91ÊÓÆ”

29 januari 2019

Former som vi i dag möjligen kan tillverka i 3D-skrivare kunde 1600-talets skickligaste hantverkare svarva, mejsla och karva fram med hjälp av sinnrikt konstruerade maskiner.

Josephine Erckrath
Josephine Erckrath vid sitt mästerverk, Passig- och rosettsvarven med alla tillbehör.
Vid Malmstens Linköpings universitet finns just nu tvÄ maskiner med vars hjÀlp de mest fantastiska föremÄl och ornament i trÀ, elfenben och andra hÄrda material kan framstÀllas. Av riktigt skickliga hantverkare, Àr bÀst att tillÀgga. BÄda Àr rekonstruktioner av maskiner frÄn 1600- och 1700-talen och bÄda Àr framtagna av möbelsnickaren och konservatorn Josephine Erckrath. Inom ramen för sina kandidat- och master-arbeten har hon utfört ett betydande stycke historiskt detektivarbete.

FlamlisthyvelFlamlisthyveln Foto Josephine ErckrathDen första, en hopp- och flamlist-apparat, Àr utvecklad inom hennes kandidatarbete vid Malmstens och den andra, en passig- och rosettsvarv, framtagen som ett magisterarbete vid Det Kongliga Danske Kunstakademi i Köpenhamn, med Ulf Brunne, avdelningschef vid Malmstens, som extern handledare.

Övning krĂ€vs

Inte nog med att hon i grunden satt sig in i hur maskinerna borde ha fungerat, hon har ocksÄ, tillsammans med Ulf Bengtsson och hans kollegor i metallverkstaden pÄ Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, byggt upp maskinerna för att Àven kunna prova dem rent praktiskt.

– De Ă€r inte lĂ€tta att anvĂ€nda. Hopplistmaskinen fungerar bra och den kan man lĂ€ra sig ganska snabbt, men passig- och rosettsvarven krĂ€ver betydligt mer övning, erfarenhet och hantverksskicklighet, konstaterar hon.

Hopp- och flamlisterHopp- och flamlister tillverkade av Josephine Erckrath Foto Josephine ErckrathMen fungerar gör de och ger en fingervisning om hur de stora mÀngderna lister, ornament och dekorationer i trÀ och andra hÄrda material framstÀlldes lÄngt innan elektriciteten gjorde sitt intÄg i verkstÀderna.

Intresset vÀcktes hos Josephine Erckrath i mötet med den franske svarvaren Bernard Romain.
– Han beskrev och berĂ€ttade mycket om sjĂ€lva hantverket och jag lĂ€rde mig mycket av honom. Det Ă€r ett hantverk som verkligen fascinerar mig, sĂ€ger hon.

Inspiration frÄn Skokloster

Det började som sagt med hopp- och flamlistmaskinen. I jakten pÄ skriftliga kÀllor kom hon sÄ smÄningom ocksÄ till Skokloster dÀr Carl Gustaf Wrangels verkstad Àr vÀrldens bÀst bevarade frÄn den hÀr tiden.

– Aristokratin Ă€gnade sig troligtvis Ă„t det vi idag skulle kalla hobbyarbete men hĂ€r mĂ„ste ocksĂ„ ha funnits ett antal anstĂ€llda hantverkare. Det hĂ€r var ju 1600-talets high-tech, sĂ€ger hon.

– Skokloster har en fantastisk samling svarvar, men de stĂ„r bara dĂ€r och man fĂ„r inte röra vid dem. De gĂ„r heller inte att anvĂ€nda eftersom det saknas delar. Man vet inte hur mĂ„nga svarvar det var, om det fanns fem, sex eller flera. MĂ„nga metalldelar finns kvar men trĂ€stativen Ă€r borta, sĂ„ jag blev tvungen att göra en rekonstruktion, berĂ€ttar Josephine Erckrath.

Samarbetet med metallverkstaden pÄ Campus Valla gjorde arbetet möjligt.

