Drygt Ätta procent av eleverna med erfarenhet av sexuella övergrepp utsattes vid första tillfÀllet av nÄgon de lÀrt kÀnna via internet. Det Àr en betydligt mindre andel Àn de som utsatts av en jÀmnÄrig utanför nÀtet. Men en större andel Àn de som utsatts av familjemedlemmar eller slÀktingar.
Elever som varit utsatta för nÄgon form av sexuella nÀtövergrepp har fler traumasymtom Àn andra elever. Ju allvarligare övergrepp desto mer symtom har eleverna. Men för de som vet att deras övergrepp blivit fotograferade eller filmade, eller Àr osÀkra pÄ det, har en Ànnu sÀmre hÀlsa Àn andra elever som utsatts för sexuella övergrepp. De
elever som vet att deras sexuella övergreppsbilder blivit spridda Àr de som har absolut sÀmst psykisk hÀlsa och sÀmst sjÀlvkÀnsla.
NÀr barn berÀttar - lyssna
I rapporten ges rÄd till vuxna om hur man kan agera nÀr barn berÀttar om att de Àr utsatta för övergrepp. Första steget att lyssna lugnt. Sina egna kÀnslor och reaktioner bör vuxna helst spara till ett senare tillfÀlle och bearbeta tillsammans med andra vuxna.
RÄd nÀr barn berÀttar om övergrepp:
âą Lyssna!
⹠LÄt det ta tid, barn mÄste fÄ berÀtta i sin egen takt!
âą StĂ€ll frĂ„gor â men inte alltför mĂ„ngaâŠ
âą Var lugn!
⹠Tro pÄ barnen!
Barnen ger ocksÄ rÄd till vuxna som arbetar med barn:
⹠Visa att du bryr dig och var gÀrna personlig!
⹠Förklara vem du Àr och vad du kan göra!
⹠Barn ska fÄ prata med samma vuxen! Det tar tid att fÄ förtroende!
⹠Var Àrlig, hÄll vad du lovar och skvallra inte!
⹠Samtalsmiljön Àr viktig!
⹠Ta barnen pÄ allvar!
Rapporten "En del av verkligheten" har tagits fram tillsammans med Stiftelsen AllmÀnna Barnhuset.
Stöd och behandling
Den andra rapporten som Barnafrid tagit fram Àr en .
För att barn som utsatts för sexuella övergrepp och misshandel ska fÄ rÀtt hjÀlp krÀvs kunskap om deras situation, men kunskapen i Sverige om bedömning, insatser och eftervÄrd Àr lÄg. Mot bakgrund av detta fick Linköpings universitet tillsammans med Stiftelsen AllmÀnna Barnhuset regeringens uppdrag att se över frÄgan.
Rapporten som gjorts av professor Carl-Göran Svedin och bitrÀdande professor Doris Nilsson tÀcker tre stora kunskapsomrÄden. Dessa omrÄden brukar behandlas var för sig, men hÀnger ihop för de barn och ungdomar som söker hjÀlp efter sexuella övergrepp eller vÄld.
⹠Hur ska de som tar emot barnet stÀlla rÀtt frÄgor och bedöma vad barnet behöver för hjÀlp?
⹠Vilka typer av krisstöd och tidiga interventioner finns, hur bra Àr de och nÀr ska de anvÀndas?
⹠Vilka behandlingsmetoder kan anvÀndas för de som utvecklar mer lÄngvarig psykisk ohÀlsa?
Behandlingen mÄste vara anpassad efter barnet
Ăversikten visar pĂ„ vikten att det finns ett gott omhĂ€ndertagande för att lindra â och om möjligt förhindra â psykiskt ohĂ€lsa efter ett trauma. Psykologiska behandling för barn och ungdom som utsatts för trauma hjĂ€lper, men den mĂ„ste vara anpassad efter barnets erfarenheter och förutsĂ€ttningar som exempelvis Ă„lder och typ av övergrepp.
För framtiden pekar författarna pÄ att bedömningsinstrument som mÀter förekomsten av trauma, exempelvis intervjuer eller sjÀlvsvarsformulÀr, mÄste översÀttas till andra sprÄk. De menar ocksÄ att Sverige bör implementera den evidensbaserade metoden CFTSI (Child and Family Traumatic Stress Intervention) som riktar sig till barn mellan sju och 18 Är.
Slutligen slÄr författarna fast att det finns en god kunskap om vad som Àr effektivt nÀr det gÀller arbete med barn och trauma. Men det finns ett behov av att kunskapen implementeras