91Ƶ

21 maj 2025

Emma Dominguez använder sin konst för att synliggöra livet i miljonprogrammen. Nu bidrar hon till akademin via REMSO – där subjektiva berättelser blir kunskap och konst blir ett sätt att tänka annorlunda.

Fotograf: Karin Midner

– Det svåraste för mig i mitt konstnärskap, har varit att komma fram till vilken blick jag vill utgå från för att berätta en historia och tänka på vem jag berättar historien för.

Emma Dominguez är konstnär baserad i Stockholm, uppväxt i arbetarklassområdet Alby i Botkyrka. Uppväxten i miljonprogrammen har påverkat hennes ”blick” i skapandet och de stereoptypa narrativen kopplade till platsen har gjort det svårt att finna rätt perspektiv. Hon förklarar att hon ofta behövt försvara både sitt område samt sin identitet.

– Ja, och även min rätt till existens, eller rätten att få vara människa. Jag skapar berättelser och konst om miljonprogrammen i motstånd mot den avhumaniserande retoriken kopplade till dessa områden. Därför har jag jobbat hårt och länge med att dekonstruera dom bilderna och hitta min egna blick.

Hon vill berätta sin historia genom subjektiv konst, inte ytterligare en stereotyp bild. Därför är det är viktigt att minnas hur det är att vara en människa som växer upp och lever i dessa områden.

Du kommer att vara en del av kunskapscirkulationsprojektet vid REMESO ett par månader. Vad tänkte du när du blev tillfrågad?

– Jättekul! Det är en fantastisk möjlighet att få träffa andra som håller på med liknande frågor fast genom andra metoder. Det är spännande att få lyssna på forskare hos REMESO, eftersom dessa ämnen är närvarande i min konst.

– Samtidigt kan jag ge mina perspektiv till akademin. Öppna upp och skapa en ny nyfikenhet. Jag sätter fingret på sådant som inte går att säga rakt ut med ord, det som befinner sig lite mitt i mellan, det ambivalenta. Jag hoppas kunna inspirera till att tänka annorlunda.

Emma betonar att den här typen av samarbete är jätteviktigt och jättebra eftersom det är lätt att fastna i bubblor i ett slentrianmässigt tänk i sitt arbete, oavsett vad man jobbar med. Hon tror att alla som deltar vid dessa interdisciplinära möten kommer växa i sin roll som forskare och som konstnär – men även som människor.

Vad är det vill förändra och påverka med din konst?

– Fler än jag från miljonprogrammen behöver hitta sin egen röst och berätta sin historia ur sitt perspektiv. Det finns inte bara en berättelse om Orten. Vi utsätts för mycket våld och mycket trauma och vi bär även med oss trauma från generationer bakåt. Jag hoppas att min konst skapar en öppning så att fler hittar sätt att uttrycka sig och dela med sig. Jag tror att vi kan läka genom konsten och att våra berättelser kan skapa en rättvisare värld.

Flytande rötter och mjuk betong

Emma Dominguez arbetar just nu med en bok och en utställning om erfarenheterna av att växa upp i ett miljonprogram.

”Flytande rötter och mjuk betong”, vad betyder titeln?

– Det finns en föreställning att, om man tillhör en diaspora, så är man rotlös och självklart har man behövt ”slita upp” sina rötter om man behövt migrera. Men jag vill utmana bilden om att rötter är statiska, att de bara kan finnas på en plats.

– Jag skulle vilja att vi tänker om. Rötter är faktiskt flytande, man kan tillhöra många platser samtidigt. Och att tillhöra en diaspora och/eller ha erfarenheter av migration gör att våra rötter är flexibla, doppa dom i vatten och de kommer att växa ut nya skott.

Och mjuk betong?

– Det är en referens till miljonprogrammens höghus och blir ett uttryck för att öppna upp tankar kring de narrativ, historier och referenser som finns kring platsen. Den mjuka betongen är en metafor som dekonstruerar bilden av förorten. Jag försöker öppna upp för andra narrativ som förhoppningsvis kan spegla olika nyanser av hur det är att växa upp i ett miljonprogram.

Konstverk.
"Stjärnorna lyser starkare här, Vi bor närmare himlen"

Om Emma Dominguez

Emma Dominguez är född i Sverige, hennes föräldrar kommer ifrån Chile. Hennes konst skapas genom video, foton och texter och i kollektiva processer.

Hon är uppväxt i miljonprogrammen i Alby i Botkyrka och gick estetiska gymnasiet i Tumba, där bestämde hon sig för att bli konstnär eftersom hon gillade att rita. Efter gymnasiet tog hon ett stort kliv ut ur miljonprogrammet och landande på Lidingö för att plugga på en förberedande konsthögskola som låg där.

– Att plugga konst på Lidingö blev en ganska stor chock för mig. Jag kände inte igen mig i konsten eller i människorna som skapade den.

Hon upplevde även ett motstånd i form av klassism, snudd på rasism, i skolan.

– När jag pluggade där försvann lusten att bli konstnär. Jag kände mig inte speglad i den konst vi gick och tittade på. Jag kände ingen samhörighet med de andra i skolan heller. Det byggdes upp ett ganska stort avstånd mellan mig och konsten.

Emma tog en paus och pluggade retorik och opinionsbildning. Den erfarenheten i kombination med att hon blivit äldre och mognare, gjorde att hon insåg att hon faktiskt ville bli konstnär trots allt.

Emma Dominguez.
"Jag vill skapa ett utrymme för konst där mina uttryck och narrativ får plats. Berättelser som synliggör människor som är födda och uppvuxna i förorten som kanske har föräldrar som migrerat till Sverige från länder som ligger utanför Europa." säger Emma Dominguez. Fotograf: Karin Midner

Kontakt

Senaste nytt från LiU

Två manliga forskare framför en dator.

Nyckelmekanism i embryoutveckling gör cancer mer aggressiv

Tumörceller vid tjocktarmscancer utnyttjar en viktig signalväg som normalt styr embryoutveckling. Nu visar forskare hur ett protein som styr utvecklingen av armar och hjärta bidrar till att göra cancercellerna mer benägna att sprida sig.

Två forskare i renrummet.

Stort steg för platt och justerbar optik

Genom att noga placera nanostrukturer på en plan yta har forskare vid LiU markant förbättrat prestandan för så kallade optiska metaytor i ledande plast. Det är ett stort steg för reglerbar platt optik.

Två forskare i ett labb diskuterar en graf på en datorskärm.

Så kan molekyler ”minnas” och bidra till minne och inlärning

Forskare har upptäckt hur en jonkanal i hjärnans nervceller har ett slags ”molekylärt minne”, som bidrar till att livslånga minnen kan skapas och bevaras.