

En lösning som Ericka Johnson och Katherine Harrison intresserar sig för Àr det som kallas syntetisk data. Den skapas med hjÀlp av AI för att statistiskt efterlikna egenskaper och mönster hos verklig data.

I och med att den syntetiska datan Àr lik men inte identisk kan man komma undan integritetsproblemet. Den skulle ocksÄ kunna anvÀndas för att pÄ konstgjord vÀg skapa de enorma datamÀngder som behövs för att trÀna en AI om det inte finns tillrÀcklig mÀngd riktig data. Eller för att komplettera ett material som till exempel innehÄller för fÄ kvinnor.

– En tanke som diskuteras nu Ă€r om syntetiska data skulle kunna anvĂ€ndas inom samhĂ€llsvetenskaperna. Men en del forskare Ă€r mycket skeptiska, sĂ€ger Katherine Harrison.

Tahereh Dehdarirad.
Tahereh Dehdarirad Àr postdoktor pÄ Tema Genus.
Att förklara AI

För om nu finessen med syntetisk data Ă€r att den Ă€r lik men inte identisk – hur olik originalet fĂ„r den vara för att fortfarande vara anvĂ€ndbar? Och hur ser man till att skevheter i ursprungsmaterialet inte Ă„terupprepas i det syntetiska?

Tahereh Dehdarirad förkroppsligar mötet mellan tvÄ vetenskapsgrenar. Hon Àr samhÀllsvetaren som ocksÄ Àr datavetare. Enkelt beskrivet gÄr en del av hennes forskning ut pÄ att förklara hur en AI kommer fram till sina svar. Med ett engelskt begrepp heter det explainability in AI.

– Vi vill identifiera skevheter och sedan skapa syntetisk data som korrigerar dem, förklarar Tahereh Dehdarirad.

Det som vÀljs eller vÀljs bort

Vi förflyttar oss till Avdelningen för medie- och informationsteknik i Norrköping och professor Miriah Meyer som forskar kring visualisering av data. Hon har samarbetat med biologer, meteorologer, hÀlsoexperter och till och med poeter för att hjÀlpa dem att skapa bilder av sina resultat. Det fick henne att börja fundera. Bilderna kan vara tydliga och slagkraftiga, men ger de en sann bild av vÀrlden?

Miriah Meyer framför en whiteboard.
Professor Miriah Meyer pÄ Avdelningen för medie- och informationsteknik.Fotograf: Jonas Roslund
– Det vi skapar Ă€r inte en objektiv bild av data. Det Ă€r gjort utifrĂ„n vad jag tycker Ă€r viktigt att visa, vilket i sin tur pĂ„verkas av hur jag Ă€r upplĂ€rd, sĂ€ger Miriah Meyer.

Men vad hÀnder med osÀkerheter i materialet nÀr det visualiseras? Vad vÀljs ut och vad vÀljs bort? Och varför?

Det hÀr Àr sÄdant som hon sedan flera Är diskuterar med kollegorna pÄ Tema Genus. NÀsta Är ska hon och Katherine Harrison undervisa ihop. Studenter frÄn humaniora och samhÀllsvetenskap ska tillsammans med ingenjörsstudenter fÄ vrida och vÀnda pÄ frÄgorna. Men Miriah Meyer vill ocksÄ utmana dem att komma med förslag pÄ hur man kan hantera svÄrigheter med data.

Gnissel i grÀnslandet

För Àven om hon uppskattar samhÀllsvetarnas mÄnga kritiska frÄgor mycket, sÄ kan hon ibland bli lite frustrerad över att de levererar fÀrre förslag pÄ lösningar. Och pÄ möten kÀnner hon sig ofta manad att försvara sitt eget vetenskapsomrÄde. Trots problemen har ÀndÄ teknik och naturvetenskap givit stora framsteg.

Och pÄ Tema Genus hÄller man med om att det inte Àr helt lÀtt nÀr olika vetenskapstraditioner ska mötas. Naturvetenskapens krav pÄ att resultat ska vara objektiva, kunna upprepas och generaliseras skaver mot samhÀllsvetenskapens övertygelse om att kunskap alltid stÄr i relation till vÀrderingar i samhÀllet.

– Det Ă€r en utmaning! Vi mĂ„ste vara mycket transparenta med vad vi menar med vĂ„ra olika begrepp, eftersom vi ibland menar olika saker med vĂ„ra termer. Men vi har haft stor tur som hittat samarbetspartners som varit nyfikna och mycket öppna för att slĂ€ppa in oss i deras vĂ€rld, sĂ€ger Katherine Harrison.

Mer läsning:

Kontakt

Organisation

Mer om AI vid LiU 

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.