91ÊÓÆ”

11 juli 2022

I Sverige rapporteras ungefär 440 drunkningstillbud varje år. Den brittiska forskaren Lorna Dennison-Wilkins forskar kring hur man kan underlätta vid sökandet efter person i vatten. Hon har inlett ett samarbete med CARER och hon är imponerad över hur vi på LiU samarbetar med myndigheter och andra instanser inom blå-ljus området.

Kvinna som simmar i drykardrÀkt.
Dr Lorna Dennison-Wilkins

Det kan ta lÄng tid att finna en person som drunknat, vilket innebÀr ett stort lidande för oroliga nÀrstÄende och höga kostnader för sökinsatser. Om det gÄr att förbÀttra kunskapen om var personen kan antrÀffas, kan ocksÄ taktiken att söka förbÀttras.

I Sverige rapporteras varje Är ca 25 000 personer som försvunna och varje Är rapporteras ungefÀr 440 drunkningstillbud. Bland dem Àr det ungefÀr 200 personer som drunknar i en sjö, ett hav eller annat vattendrag genom olycka, sjÀlvmord eller mord.

Genus, Älder och klÀder pÄverkar

Lorna Dennison-Wilkins Àr brittisk forskare. Hon Àr polis och specialiserad pÄ dykning har sökt och bÀrgat drunknade under mÄnga Är.

Hon har hittat tydliga mönster nÀr det gÀller var man kan antrÀffa drunknade personer. För Ätta Är sedan började hon samla data för en studie som hon doktorerade pÄ 2021.

Det hon upptÀckte var att bÄde genus och Älder spelar roll för flytkraften och dÀrmed hur lÄngt strömmar och vindar kan föra en kropp, bland annat eftersom Àldre har lÀttare benstomme Àn yngre.

- Hur man Àr klÀdd spelar ocksÄ roll. Om man vill sjunka som en sten ska man klÀ sig som en klassisk fiskare: Stora stövlar och ingen flytvÀst, sammanfattar LiU:s Rebecca Stenberg, som forskar vid forskningscentrum CARER - som Àr LiU:s Centrum för forskning inom respons- och rÀddningssystem.

- Dessa kroppar finner man stÄendes pÄ bottnen med stövlarna som ankare, fortsÀtter hon.

CARER - ett grÀnsöverskridande centrum som imponerar

Den brittiska forskaren Lorna Dennison-Wilkins har nyligen gett ett digitalt seminarium inom CARER. Hon Àr imponerad av att bredden pÄ deltagarnas bakgrund Àr sÄ vid och att deltagarna gÀrna delar med sig av sina erfarenheter och sin kunskap. (LÀnk till en engelsk intervju med henne finns lÀngre ner pÄ denna sida).

PortrÀtt av kvinna.Dr. Lorna Dennison-Wilkins Hon vill gÀrna fortsÀtta att samarbeta med CARER och nÀmner att hon Àr speciellt intresserad av att ta del av Sveriges kunskaper om olyckor i kallt vatten.

Rebecca Stenberg som deltog vid det digitala seminariet, berÀttar vidare om vad Lorna Dennison-Wilkins delade med sig frÄn sin forskning:

- Genom att förbÀttra kunskapen om var personen kan antrÀffas, kan ocksÄ taktiken att söka förbÀttras.

Rebecca Stenberg fann Lorna Dennison-Wilkins och hennes forskning via ett samarbete med skotska forskare.
Via gemensam övertalning frÄn svensk polis och CARER fick de till detta uppskattade specialseminarium för praktiker inom polisen, sjö- och flygrÀddningen och fjÀllrÀddningen.

Relaterad nyhet

Läs mer om forskningssamarbetet

Läs en intervju med Lorna Dennison-Wilkins.

I intervjun berÀttar den brittiska forskaren Lorna Dennison-Wilkins mer om sin forskning kring de mönster hon har hittat nÀr det gÀller att söka efter försvunna personer i vatten, hur man förebygger drunkningsolyckor och vad hon tycker om CARER.

Intervjun Àr pÄ engelska.

British researcher corporate with LiU about drowning accident

CARER

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.