– Det svåraste för mig i mitt konstnärskap, har varit att komma fram till vilken blick jag vill utgå från för att berätta en historia och tänka på vem jag berättar historien för.
Emma Dominguez är konstnär baserad i Stockholm, uppväxt i arbetarklassområdet Alby i Botkyrka. Uppväxten i miljonprogrammen har påverkat hennes ”blick” i skapandet och de stereoptypa narrativen kopplade till platsen har gjort det svårt att finna rätt perspektiv. Hon förklarar att hon ofta behövt försvara både sitt område samt sin identitet.
– Ja, och även min rätt till existens, eller rätten att få vara människa. Jag skapar berättelser och konst om miljonprogrammen i motstånd mot den avhumaniserande retoriken kopplade till dessa områden. Därför har jag jobbat hårt och länge med att dekonstruera dom bilderna och hitta min egna blick.
Hon vill berätta sin historia genom subjektiv konst, inte ytterligare en stereotyp bild. Därför är det är viktigt att minnas hur det är att vara en människa som växer upp och lever i dessa områden.
Du kommer att vara en del av kunskapscirkulationsprojektet vid REMESO ett par månader. Vad tänkte du när du blev tillfrågad?
– Jättekul! Det är en fantastisk möjlighet att få träffa andra som håller på med liknande frågor fast genom andra metoder. Det är spännande att få lyssna på forskare hos REMESO, eftersom dessa ämnen är närvarande i min konst.
– Samtidigt kan jag ge mina perspektiv till akademin. Öppna upp och skapa en ny nyfikenhet. Jag sätter fingret på sådant som inte går att säga rakt ut med ord, det som befinner sig lite mitt i mellan, det ambivalenta. Jag hoppas kunna inspirera till att tänka annorlunda.
Emma betonar att den här typen av samarbete är jätteviktigt och jättebra eftersom det är lätt att fastna i bubblor i ett slentrianmässigt tänk i sitt arbete, oavsett vad man jobbar med. Hon tror att alla som deltar vid dessa interdisciplinära möten kommer växa i sin roll som forskare och som konstnär – men även som människor.
Vad är det vill förändra och påverka med din konst?
– Fler än jag från miljonprogrammen behöver hitta sin egen röst och berätta sin historia ur sitt perspektiv. Det finns inte bara en berättelse om Orten. Vi utsätts för mycket våld och mycket trauma och vi bär även med oss trauma från generationer bakåt. Jag hoppas att min konst skapar en öppning så att fler hittar sätt att uttrycka sig och dela med sig. Jag tror att vi kan läka genom konsten och att våra berättelser kan skapa en rättvisare värld.