91ÊÓÆ”

21 april 2021

Folkhögskollärarprogrammet vid Linköpings universitet har fyllt femtio år. Men målet att stärka och utveckla demokratin är lika aktuellt som vid starten, om inte mer. – Med en ökad polarisering i samhället är folkhögskolornas roll nu viktigare än någonsin, säger Louise Malmström, ansvarig för programmet.

Personer sitter vid bord och diskuterar.
Folkhögskollärarutbildningen vid LiU är den enda i Sverige. Nu har programmet fyllt 50 år men på grund av coronapandemin har det inte varit möjligt med något stort firande. Fotograf: Charlotte Perhammar

– NĂ€r folkhögskollĂ€rarprogrammet startade Ă„r 1970 antogs mĂ„nga som redan jobbade inom folkhögskola eller studieförbund. De var vana att leda folkrörelser eller idĂ©burna organisationer men hade sĂ€llan pedagogisk erfarenhet eller kompetens. MĂ„nga hade spretig bakgrund och det fanns ett behov av en lĂ€ngre utbildning dĂ€r pedagogiken knöts samman kring det specifika med folkbildning, sĂ€ger Louise Malmström, programansvarig för folkhögskollĂ€rarutbildningen. Louise MalmströmLouise Malmström

Folkbildningen har en lÄng historia i Sverige och har Ànda sedan de första folkhögskolorna startades för drygt 150 Är sedan spelat en stor roll för utvecklingen av demokratin i landet.

–Det fanns en rĂ€dsla för att obildade skulle vara med och bestĂ€mma i och med att allmĂ€n röstrĂ€tt började efterfrĂ„gas. MĂ„let med de första folkhögskolorna blev dĂ€rför inte bara att till exempel utbilda bönder inom sĂ„dd och djurhĂ„llning utan Ă€ven att rusta dem som medborgare och i beslutsfattande. Att öka vanligt folks makt Ă€r ett demokratiuppdrag som folkhögskolan fortfarande har och som Ă€r mer aktuellt nu Ă€n nĂ„gonsin, sĂ€ger Louise Malmström.

Motor för livaktig demokrati

I ett polariserat samhÀlle dÀr det blir allt svÄrare att nÄ fram till varandra kan folkhögskolorna bidra till ett gott demokratiskt samtal menar hon.

– Ofta blir det idag slagfĂ€lt av debatter dĂ€r man slĂ„r ner pĂ„ varandra. Folkhögskolan dĂ€remot Ă€r ett stĂ€lle dĂ€r man möts och skapar förstĂ„else för olikheter, men Ă€ven för likheter. Studenter sitter och pratar vid ett bord. Foto Charlotte Perhammar

Folkhögskolorna gör det möjligt för en mĂ„ngfald av mĂ€nniskor att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning – allt för att kunna pĂ„verka sin livssituation men Ă€ven politiken och kunna ta plats i samhĂ€llsdebatten.

– Vi ser ocksĂ„ i forskningen att mĂ„nga som deltagit i folkhögskola Ă€ven har ett politiskt engagemang. I de nordiska lĂ€nderna dĂ€r vi har mĂ„nga folkhögskolor Ă€r vi mer representativa inom beslutsfattande. Vi har en större andel aktiva politiker som har lĂ„g formell utbildning jĂ€mfört med mĂ„nga andra lĂ€nder dĂ€r de flesta politiker har studerat pĂ„ sĂ€rskilda elituniversitet. Folkhögskolan Ă€r med andra ord en motor för vĂ„r livaktiga demokrati.

En mÄngfald av mÀnniskor

PÄ de 155 folkhögskolor som finns i Sverige fanns det i fjol 59 000 deltagare pÄ de lÄnga kurserna och 50 000 deltagare pÄ de kortare kurserna. SnittÄldern pÄ folkhögskolorna Àr högre jÀmfört med gymnasiet och grupperna heterogena. MÄnga av deltagarna Àr utlandsfödda. Andra har nÄgon form av funktionsnedsÀttning eller neuropsykiatriskt problem. Ytterligare nÄgra Àr lite stukade av andra skolsystem.

– De har inte lyckats sĂ„ bra i skolan tidigare eller rĂ€ttare sagt sĂ„ har skolorna inte lyckats med dem, sĂ€ger Louise Malmström.

Den hÀr mÄngfalden inom folkhögskolan stÀller krav pÄ lÀrarna att vara flexibla och kunna möta olika mÀnniskor med olika bakgrunder.Bild pÄ teckning.

– Genom hela utbildningen trĂ€nas de blivande folkhögskollĂ€rarna i att möta mĂ€nniskor dĂ€r de Ă€r och att skapa ett dialogiskt klassrum genom att ta vara pĂ„ deltagarnas egna erfarenheter och synpunkter i undervisningen. Det Ă€r viktigt att vara inkĂ€nnande och lyssnande och att skapa en trygghet i klassrummet. Hur möter man en mĂ€nniska som har social fobi? Hur skapar man trygga rum för individer inom minoriteter? Det Ă€r frĂ„gor som stĂ€ndigt diskuteras under utbildningen.

Fler hittar hem och kan göra sina röster hörda

NÄgot annat som Àr kÀnnetecknande för folkhögskolan Àr avsaknaden av obligatoriska prov och nationella kursplaner och att inga betyg sÀtts. IstÀllet ges ett samlat omdöme frÄn hela lÀrarkÄren.

– Det handlar inte om att vara bĂ€st pĂ„ det som Ă€r lĂ€ttast att mĂ€ta utan hĂ€r vĂ€rdesĂ€tts Ă€ven annat som att kunna kommunicera, sĂ€tta sig in i andras situation, möta andra mĂ€nniskor och att skapa tillit, sĂ€ger Louise Malmström.

Samtidigt ser hon en ökad ”gymnasifiering” av folkhögskolorna.

– MĂ„nga som undervisar inom folkhögskolan Ă€r utbildade gymnasielĂ€rare. De har kanske tröttnat pĂ„ det och att sĂ€tta betyg men tar ibland med sig ett tĂ€nk som smittar av sig och som pĂ„ sikt kan komma att förĂ€ndra kulturen. Men det Ă€r viktigt att behĂ„lla folkhögskolorna som en motpol till traditionella utbildningsformer, menar Louise Malmström.

Och om hon blickar framÄt sÄ Àr ett mÄl just att fÄ upp antalet examinerade folkhögskollÀrare och att fler verksamma inom folkhögskolan ska bli marinerade i folkbildningspedagogiken.

– Kulturen och den sĂ€rskilda pedagogiken hos folkhögskolorna möjliggör en revansch för mĂ„nga som inte trivts sĂ„ bra i andra skolformer. HĂ€r finns en högre andel nöjda elever och som inte bara fĂ„r meriter som gör att de kan söka sig vidare utan Ă€ven ett sjĂ€lvförtroende. Bildning Ă€r mer Ă€n utbildning och hĂ€r kĂ€nner de att de rĂ€knas och fĂ„r verktyg för att kunna göra sina röster hörda. Jag undervisar sjĂ€lv Ă€ven pĂ„ Marieborgs folkhögskola och dĂ€r sa en deltagare en gĂ„ng att hon alltid kĂ€nt sig annorlunda men att hĂ€r Ă€r alla annorlunda. MĂ„nga kĂ€nner sig hemma och hittar sin plats pĂ„ folkhögskolorna.

Läs mer om programmet

Kontakt

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.