â Ibland vill jag bara spola tillbaka tiden och uppleva allt jag var med om pĂ„ LiU igen, men var sak har sin tid. De dĂ€r fem Ă„ren var bland de bĂ€sta i mitt liv.
Julia Larsson beskriver sig sjÀlv som lösningsorienterad. NÀr hon vÀl vet vad hon vill, hittar hon den vÀg som passar henne och ser till att gÄ i mÄl. Hon studerade statsvetenskap vid LiU mellan Ären 2012 och 2017.
I dag arbetar hon som teamledare för digitalisering och innovation samt som förĂ€ndringsledare pĂ„ Adda Kompetens som Ă€r ett bolag som Ă€gs av Sveriges Kommuner och Regioner (Skr). Hon fyller 30 Ă„r i höst och befinner sig precis dĂ€r hon vill vara just nu â hon har drömjobbet, som hon mestadels sköter pĂ„ distans, frĂ„n sitt drömhus i Linköping, dĂ€r hon lever tillsammans med sin partner. Hon Ă€r tydlig med att Ă„ren pĂ„ universitetet har betytt otroligt mycket för henne, men att plugga vidare var inte ett sjĂ€lvklart val.
En engagerad men skoltrött ungdom
â Jag var ingen pluggtjej, det var trĂ„kigt och inte sĂ€rskilt inspirerande. Ăven om jag hade ett stort driv redan dĂ„, sĂ„ var jag inte sĂ„ intresserad av skolan. Men jag brann för att engagera mig, exempelvis i ungdomsrĂ„d, elevrĂ„d och senare i ett partipolitiskt ungdomsförbund.
Hon beskriver sitt unga jag som âvĂ€ldigt snabbt av och pĂ„, 100 procent engagemang som sedan snabbt dog.â Men den hĂ€r gĂ„ngen blev det annorlunda dĂ„ hon i ungdomsförbundet lĂ€rde kĂ€nna en riksdagsledamot som bodde i hennes hemort TranĂ„s och fick möjligheten att i gymnasiet ha en praktikvecka i Sveriges riksdag.
â Det var sĂ„ hĂ€ftigt och coolt. Det blev en aha-upplevelse och jag insĂ„g att jag behövde studera. För jag kĂ€nde att jag ville âbli nĂ„gotâ.
Högskoleprovet blev biljetten till högre studier och till kÀrleken
SamhÀllskunskap var ett sjÀlvklart Àmne, LiU lÄg nÀra till, men ÀndÄ tillrÀckligt lÄngt frÄn TranÄs sÄ att hon kunde uppfylla sin lÀngtan att flytta till en annan stad. Hon kom in tack vare ett tillrÀckligt bra resultat pÄ högskoleprovet. Allt kÀndes toppen, Julia var mycket motiverad, men det blev inte som hon tÀnkt sig. Hon trivdes inte med alla Àmnen som ingick i det program hon valt. Hon tog hjÀlp av en studievÀgledare och designade sin egen utbildning för att ta kandidatexamen och senare en masterexamen i statsvetenskap.
NÀr Julia skulle skriva kandidatsuppstats 2015 trÀffade hon Elin Wihlborg, som för övrigt fortfarande jobbar pÄ LiU som professor inom statsvetenskap. Elin ville att Julia skulle skriva om det som pÄ den tiden kallades för e-förvaltning.
â Jag fick bra kontakt med Elin och hon var vĂ€ldigt spot on inom mitt intresseomrĂ„de. Hon kunde hjĂ€lpa mig att komma fram till vad jag faktiskt vill göra.
PÄ den vÀgen Àr det, men hur gick det till, var det Àven i LiU:s lÄnga korridorer som hon hittade kÀrleken?
â Han var med i studentorkestern LiTHe BlĂ„s dĂ€r jag ocksĂ„ har varit med. Han och alla andra mĂ€nniskor i orkestern betydde och betyder fortfarande sĂ„ mycket för mig.
Hon strÄlar och berÀttar att det finns en speciell gemenskap i orkestern. Det Àr inte bara musik och fest, de Àr som en familj och Àr fortfarande i dag ett fantastiskt nÀtverk inom olika omrÄden.
- LiTHe BlÄs var en viktig förutsÀttning för att jag skulle orka nÀr studierna var svÄra. För Àven om jag har ett driv och en stark vilja, sÄ fanns det tillfÀllen nÀr studierna var vÀldigt tuffa. Jag tycker det Àr viktigt att vara Àrlig med att det krÀvs mycket att ta examen, men det Àr sÄ vÀrt det. Jag lever verkligen mitt drömliv nu och har uppnÄtt mitt mÄl tack vare tiden pÄ LiU.