Ritade i cad

– De stĂ€llde verkligen upp och var intresserade, för dem var det mest en tidsfrĂ„ga eftersom det var mycket metallarbete. För mig var det viktigt med ett gott samarbete och att nĂ„gon sa, javisst vi försöker, sĂ€ger hon.

Metallverkstaden LiUUlf Bengtsson och Per Johansson i LiU:s metallverkstad Foto Magnus JohanssonUlf Bengtsson la in Josephines material i ett cad-program och föreslog förÀndringar dÀr han tyckte att det behövdes. Tillsammans mejslade de fram hur först hopp- och flamlisthyveln mÄste ha sett ut och fungerat. NÄgra Är senare var det passig- och rosettsvarvens tur, en betydligt mer komplicerad apparat med mÄnga utbytbara delar och som kan bÄde svarva, mejsla och karva.

– Vi hade lite tur ocksĂ„, berĂ€ttar Ulf Bengtsson. Jag fick ett tips frĂ„n Josephine att en fransk munk, Charles Plumier, hade gjort en bok om svarvarna. Den boken fanns pĂ„ biblioteket i Norrköping, skĂ€nkt av familjen De Geer i FinspĂ„ng. PĂ„ biblioteket blev de jĂ€tteglada över vĂ„rt intresse och digitaliserade boken Ă„t oss. Vi försökte sedan med gemensamma krafter förstĂ„ hur svarven mĂ„ste ha fungerat.

Kandidat- och magisterarbeten

Josephine Erckrath hade flera mÄl framför ögonen, dels den vetenskapliga delen som skulle leda till en godkÀnd magisteruppsats, men hon ville ocksÄ veta hur det fungerade i praktiken och om vilket mÄtt av hantverksskicklighet som krÀvdes för att hantera den komplicerade apparaten.
Elfenbensprojekt i olika teknikerFöremÄl i elfenben svarvade och tillverkade med olika tekniker. Bild frÄn Josephine Erckraths masterarbete.
– Svarvar av den hĂ€r typen finns inte kvar annat Ă€n pĂ„ Skokloster och dĂ€rmed finns inte heller kunskapen kvar om hur de anvĂ€ndes. SvĂ„righeten med hela arbetet var ju att jag inte riktigt visste vad jag gjorde, jag hade ju ingen att frĂ„ga. Det finns en massa litteratur frĂ„n 1600-och 1700-talen, men beskrivningarna Ă€r svĂ„ra att följa och jag visste ju inte om vi kunde fĂ„ det att fungera. Vi blev tvungna att prova och testa oss fram.

NÄgot hon alltsÄ gjorde med bravur, vilket gav henne högsta betyg pÄ masterarbetet och Malmstens tvÄ vackra och omsorgsfullt tillverkade maskiner att stÀlla ut, bÄda exempel pÄ fullt fungerande 1600- och 1700-talsteknik. TrÀarbetet Àr signerat Josephine Erckrath och metalldelarna Àr framtagna av skickliga tekniker vid LiU:s metallverkstad.

– Man kan inte bli annat Ă€n imponerad, konstaterar Ulf Brunne.

Josephine Erckrath utbildade sig frÄn början till möbelsnickare pÄ Bornholm och det Àr dit hon ÄtervÀnt, verksam som anstÀlld möbelsnickare och smÄbarnsmamma.

– Vi har precis köpt hus och nu arbetar vi med det, men visst vill jag ha en egen verkstad. Vi behöver bara hitta en bra lokal.

Publikationer:

Josephine Erckrath, Ulf Brunne och Knud Bo Botfeldt, Konservatorskolen, Det Konglige Danske Kunstakademis Skoler för Arkitektur, Design och Konservering, 2016.

, Josephine Erckrath, Carl Malmstens Furniture Studies, Linköpings universitet, 2009.

Provbitar Provbitar frÄn passig- och rosettsvarven, framtagna med olika tekniker.

Malmstens och metallverkstaden

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.