91ÊÓÆ”

13 december 2018

Hur mäter du ett proteins rörelse? Och kan du se dem röra sig i hög upplösning? Antonios Pantazis är den senaste fellow-rekryteringen till Wallenberg centrum för molekylär medicin (WCMM) och han har upptäckt en metod som han hoppas kommer att fortsätta att driva forskning kring jonkanaler framåt.

Antonios Pantazis Àr ny WCMM fellow sedan september 2018 och har precis börjat bygga upp sitt lab. Han forskning koncentrerar sig pÄ jonkanaler och hur vi kan studera dem i hög upplösning med hjÀlp av en unik metod han sjÀlv har varit med och utvecklat. Foto: Daniel WindreJonkanaler Àr makromolekyler, uppbyggda av proteinkomplex, som spÀnner över cellmembranet och tillÄter, vid mottagning av elektriska signaler, specifika joner att fÀrdas in i eller ut ur cellen. Detta styr cellens retbarhet, det vill sÀga dess förmÄga att generera och reagera pÄ elektriska signaler. Jonerna rör sig som svar pÄ miljöstimuli eller signaler, och de flyttar ocksÄ nÀr de utför sina funktioner. Det kan handla om allt frÄn att styra hjÀrtats slag till andra muskelfunktioner eller överföring av signaler mellan nervceller.


– Forskare inom mitt omrĂ„de kritiseras ibland för att förminska mĂ€nniskan till en massa molekyler, men jag menar att det Ă€r tvĂ€rtom. Molekylerna i sig Ă€r en vacker konstruktion som kan uppvisa massor av olika egenskaper – det Ă€r inte en förminskning, det gör det hela bara Ă€nnu mer fascinerande, sĂ€ger Antonios Pantazis.

Jonkanaler och biofysik Àr just Antonios omrÄde och han Àr den senaste av WCMM:s fellow-rekryteringar. Han Àr just nu i startgroparna för att bygga upp sitt laboratorium vid Linköpings universitet och WCMM.

FrÄn UCLA till Linköping

Antonios har tillbringat de senaste tio Ă„ren vid University of California (UCLA) som postdoc och assistant researcher men bĂ„de familjelivet och chansen att utvecklas ytterligare som forskare har tagit honom till Sverige och Östergötland.

– Jag har en svensk fru, vi trĂ€ffades i Kalifornien men började fundera pĂ„ bĂ„de nĂ€sta steg i karriĂ€ren och var vi ville bo. Jag kĂ€nde för egen del att jag vill stĂ„ pĂ„ egna ben som forskare.

Under 2017 trÀffade han Fredrik Elinder, prodekan för forskning vid Medicinska fakulteten och som sjÀlv forskar kring jonkanaler, vid konferensen Biophysical Society Meeting i New Orleans. Genom Fredrik Elinder fick Antonios höra om fellow-programmet vid WCMM i Linköping och tyckte det lÀt vÀldigt intressant. Och sedan i början av september 2018 finns han nu alltsÄ pÄ plats för att starta sin verksamhet och för forska kring hur den intrikata molekylÀra arkitekturen hos jonkanaler relaterar till deras funktion och reglering.

– Först och frĂ€mst mĂ„ste jag sĂ€ga att forskningsmiljön Ă€r otrolig. Bidraget frĂ„n WCMM Ă€r vĂ€ldigt generöst och konkurrenskraftigt. Samtidigt jobbar jag i samma korridor som Fredrik Elinder och andra forskare som Sara Liin. Fredrik Ă€r ju en etablerad jonkanalforskare och biofysiker och vĂ€lkĂ€nd inom omrĂ„det. Sara Ă€r precis som jag i början av sin karriĂ€r och bygger upp sitt lab och rör sig inom samma fĂ€lt. SĂ„ det Ă€r vĂ€ldigt inspirerande att kunna dryfta sina tankar och idĂ©er med personer inom samma omrĂ„de, berĂ€ttar Antonios.

Studie i Nature

Med sig i bagaget frÄn UCLA har han bland annat en fÀrsk studie som publicerades i tidskriften Nature Communications i början av november. Artikeln beskriver ett nytt sÀtt att kunna mÀta och visualisera hur proteinkomplexen rör sig i hög upplösning.

– Proteinerna Ă€r makromolekyler med en mycket invecklad struktur. Vad som Ă€r spĂ€nnande Ă€r att proteinstrukturen sĂ€llan Ă€r en statisk konstruktion utan de rör pĂ„ sig – som svar pĂ„ miljöstimuli eller signaler, och de flyttar ocksĂ„ pĂ„ sig nĂ€r de utför sina funktioner.

Tidigare har de bÀsta teknikerna för att studera proteinstrukturerna bara kunnat erbjuda statiska bilder.

– Mina kollegor och jag har utvecklat ett nytt optiskt tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt, som vi kallar "DEPET" (Distance-Encoding Photoinduced Electron Transfer), vilket möjliggör en subnanometerupplösning av avstĂ„nd och vinklar i ett protein och dĂ€r vi kan se hur proteinet ser ut nĂ€r det genomgĂ„r konformationella förĂ€ndringar dĂ„ det kĂ€nner av en elektrisk signal – en kritisk funktion som man inte kunnat se tidigare.
– I mitt labb hĂ€r pĂ„ LiU planerar jag att fortsĂ€tta anvĂ€nda DEPET och andra avancerade typer av metoder för att bland annat titta pĂ„ hur rörelserna i BK-kanaler, en sorts jonkanaler, sĂ€rskiljs i olika kroppsvĂ€vnader, förklarar Antonios.

Rekrytering

Tanken Àr att han nu ska rekrytera bÄde postdocs och doktorander till sitt labb.
– Jag har medel för fyra forskare och jag Ă€r vĂ€ldigt exalterad över att fĂ„ leda en grupp med unga, motiverade, forskare som vill lĂ€ra sig mer om och upptĂ€cka hur vĂ„r kropp fungerar pĂ„ en molekylĂ€r nivĂ„.

Läs studien

Omslag för publikation ''
Antonios Pantazis, Karin Westerberg, Thorsten Althoff, Jeff Abramson, Riccardo Olcese (2018)

Nature Communications , Vol.9

Kontakt

Relaterat innehåll

Senaste nytt från LiU

Helen Köpman och drottningen samtalar med huvuden tÀtt ihop

Från Kårallen till Europakommissionen

En bild på en glad ung kvinna i intimt samspråk med drottningen. Vem är kvinnan, vad pratar de om? Fler bilder dyker upp. Det tycks stå ”Kårhusgeneral Helen Köpman” på namnskylten.

Lisbeth HÀgg stÄr utanför ingÄng 23 pÄ Campus Valla.

46 år på LiU – Lisbeth har sett universitetet utvecklas

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns även rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.